Lotta och
Dwight kom hit i torsdags och vi hade ett par timmars övning på kvällen. Fredag
kväll övade de med dem i Lugano som förhoppningsvis kommer att bilda en egen
kör och lördag hade de ett övningspass med dem och sedan kom vi dit och fick
sjunga tillsammans. Söndag var det
gudstjänst och då blev det världspremiär för kyrkans ”egen” kör. Prästen
överträdde nog sina befogenheter när han lät Dwight predika, tolkad av Marlene.
Det var fullt hus i kyrkan och när vår kör, som ”postludium” sjöng ”This little
light of mine” i vår svängiga version, så fick vi faktiskt stående applåder.
Det har inte hänt tidigare. Lotta och Dwight stannar här och kommer att öva mer
med kören i Lugano nästa weekend. Då blir det sångandakt söndag kväll och den
ansvarar Lotta och Dwight för. Det ser vi fram emot!
Jag är
faktiskt nästan klar med mitt uppdrag, räknar med att skicka iväg det på onsdag
eller torsdag. Sen är jag ledig fram till dess att jag skall vara på förlaget
den 6 mars. Nästa tisdag reser Rickard och jag till Geilo. Han tyckte att huset
inte skulle stå tomt hela vintern och det har han förstås rätt i. Skidsäsongen
är full gång och det är gott om snö. De närmaste dagarna kommer det att bli
ordentligt kallt, nästa vecka ser det ut att bli behagligare temperaturer. Jag
känner att jag är väldigt otränad så det gäller väl att ta det vackert de
första dagarna. Men sen, när jag är ute i Vestlia så är det så roligt att jag glömmer
bort mig. Det värsta är att det gör Rickard också... Han, som doktor, borde väl
stå för förnuftet. Och kunskap om vad som händer när man överanstränger
otränade muskler.
Jag tänker
inte kommentera Trump idag. Men hans agerande skapar många fyndiga, elaka och pricksäkra skämt, som
detta från en av våra schweiziska dagstidningar: ”Nu hänger Trumps trovärdighet på att ett gäng
jihadister tar sig in i USA och utför ett antal terrordåd.”
