Nu var den första veckan avklarad, utan några
incidenter. Det är stimulerande med trevliga arbetskamrater och det har blivit många
trevliga fikastunder och luncher. Mellan dem så hoppas jag att jag har gjort
lite nytta. I onsdags kväll var några av oss ute och åt sushi på en restaurang
på Drottninggatan. Sushi är inte min favoritmat, men det var fräscht och gott, helt
annorlunda jämfört med de sushi jag ätit hemma.
Torsdag kväll fick jag tillfälle att skypa
med Alice och Villy. De hade varit och hälsat på Alices systerson, som driver
gården i New Brunswick där hon växte upp och sedan hade de varit i Halifax och
träffat hennes äldre syster. Villy sade att han inte hade reflekterat över
avstånden i Kanada. Till gården, som ligger ungefär mitt i New Brunswick, hade
de tagit inrikesflyget och det tog drygt två timmar. Flygresan till Halifax
hade ”bara” tagit en timma. Villy tycker att det är intressant att få en
inblick i hur livet är i Kanada. Nu väntar de bara på något slags besked om hur
lång tid det kan ta för Alice att få uppehållstillstånd i Sverige. Senaste noteringen var
12-15 månader innan hennes ansökan ens behandlas och hon kallas till intervju på
ambassaden i Ottawa. Till dess att det är klart så räknar de med att föra en
nomadiserande tillvaro, om jag förstod rätt så får Alice vistas i Sverige 90
dagar under en 180 dagarsperiod, sedan måste hon resa ut ur Sverige. Villy däremot
han får vistas i Kanada i sex månader. Det verkar krångligt, men de verkar ta
det med ro och Villy menar att det är bra om han lär sig hur saker och ting
fungerar i Kanada. Jag kunde inte låta bli att fråga når de hade tänkt gifta
sig och fick ett mycket diffust svar. Elvy tror att de kommer att gifta sig i
Kanada och komma hit som ”äkta makar” och försöka snuva sina vänner på svensexa
och möhippa. När Märtha och Martin gifte sig för 5-6 år sedan, de hade då båda
passerat 70 med marginal, så var det både svensexa och möhippa och det skall
inte ha varit några stillsamma tillställningar.
Mia har berättat om ett par som stack iväg till
ambassaden i Köpenhamn och gifte sig, detta var i slutet av 70-talet. När de
hade varit gifta i tjugofem år, så slog vännerna till och överraskade med gemensam
svensexa och möhippa. Och det gjorde de med besked. Hela den lilla staden hade
något att tala om sedan.
Elvy hade planerat att komma hit fredag-måndag men hon
har känt sig lite krasslig, första säsongsförkylningen, så hon stannade hemma
för att kurera sig. Deras svenskkurs har fungerat bra, ingen frånvaro och
deltagarna vill verkligen lära sig svenska. Och som extra bonus, sade Elvy, så
får hon lära sig lite arabiska.
Jag skall ta det lugnt i helgen, se på TV, kanske köpa
ett par nyutkomna böcker. Det skall ha kommit en bok ”Påven som kom ner på
jorden” skriven av en svensk journalist.
I kväll är det insamlingsgala för Världens Barn på tv. Den får man väl inte missa?
