Resan hit gick bra och den var händelselös. Undantaget skulle då vara
att i stolen intill mig satt en pratsjuk dam. Hon var svensk, hade en dotter i
Basel och själv hade hon problem med vikten och väntade på operation av en
tå.,, Det är märkligt hur mycket man kan
informera en total främling om under två timmar. Jag var mycket sparsam med
kommentarer och det uppskattade hon nog, då fick hon hålla låda.
Vi har haft ett
par plusgrader idag och snötäcket sjunker ihop. Men det kommer nog mer kyla och
snö innan våren gör entré. Ingen snö i sikte nästa vecka och det tackar jag
för, jag skall ju köra till skolan varje dag de kommande två veckorna.
Igår var Alice
och Villy här. De hade med sig den nyaste familjemedlemmen, en halvårsgammal
tik med flera mindre och mellanstora raser på sin ”stamtavla”. Det var en
förtjusande, lurvig liten tjej som lystrade till namnet Elvira. Den blev omplacerad p g a allergi. Maj, Benny
och Fille bor på samma gata och Fille blev omgående hopplöst förälskad i
Elvira. Nu utspelas ett svartsjukedrama på gatan, det finns en cockerspanieldam
som betraktar Fille som sin egendom. Nu har de här hemska människorna börjat
fundera på om Fille skall kastreras. Fille har förstås inget att säja till om.
”Vi behöver ju inte berätta för Fille att han har blivit kastrerad,” sade
Villy.
Finns det
någon motsvarighet för MeToo för hundar?
Idag har vi
varit i kyrkan. Jag känner mig inte hemma där, trots att jag känner de flesta
medlemmarna. Jag skäms lite för det, men allt är så stillsamt och välplanerat.
Alltför stillsamt och alltför välplanerat.
Nu skall jag
gå igenom morgondagens lektioner. Jag ser verkligen fram emot att träffa
eleverna och mina kolleger igen.
