Tisdag kväll
blev det liv i luckan här. Jag trodde att det var Elvy, B-G och Johnny som
skulle öva inför ett framträdande, men det kom ytterligare två dragspelare och
även om de övade med stängda dörrar i uthuset så fick nog närboende som råkade
vara utomhus del av musiken.
Jag blev
ombedd att ordna med kaffe till dem och när jag kom med det så blev det paus i
övandet och en animerad diskussion om vad gruppen skulle heta. Någon föreslog ”Dragspelsbröderna
och lillasyster” – Elvy är den enda damen i gruppen, men hon protesterade, det
är faktiskt så att de andra är ett eller ett par år yngre än henne. Dessutom har
hon inga planer på vare sig en lokal, nationell eller internationell karriär
som dragspelare. Jag tycker att det är fantastiskt att Elvy, trots att det gått
många år, så snabbt kunde komma igång med spelandet. Morfar hade ett
knappdragspel och det var när Elvy var tonåring som hon lärde sig spela. När
hon sedan som tjugoåring flyttade till Uppsala, så var det slut med spelandet.
”Dragspelsbröderna”
det är ett namn som förpliktar. Mormor lämnade efter sig en välskriven
berättelse om sitt liv och där berättar hon om hur Dragspelsbröderna från
Söderhamn spelade en viss roll.
Mormor och
morfar träffades första gången då hon skulle hämta ett paket på stationen.
Paketet visade sig vara betydligt tyngre än hon räknat med och morfar, som var
där i samma ärende erbjöd sig att sätta paketet på sin cykel och så gjorde de
sällskap till fots. Sedan träffades de i byn en gång, tilltalade varandra med
fröken Stark och herr Hultin – mycket sedesamt och korrekt. Mormor lär ha varit
sjutton år då och morfar tre år äldre.
Ett par veckor
senare kom morfar och frågade om fröken Stark ville följa med och se en
filmförevisning, en man från Hälsingland hade varit i Amerika och filmat
utvandrare från Hälsingland. Dessutom skulle han hålla ett föredrag om vad han
sett och hört därborta i det stora landet i väster. Mormor som var pingstvän,
visste att film ansågs syndigt, men å andra sidan visste hon att någon annan
kyrka hade visat film från Kongo. Men vad skulle man säja om hon gick och såg
film? Westermarks, som hon bodde hos var ganska liberala men vad skulle de
andra i församlingen säja?
Mormor hade
en plan. Hon tackade ja, med förutsättningen att morfar följde med till
kapellet nästa lördag. Då skulle Dragspelsbröderna från Söderhamn komma och hon
hade hört dem tidigare, visste att de hade ett ganska lättsamt program. Mormor
följde alltså med till filmförevisningen och morfar till lördagskvällens möte i
kapellet. Det var så det började, en försiktig flirt som så småningom resulterade
i ett fyrtiotre år långt och lyckligt äktenskap. Mormor tog lite längre tid på
sig att fatta tycke för morfar, men han blev tydligen blixtförälskad och lär ha
sagt att om hon hade bett mig följa med på bönemöte så hade jag tackat ja.
Morfar var
den som fick offra något för kärleken. Han kom från en välbärgad och högkyrklig
familj som inte såg med blida ögon när han så småningom blev frälst, döpt och
medlem i församlingen. Han blev mobbad hemma och lämnade familjen och den
framtid som hans far hade tänkt för honom, att ta över driften av den stora
gården och sågen.
Jag tycker
att Dragspelsbröderna och lillasyster skulle vara ett passande namn för de fem
– om det nu blir fler framträdanden, vilket jag hoppas. Synd bara att jag inte
är här och får se och höra dem nästa vecka.
Och nu skall
”lillasyster” och jag fika och sedan skall vi hämta tapetprover till
undantagsstugan. Elvy tror på en tidig vår och ett snabbt bygge.
