Det snöar lite lätt, -5 och kanske lite väl mycket
vind för att vara behagligt. Men inne är det varmt och skönt.
När vi kom hem i går kväll så hade Elvy glömt sin
väska i bilen och gick ut för att hämta den. Jag stod i dörröppningen och
plötsligt kom det ett skärande, mekaniskt ljud som upprepades flera gånger. ”Man slipar knivar på Branehög i kväll” sade
Elvy när hon kom in. ”Branehög” sade jag. ”Var är det och hur vet du att de
slipar knivar?”
Elvy skrattade och skakade på huvudet. ”Branehög,
Solberga prästgård, herr Arnes penningar.” Jag måste ha sett ut som det välkända
levande frågetecknet så hon förtydligade. ”Selma Lagerlöf.”
Jo, henne kände jag till. Pappa hade tvingat mig att
läsa Nils Holgersons underbara resa, en bok som jag tyckte var urtråkig, till
och med när Nils och gässen kom till Hälsingland. Elvy räknade snabbt upp ett
antal av nobelpristagarinnans andra verk men egentligen sade det mig inget. Jag
läser förstås många böcker på svenska, men klassikerna har jag inte tid med och
jag har större nytta av ett modernt språk. De klassiker som jag läst med
behållning är Hemsöborna och Markurells i Wadköping och Det går an. Den var
riktigt bra. Hur var det Sara Widebeck sade till Albert? ”Mycket blir nog
övrigt ändå som vi två kunna tacka varandra för och som inga penningar kunna
gälda.” Jag förstod precis vad hon menade.
Nu är det ju så att Elvy en gång i tiden läste in en
fil mag i Uppsala, ämnena var svenska och engelska och naturligtvis ingick en
icke föraktlig dos av de stora svenska författarna när man läser svenska på
akademisk nivå.
Visst missar man mycket när man har luckor i det som
skapat ett lands kultur. Jag känner mig faktiskt lite handikappad ibland. Jag
vet mycket lite om klassisk italiensk litteratur – och då menar jag inte den
antika klassiska litteraturen utan den som har max 200 år på nacken. Jag anar
att man ibland refererar till något känt uttryck ur en bok, men jag har inget
att ”hänga upp” uttrycket på.
Jag vill inte påstå att jag ”kan” alla Shakespeares
verk, men vi plöjde mödosamt igenom ett par av dem i skolan och de viktigaste
passagerna i många av de andra. Richard
III, Romeo and Juliet och Macbeth var
det som vi läste och förväntades
vara intresserade av att diskutera... Hamlets ”to be or not to
be” den skulle vi lära oss utantill. Jag
måste bekänna att jag vid några tillfällen stuckit ut hakan och briljerat (?)
genom att deklamera lite ur Hamlets dystra monolog.
På den tiden var det ett citat som var mest användbart för tonårstjejer –
alldeles oavsett om man var trådsmal eller lite mer rund; ”O, that this too solid flesh would melt, thaw
and resolve itself into a dew!” (O, kunde detta alltför fasta kött, upplösas
uti dagg och tina bort!) Vi stod och nöp oss i höfterna och magen och citerade
Hamlet.
När onsdagmorgonen gryr så vet vi – förmodligen. Jag
blir inte alls upprörd över att man har kritiska åsikter om Trump, han inbjuder
faktiskt medvetet till det och hoppas att okunniga amerikaner skall tycka synd
om honom, han som ändå har de enkla och effektiva patentlösningarna på alla problem. Elvy säjer
att när det gäller politik så har minst 75% av den svenska befolkningen faktiskt
hyfsade kunskaper i politikens olika ämnesområden. Genomsnittsamerikanen har
inte någon överblick som gör att man tar ställning utifrån fakta, man läser
rubrikerna och lyssnar till korta
nyhetsinslag – om det nu inte handlar om någon skandal som det kan vara
roligt att fördjupa sig i. En anledning
till detta är att det faktiskt inte är så enkelt att förstå den
amerikanska politikens snåriga labyrinter. Det blir för jobbigt och så tar man
till sig rubrikerna. Inte mer. I Sverige
har man en mer direkt demokrati. Den är långt ifrån perfekt, men är konstruerad
på ett sådant sätt att man kan känna sig delaktig. I Schweiz har vi faktiskt lite av det
amerikanska systemet med uppdelningen i stat och till viss del självbestämmande
kantoner. ”Det är ingen idé att bry sig, i Bern gör de som de vill i alla fall
och ledningen för vår kanton är korrupt.” Jag har hört det många gånger.
Om jag nu inte blir upprörd över att Trump får hårdhänt
kritik, så har jag blivit alltmer irriterad över att Hillary Clinton beskrivs
som en samvetslös och korrupt häxa. Det är inte svårt att identifiera den kritik
som hon får enbart för att hon är kvinna. Dessutom får hon skit för Bills solkiga kvinnoaffärer. Man kommer naturligtvis
inte så långt som hon gjort genom att alltid vara en snäll flicka. Det tror väl
ingen.
Jag läser amerikanska tidningar, Elvy läser Toronto
Star. Där står det att Billy Graham fyller 98 idag.
