Det blev en
riktigt festlig gudstjänst igår. Kyrkan var fullsatt - men kyrksalen är inte så
stor... Vi sjöng tre sånger om ljuset, Lotta berättade om när hon var i Kiruna
den dagen då solen försiktigt steg lite över horisonten och Dwight predikade om
att vi är kallade att vara världens ljus. Luca debuterade som tolk och det
gjorde han bra – säjer de som förstår italienska bättre än vad jag gör. De hade
bett Dianas pappa, som är ordförande i församlingen att inte gå ut med att de
flyttar till Ascona. Dwight vill hålla en låg profil tills relationerna med
stiftet har klarats ut, han vill ju inte skapa splittring eller klampa in som
”räddare” i den uppkomna situationen.
Jag behöver
kanske inte säja att vårt framträdande med This little light of mine blev
uppskattat!
Nu börjar
det faktiskt bli en försmak av våren, idag är det +8 och de närmaste dagarna
kommer det att bli minst tio plusgrader. Men det blåser rejält här nere vid sjön
och uppe på högre höjder är det stormvarning.
Den 18 februari
börjar jag jobba igen. Det är bara två veckor men det är heltid. Jag har köpt
flygbiljett till torsdag den 14, vill inte riskera att vädret strular till det
i sista minuten. Dessutom är det skönt att få ett par dagar i lugn och ro innan
jag börjar jobba. Men det som oroar mig mest, det är förstås väglaget.
Undervisningen och eleverna skall jag nog klara av.
Enligt Elvy
är det just nu -15 och ett lätt snöfall. I morgon kommer det mera snö, men blir
också något mildare. Idag har hon varit och provianterat. Det gäller att passa
på mellan ovädren och även att se till att man har ett förråd hemma, plus ett
litet behändigt gasolkök, stearinljus och batterier till radion. Dessutom har hon två laddningsbara, starka
LED-lampor. Men den här gången har det inte blivit något strömavbrott.
Snösmocka
är ett intressant svenskt ord, jag har inte hört det tidigare. Beskrivande,
nästan onomatopoetiskt.
