Mitt uppdrag
kom i tisdags och i onsdags anlände en förkylning. Det värsta är väl över nu, men
jag håller mig nog hemma ett par dagar till. Hostan vill inte ge med sig.
Jag var
förstås inte sämre än att jag följde installationsceremonin i fredags och
förundrades och förfärades över vad jag hörde och såg. Min första reaktion på
Trumps tal var ”har han inte fattat att valkampanjen är över”. Den mörka bild
av USA som han presenterade och upprepandet av alla hans ”löften” var väl inget
installationstal? Men hans fru återanvände ju Michelle Obamas tal så det kanske
är något som man tycker är ok i den familjen.
America
first – jag funderade över var jag hört det tidigare och kom på att det var ju
slagordet för den rörelse som den gamle nazisten Charles Lindbergh drev på 30-talet,
då främst för att förhindra att judiska flyktingar från Tyskland fick bosätta
sig i USA. Sen började parallellerna framtona allt mer klart. En viss herr H
utlovade jobb till alla, fabriker som förfallit under depressionen började
byggas upp igen, nya vägar byggdes och till att börja med var de flesta glada
och nöjda. Herr H gillade inte judar, zigenare och människor med avvikande
sexuell läggning. Herr Trump gillar inte muslimer och mexikaner, HBTQ-rörelsen är ett rött skynke
för honom.
Donald Trump
var en gång demokrat. Sedan anslöt han sig till republikanerna. Men är han
verkligen republikan? Han har många åsikter som stämmer med deras politik men har
inte republikanska partiet enbart varit hans språngbräda för att få makten –
och som han tycks tro, ge honom näst intill oinskränkt makt.
Trump är
mannen som gett lögnen ett ansikte. Jag kan inte påstå att toppolitiker är vår
civilisations främsta sanningssägare, men att ogenerat bara ploppa ur sig
lögner så som han gör, det är inte friskt och visar att han saknar en användbar
moralisk kompass. Jag såg en återutsändning av nattens presskonferens då hans
pressekreterare talade om för pressen att bilderna på åhörarskarorna vid Obamas
och Trumps installationer var manipulerade. Presskonferens? Han hyvlade av
pressen och skyndade sig sedan ut ur lokalen. Period.
Hur kommer
situationen för pressen att bli framöver? Finns det möjligheter för honom att
strypa den fria pressen? Vad händer med journalister från andra länder som granskar
honom kritiskt? Indragna ackrediteringar och visum?
I början av
1950-talet fanns det en senator som hette Joseph McCarthy. Han bedrev häxjakt
på misstänkta kommunister. Efter kriget hade man avslöjat en rad spioner som
arbetade för Sovjetunionen. För McCarthy räckte det med att han misstänkte att
någon hade kommunistiska sympatier. Det drabbade inte enbart personer på höga
posten inom administrationen utan också journalister och skådespelare. De
tvingades att lämna sina arbeten enbart på grund av McCarthys obekräftade
misstankar. Jag vill inte gå så långt som att tro att något liknande kommer att
hända, men de som skriver om obekväma sanningar eller tar ställning på scenen,
de kommer säkert att få märka av det.
Nej, jag ser
inte fram emot de kommande fyra åren. En liten ljuspunkt: Cilla berättade att
hennes systerdotter, 5 år kom hem från förskolan och frågade föräldrarna: Vet
ni vad polisen skriker om de ser att någon skall skjuta på Trump? Jo – Donald Duck!
Jag är ändå glad
att vi lever i det digitala informationssamhällets tid. Mycket, massor av det som
skrivs är kort uttryckt rena skiten. Men samtidigt får vi nödvändig information om
det som händer i världen blixtsnabb spridning och motkrafterna kan börja agera.
Det gäller bara att sålla agnarna från vetet – kort sagt bedriva källkritik.
