Vi samlades
uppe i Orselina hos David och Pierre
till frukost och sedan såg vi på damernas och herrarnas störtlopp i St Moritz och efter det åt vi middag och
övade inför kvällens sångandakt.
Anledningen till
att vi var uppe i Orselina var främst den att D&P har en ny, enormt stor TV
där bildskärmen är svagt böjd. Man får faktiskt en känsla av att sitta mitt
inne i det som händer.
Dwight hade
bestämt att sångandakten skulle, så mycket som det var rimligt, påminna om ett
armémöte. Det blev en mix av sånger på engelska och italienska, det var
vittnesbörd och Dwight berättade om vad som var utmärkande för Frälsningsarmén
om man jämför med andra kyrkor och så landade han med att tala om hur mycket vi
har gemensamt och att detta egentligen är det enda som betyder något.
Nu, är det
verkligen börjar hända saker i kyrkan, så reser jag bort. Det känns lite surt
faktiskt. Jag räknar med att vara tillbaka här vid månadsskiftet april-maj.
I morgon går
tåget från Locarno 0535. Det är alltid lite nervöst när man skall iväg så
tidigt. Men det brukar gå bra. Nu skall jag packa, jag har redan lagt fram
allt som jag skall ha med men nu skall det ner i väskan också. Förr, när man hade hårda
flygväskor av traditionell resväskmodell så kunde man sitta på locket för att
regla och låsa den. Produktutveckling har för- och nackdelar.
Nästa gång vi
hörs blir från Geilo.
