Jag hade
räknat med att ha en ”ledig” vecka – men så blev det inte. Två av Ianellas barn
blev sjuka och Regula – som väl får räknas som första vikarie i butiken, hon
blev förkyld. Då fick jag rycka in. Inventeringen för 2016 skulle
vara avslutad den 15 januari. Sophia fick sköta den och så ryckte hennes dotter
in (motvilligt) och vi två fick ta hand om butiken. Som tur är, så var det
ingen stor kommers under veckan.
I morgon får
jag mitt nya uppdrag, det är två serier med kompendier för internutbildning
och deadline är 15 februari. Sen kommer jag att vara på förlaget från 6 mars
och fram till påskveckan, det blir fem veckor. Fungerar bara tågen mellan
Uppsala och Stockholm så är det väl okej. Det är ju också en period när det
successivt blir ljusare, både morgon och kväll. Men visst missar jag en hel del
här hemma, inte minst nu när det börjar hända en del i kyrkan i Lugano.
Vi hade
sångandakt där i fredags kväll och efteråt träffade vi en del av dem som vill
sjunga – antingen i vår kör eller bilda en egen kör. Dwight och Lotta kommer
hit i slutet av januari och då skall Dwight och organisten öva både med kyrkans
nya kör och med oss tillsammans. Lotta har fått texterna till de sånger som vi
sjunger på italienska, hon skall drilla Dwight i uttalet – han kan förstås
ingen italienska och jag tror inte att hans goda kunskaper i spanska är till så
stor hjälp heller när det gäller diktionen.
Jag har
skrivit om Stig, som vistades som barn en tid hos mormor och som vi fick kontakt
med för ett par år sedan och som dessutom råkade komma och hälsa på när Dwight
och Lotta var hos Elvy i somras. Stig hade en morbror som bodde i Tulsa där
Dwight kommer ifrån. Morbrodern stupade vid striderna i Guam, så mycket kunde
Dwight ta reda på. Nu har en bekant till Dwight faktiskt lyckats leta fram
barnbarnen till morbrodern, fem till antalet. De två barn som han hade
tillsammans med den tyskättade kvinnan är inte längre i livet. Det skall bli
spännande att se om någon av barnbarnen vill ha kontakt.
David har
skypat med Jen och Nigel och de säjer att stämningen i USA inte är den allra
bästa nu, motsättningarna mellan dem som håller på Trump och de som inser att
USA går en osäker och kanske farlig tid till mötes, de hårdnar. Bekanta till
dem, där frun är kanadensiska förbereder en flytt över gränsen och en av de anställda
i företaget de hade, som kommer från Singapore har redan packat och gett sig av
tillsammans med familjen. Jag brukar läsa NY Times, Washington Post och Huffington
Post – ingen av dem är Trump-vänlig förstås - och förfäras över det beteende de beskriver.
Hoppet står förstås till att han kommer att ledas i strypkoppel av de mer
erfarna politikerna men han är inte en person som accepterar detta
.
Det är nog
önsketänkande och inte vet jag om det skulle bli så mycket bättre heller. Lika
illa på ett annat vis kanske.
Illa är det också i
Storbritannien. Senaste utspelet från Theresa May och finansministern Philip
Hammond är att efter Brexit skall minsann Storbritannien bli en allvarlig
konkurrent till Schweiz som skatteflyktsland. Schweiz har med tvång från EU
fått luckra upp banksekretessen, men så skall det verkligen inte bli i det nya
lyckliga Storbritannien. Jag tror inte att de schweiziska bankerna är så
oroliga.
