Det har varit några fullmatade dagar sedan jag skrev
här sist. I söndags var vi (Lotta, Dwight och jag) i Stockholm och hälsade på
Peter och Anki, måndag var påvens dag – kom hem i tid för att se reprisen av
eftermiddagens begivenhet, tisdag kväll var jag ute med några kolleger och åt
indiskt, onsdag kväll pustade jag ut efter att ha gjort min sista dag på förlaget
och dessutom missat tåget hem till Uppsala. I går åkte jag tåg upp till
Söderhamn och trots att jag förklarat att jag mycket väl kunde ta mig vidare
med buss, så kom Elvy och mötte mig där. Väglaget var inte det bästa, men hon
hade minsann dubbdäck och i Toronto hade man minsann mycket sämre väglag och
där hade hon minsann inga dubbdäck. Jo, jag måste väl tillstå att Elvy är en
riktigt bra bilförare. Snabb och lite småfräck och samtidigt ganska försiktig.
Idag har vi varit och köpt kransar som vi åkt runt med
till kyrkogårdarna. På mormors och morfars grav placerade vi två batteridrivna
led-lyktor. De har skymningsrelä och skall enligt butiken klara minst 120 timmars
drift. Glasen på lyktorna är svagt tonade i gulorange så det ser faktiskt rätt
fint ut. Måndag hämtar vi in dem och så sätts de ut till jul igen. Det råder
tydligen delade meningar om när man skall lägga ut kransar och tända ljus. En
del hävdar att det skall göras på lördag eftermiddag. Var och en får bli salig
på sin fason – eller hur?
Antalet gravar som får besök och krans har utvidgats
år för år. Första året Elvy var här så var vi även och letade på kyrkogårdarna
i Los och Färila - där gravrätten högst sannolikt hade gått ut för länge sedan.
Sen har Elvy lokaliserat fler gravar, bl a hennes farföräldrars grav och ”tant
Ellen och farbror Sigurds grav” – det var dem som mormor växte upp hos. Elvys
morföräldrars gravar finns inte kvar längre.
Och så var det påvebesöket. Vad trodde svensk media
skulle ske under besöket? Var det inte stort nog att man kunde enas om att
högtidlighålla reformationen och att faktiskt respektera det som Luther gjorde?
Trodde man att påven skulle komma med ett sensationellt uttalande att nu så får
kvinnor bli präster i katolska kyrkan? Då har man inte en susning om hur mycket
motstånd det som han hittills har lyckats åstadkomma har mött!
Det som oroar mig är att det kanske inte blir så
mycket mer av närmandet mellan den lutherska och katolska kyrkan, det finns ett
starkt motstånd mot detta från båda håll, om det på något vis kommer att krävas
förändringar och därmed också förändringsvilja. Tänk om svenska kyrkan på en
plats där det också finns en katolsk församling, kunde säja att nu går vi med
er till mässan och så följer ni med oss till vårt församlingshem och dricker
kaffe och bekantar oss med varandra efteråt. En annan söndag gör man tvärs
emot. En del av det som skiljer kyrkorna åt handlar inte om teologi utan om
rädsla för det som är okänt.
I morgon är det gudstjänst och på söndag är det musik
i allhelgonatid i Elvys kyrka. Det låter lite högtidligt med musik i
allhelgonatid. Jag hoppas att det blir några glada sånger om himlen också.
Jag stannar här nästa vecka, ser faktiskt fram emot
att det kommer att snöa en hel del. Men sen måste jag resa hem, jag har jobb
som väntar på mig. Nästa vecka blir spännande. Jag misstänker att cirkusen inte
tar slut i och med att det finns ett valresultat. Får Trump se sig besegrad lär
han inte finna sig i resultatet och skulle han mot alla odds bli vald, så... ja
då vet ingen vad som väntar.
