torsdag 23 mars 2017

Mycket sent torsdag kväll.

Terrorn har nått England – återigen.  Det bör ha varit hösten 1996 när en misstänkt terroristattack inträffade på  nästan exakt samma plats, vid Westminster Bridge. Jag har kollat på olika ”listor” över terrorattacker, utförda av IRA men just denna finns inte med så det kanske ändå bedömdes vara en olycka. En bil som var på väg in mot centrum, körde vid övergångsstället vid brofästet in i en grupp turister som väntade på att komma över gatan. Det var ganska många skadade, en dog senare på sjukhus, bilföraren avvek. Bilen visade sig vara stulen(?) från en person med hemvist i Belfast som råkade vistas i London. En av mina kamrater på LSE råkade bevittna händelsen på mycket nära håll och blev ett av polisens viktigaste vittnen. Hon drömde mardrömmar om händelsen under en lång tid efteråt.

Jag råkade befinna mig i centrala Manchester den 15 juni 1996 när den verkligt stora bomben briserade. Det var bara några dagar efter att man hade påbörjat fredssamtal – något som fanatikerna i IRA inte accepterade. Jag satt i min bil ett gott stycke från detonationen, men bilen hoppade faktiskt ett stycke på grund av tryckvågen. Så snabbt har jag aldrig kört från centrum och hem till Sale, cirka 15 km. Jag bröt nog mot alla tillämpliga trafikregler under den färden.

Men nu befinner jag mig i Sverige och iakttar med intresse den svenska inrikespolitiken. Att Anna Kinberg Batra leder sitt parti ner i avgrunden, det stör mig inte. Hon fram står alltmer som en robot, mediatränad så att allt hon säjer bara blir pinsamt. Samma gäller partisekreteraren Tobias Tobé. Svara inte på frågor, ta i stället tillfället att presentera ett väl inövat litet tal – ”vi moderater o s v”

Det är bekymmersamt att SD ständigt blir större.  När SvT presenterade den senaste väljarbarometern nu på morgonen hade SD:s stapel fått en brunmurrig nyans. Alltid något att glädjas åt. Vad då, det finns ju så många partier nu att kulörerna börjar ta slut...


I morgon åker jag med en kollega till hennes lantställe på Södertörn. Vi skall hälsa våren och sommartiden där. Vädret ser ut att bli riktigt vårlikt. Men på måndag blir det trögt  att komma upp ur sängen.