Jag kom fram
till Hälsingland igår kväll efter nästan tolv timmars resa. Jag hade funderat
på om det var möjligt att komma med ett tidigare plan från Gardermoen, men
vågade inte chansa. Flygplatser är en intressant miljö, det blir inte alls långtråkigt att vänta där.
Det finns en
del snö här men för övrigt är det inte särskilt vinterlikt. +3, grått och den
nederbörd som kommit under natten har varit i form av snöblandat regn. Men det
gör inte så mycket. Det är så roligt att vara här.
Jag stannar
här tills måndag morgon. Under den tiden skall vi hinna med att bestämma en del
inredning i ”undantagsstugan” och planera för möbleringen. Elvy menar att det är
mitt hus, men jag är ju inte här alltid och då kan hon ha huset till
gäststuga. Det finns en storstuga med
köksdel, ett stort sovrum och ett litet sovrum. Det sistnämnda tänker jag
ha till arbetsrum och kunna hänga in
mina grejor i när jag inte är
här, resten av huset får vara
öppet för gäster.
Idag är det
dagen S, S som i semla, fettisdagen. Det är ett mer stillsamt firande än i
katolska länder där firandet med karnevaler drar igång idag – även om man har
tjuvstartat på en del håll redan i lördags. Jag såg ett tidningsreportage om
olika nya ”kreativa” sätt att göra en semla, men jag är en konservativ person
och vill ha en traditionell semla. En god vetebulle med kardemumma, mjuk
mandelmassa med lite större mandelbitar i och generöst med spritsad vispgrädde
och florsocker på det lilla trekantiga locket överst. Jag har tajmat in min
vistelse i Sverige väl, hela semmeltiden fram till påsk!
Vi hade gäster
till semmelkaffet nu på eftermiddagen.
Elvy har hållit kontakten med två av de kvinnor som deltog i deras
svenskundervisning under hösten och som fortfarande befinner sig i närområdet.
Hon har träffat dem en gång i veckan och gläder sig åt att de fortfarande gör
språkliga framsteg. Att äta semla tillsammans och berätta om varför denna
märkliga sed finns och hur man firar fastan på andra håll i världen blev en
introduktion till påskberättelsen och hur den påverkat svenska traditioner. Det
var intressant att träffa dem och att också höra deras historia, som de kunde
förmedla på förståelig svenska.
De som var
med i den första svenskkursen, för asylsökande med bakgrund inom yrken med
medicinsk anknytning, förstod faktiskt vikten av att man hade kunskap om hur
kristendomen har påverkat det svenska samhället. Alla deltagare har flyttat till
andra delar av Sverige, några har fått jobb, andra har praktikplatser och någon
studerar. Ett gift par har talat med Elvy om att de vill bli kristna. Elvy
stöder dem i deras beslut, men vill att de kommer lite längre på vägen till ett
självständigt liv i Sverige innan de går ut med detta offentligt. Det kan bli
jobbigt för dem annars. Men hon har förklarat innebörden i bibelordet ”om du i
ditt hjärta tror och med din mun bekänner” – och har sagt till dem att det är
det viktigaste, dopet kan då sedan bli en bekräftelse på deras val. Nu har de fått
kontakt med en pastor på sin nya bostadsort, han har börjat undervisa dem och
är enig med Elvy om att det kan finnas anledning att ta det lite försiktigt.
Nu kommer
Bengt-Göran och Johnny, det skall övas på dragspel här i kväll, inför ett
musikkafé nästa vecka. Aldrig hade jag kunnat tro att Elvy skulle kunna bli en
sådan hejare på detta folkliga instrument!
