Vilken
härlig kväll vi hade i lördags! Uthuset var fullt, vi räknade in 36 personer, men
då hade vi förstås fått bära ut borden och sedan komplettera med stolar från huset. Alla fick sittplats,
det var huvudsaken. Det brukar inte vara så många, men nu blev det ett oväntat tillskott, bl a av
semesterfirare. Som tur var, så kunde vi ha dörrarna öppna, annars hade det nog
blivit syrefattigt. Elvy har köpt elektroniska ”myggskrämmare” och de verkade
fungera.
Dwight slog
an tonen genom att sjunga Jesus, Jesus, Jesus sweetest name I know – för
säkerhets skull fanns den svenska texten till kören på blädderblock. Sen sjöng vi
gamla läsarsånger och annat ur den mer traditionella frikyrkliga repertoaren och
mellan sångerna var det alltid någon som ville dela något med oss andra. Dwight
bidrog med ett humoristiskt tal (jag
fick äran att tolka) och ytterligare två solosånger, He touched me och No one
ever cared for me like Jesus. Han hade valt äldre sånger som också finns på
svenska. Han har en fantastisk, fyllig röst. Lotta fick så småningom lämna elpianot och ta
hand om den avslutande andakten. Vi
startade klockan sju och höll på till tio, men då ingick det en kvarts
bensträckare med kaffe i engångsmugg och kaka till – men det var några tappra som inte ville gå,
så vi hade ”eftermöte” med mera sång och då inträffade ett mindre mirakel –
Dwight gick och hämtade Elvys dragspel
och sedan var det bara för henne att använda det - och det gick riktigt bra. Nu
finns det inga ursäkter längre!
Igår var
Lotta och Dwight med på gudstjänsten och sedan var vi bjudna på middag hos
B-G och Irene. När vi kom hem så talade Lotta
om att de faktiskt hade funderingar på att lämna Schweiz, Lisa och Robbie har
flyttat tillbaka till England och Rickard är mer
i Norge än hemma hos sig och Henrik, deras yngsta bror, han har Lisettes stora familj
på nära håll. Då trodde jag att de
skulle säja Australien, för där har de
ju varit långa perioder, men jag blev verkligen överraskad
när de sade att de funderade på Sverige, Lotta är fortfarande svensk
medborgare. Elvy sade då, som den naturligaste sak i världen att det finns en
stor lägenhet i Uppsala som står tom för
det mesta, varsågod och bo där om
ni vill känna er för hur det kan vara
att bo i Sverige. Det ville de gärna, men skall
de bo mer permanent här,
så vill de slå sig ner på någon
mindre ort, utan storstadsstress.
Nu skall jag
bekänna något – de nämnde Mariestad som exempel på en lagom stor stad. ”Fin
liten stad, där har vi ju varit,” sade jag till Elvy. Hon såg oförstående på
mig så jag fortsatte ”- när vi hade varit i
Sorunda var vi ju där.” – ”Mariefred” sade Elvy och suckade. Jag
är urdålig på svensk geografi och borde följa en lågstadieklass i deras
geografiundervisning. Idag har Elvy sagt att vi måste sätta oss ner med en
karta och försöka reda ut begreppen. Man kan hamna i Öregrund när man skall till Östersund, i Landskrona när man skall till
Karlskrona och i Linköping när man skall till Lidköping. Hon hade fler
exempel.
Men jag kan
åarna i Halland. Viskan Ätran Nissan Lagan.
Visst blev
det en intressant finalmatch, Ronaldo fick kliva av planen tidigt i matchen och då tänkte man förstås att nu är
det kört för Portugal, men det kanske var så att hans frånvaro fick laget att ge allt och lite till?
Resultatet kändes rättvist.
Efter tidig frukost reste Lotta och Dwight mot Östersund och sedan skall de över mot Trondheim och därefter till Rickard
på Geilo. Det skulle bli ett besök här på ett par dagar, men det blev en
hel vecka och det blev en mycket trevlig
vecka. Nästa besök blir Jen och Nigel,
om de nu lyckas ta sig söderut. I går var de i Arvidsjaur och räknade med att ta sig till
Vilhelmina idag. De talade först om en rundtur i Norden på fyra veckor. Då sade
jag sex veckor. Nu har de varit ute i
fem veckor och har väl kommit halvvägs…
