I går kväll
ringde organisten i kyrkan i Lugano till Pierre. Några av medlemmarna hade
frågat honom om de kunde få vara med oss och sjunga, alternativt bilda en egen
kör. Idag har Pierre ringt runt till oss och frågat vad vi tycker – och vi är eniga
om att de gärna får vara med oss till att börja med, om det är ok att de också
sjunger på engelska. Sen hoppas vi att de kan bilda en egen kör och så kan vi
kanske turas om att vara med på gudstjänsterna (som är var tredje söndag) och
de sångstunder med andakt som vi skall ha de andra söndagarna. Pierre frågade
organisten vad han ansåg om vår repertoar och han tyckte att den var
uppfriskande, men att det skulle vara svårt för honom att ackompanjera, i alla
fall på kyrkorgeln. (Jag tror nog att det är omöjligt...) Vi kommer att
diskutera vidare när vi är i Lugano på fredag.
Det är
väldigt roligt att vår närvaro i kyrkan har lett till en ökad aktivitet och att
besökssiffrorna stigit lite. Kan vi sen få igång något som engagerar kyrkfolket,
så är det ännu bättre. Pierre skall fråga Dwight om han kan hålla i en
övningshelg så snart vi vet, idag är det åtta av kyrkans medlemmar som vill
vara med och sjunga.
När vi var
hos Dianas föräldrar i söndags, så hade de en bok om El Greco liggande framme.
Jag bläddrade i den, såg en av hans målningar och började minnas.
Cilla och
Jenny var med mig i London. Vi gjorde de klassiska turistbesöken och kom till National
Gallery men valde att gå in via Sainsbury Wing. Vi kollade lite förstrött på det
som finns där – det är äldre konst – på vår väg till de mer publikdragande
verken i huvudbyggnaden. Plötsligt stannade Jenny till framför en målning. ” El
Greco. The Adoration of the Name of Jesus, late 1570s” stod det under. Cilla
och jag tyckte att det var väl inget särskilt med den tavlan. Då började Jenny
nynna ”Jag hörde änglasång, ära halleluja, en himmelsk salig jubelkör.” Nej,
jag tyckte inte att tavlan, där Påven, Dogen i Venedig och Filip II knäböjer
inför namnet Jesus, som visar sig som ett IHS uppe i skyn var så märkvärdig.
Men Jenny fick till sig orden i sången och Cilla stämde in. Sången var inte helt
obekant för mig, men texten kunde jag inte.
Jenny och Cilla sjöng på och märkte inte att det kom in flera människor i
den stora salen, inklusive en vakt. När de sjungit färdigt, applåderades det i
bakgrunden och någon kom fram och frågade om sången hade någon anknytning till
tavlan.
Jag
berättade för de andra om händelsen, men sången kunde jag inte återge. Igår
kväll kollade jag på You Tube och fann två inspelningar av den. En är från
Färöarna (!) och där kunde jag t o m få texten. ”Tusentals trumpeter” som man
sjunger om, det var utbytt mot ett par dussin dragspel. Den andra inspelningen var från Sverige, gjord på en julfest. Det framförandet hade sina brister, men var så
äkta och till skillnad från färöingarna som inte klarade av att dra på munnen,
gjorde den inspelningen mig glad. De som sjöng hade änglasången i hjärtat.
Sen när jag
Googlade, så upptäckte jag att sången hörde hemma i Frälsningsarmén, inte att
undra på att Jenny och Cilla kunde den! Nu har Jenny fått i uppdrag att kolla
om den finns på engelska, det står nämligen ett namn på raden för översättare.
Översättaren hette Ragnar Åhlberg och arrangören Haakon Dahlström och när jag
googlade vidare så fann jag att båda dessa herrar varit kommendörer i Frälsningsarmén.
Här är
sången på färöiska,
och här på
svenska
Och här har ni tavlan - i miniformat.
