Jag reste från Arlanda 0950 och kom till Locarno kvart
över fem igår. Precis som jag brukar göra. Inga överraskningar, inga
incidenter. Rickard kom och mötte mig och han hade lagat middag och hela huset
var nystädat. TACK! Det kändes skönt att vara hemma, nu skall jag tillbaka i
gamla invanda hjulspår igen. Jag får ett nytt, ganska stort uppdrag i början av
nästa vecka. Men till dess skall jag ta det lugnt och umgås med mina vänner.
Vädret är inget att njuta av, idag regnar det. Hösten är kommen även här men
vintern är långt borta.
Rickard får komma in i sin lägenhet på måndag. Då
skall han göra i ordning där, det behövs nya tapeter och en del målning. Han
har kvar sin lägenhet i Biel fram till nyår, så han kan ta det lugnt. Fram till
dess att han är klar, så bor han här hos mig. Just nu är han hos mäklaren för
att skriva på de sista dokumenten.
Lotta och Dwight tänker stanna i Uppsala ett par
veckor till. Dwight har fått ett par kontakter inom Svenska kyrkan och även
inom Evangeliska frikyrkan (tror jag det heter). Han jobbar på boken tillsammans
med de två andra herrarna, en i Australien och en i England och så har de
överläggningar via internet och mail. Modernt och effektivt. Han har fått en
bra kontakt inom FA Norge som gärna lämnar synpunkter, däremot verkar det vara
svårt att överhuvud få tag i någon inom FA i Sverige att tala med och förklara
vad boken kommer att behandla. Allt verkar så avslaget och undanglidande och
Dwight undrar vart Frälsningsarmén i Sverige är på väg.
De har ännu inte bestämt sig för om det blir flytt
till Sverige eller fritidshus här. Huset som de såg på för ett par veckor sedan
är redan sålt och det kanske låg lite väl avsides om de skulle välja att slå
sig ner för gott i Sverige.
Annars är det sig likt här, det mest spännande är väl
att nu skjuter staten till pengar för att bevara centret uppe på Monte Verita
och även ge museet där en nystart.
Nu på söndag sjunger vi i kyrkan i Lugano. Två nya
sånger på italienska. Jag får väl stå över den här gången.
