Det är ingen
hemlighet att jag inte gillar facebook och annat som brukar räknas in bland
”sociala medier”. Det positiva med dem övervägs mångfalt av det negativa. Jag
var med på facebook en kort tid när det var ganska nytt, men jag blev mest
stressad av att behöva hålla på att kolla där, mycket av det som mina vänner
publicerade angick egentligen ingen mer än dem själva. Dessutom fick jag
vänförfrågningar från totalt okända människor. Nej, facebook var inget för mig.
På den tiden
var facebook, såvitt jag kan förstå, en rätt oskyldig och relativt civiliserad
mötesplats på nätet. En av mina kolleger har en bror som forskar om sociala
medier. Facebook uppger att de har mer än två miljarder användare,
När det
gäller Sverige har 98% ”tillgång” till internet. Vad det i realiteten betyder
kan man fundera över. Facebook påstår att minst 75% av svenskarna använder
facebook. Vad det betyder kan man också fundera över.
Man håller
på att försöka få en uppfattning om hur många av dem som har konton som verkligen
använder sig av facebook. Någon skapade ett konto, kanske var inne på det ett
par gånger för många år sedan och sedan har det inte varit någon aktivitet där.
Förutom då att det finns en massa annonser där, annonser som facebook får
betalt för. Och då är man ”användare” av facebook.
Jag har
kollat, och mitt konto har faktiskt försvunnit. Hoppas jag. Det kanske finns
med i någon ”bank” med absent friends eller något liknande. Jag har hört en del
skräckhistorier om hur det inte går att avsluta konton för avlidna personer och
att, trots att den som avslutar sitt konto efter alla konstens regler och gör
det flera gånger så finns det ändå kvar.
Det är den
ena sidan av saken, den andra är allt skräp som publiceras där. Med skräp menar
jag allt från totalt ointressanta men harmlösa bilder till fake news och
allvarliga hot.
Sen har vi
identitetsstölderna. En person bytte efternamn, det är bara sju personer f n
som har detta efternamn. Hon upptäckte att någon öppnat ett konto i hennes namn
och ägnade sig åt rasistisk hatpropaganda. Dessutom fanns det en bild på henne och
på omslagsbilden fanns hennes hus med bilen på garageuppfarten och väl synligt
bilnummer. Det tog facebook nästan ett halvt år att stänga ner det falska
kontot.
Sådant får
vara kvar, men en familjebild, tagen på en badstrand, där det finns med en naken tvååring den försvinner bort illa
kvickt.
Bildstölder
från internet är ett annat kapitel. Förlaget där jag jobbade hade på sitt intranet
bilder på personalen. Man behövde alltså en inloggning för att komma in där,
men trots detta så stals porträttbilderna. Det var en av it-teknikerna som av
en ren slump upptäckte detta. Jag och ett par andra presenterades som anställda
i en österrikisk handelskammare. En kollega fick göra reklam för ett bussbolag
i Wien... Till slut och efter uttalade hot om stämning tror jag att bilderna
plockades bort.
Detta är
sådant som en enskild person kan råka ut för och det är illa nog. Men ändå
värre är det när företag, organisationer och myndigheter drabbas. I vilken
utsträckning det sker, det vet vi inte. Man vill ibland hålla det hemligt,
antingen för att man skäms över sin bristande it-säkerhet eller för att man
inte vill oroa folk.
Nu vill
svenska myndigheter få till ett möte med representanter för Facebook, som också
äger Instagram. Där finns många öppna konton där ungdomar kan köpa narkotika,
narkotiska läkemedel och alkohol. Hittills har man inte lyckats få träffa dem.
Det har
varnats för att det finns många olika fällor både i form av sms och mail med
länkar som man skall klicka på. Gör man det så får man in skadlig kod i
telefonen eller datorn, det är välkänt, Men de som vill ställa till det har
ännu mer utstuderade metoder. Den som nyligen köpt en fastighet, vilket i
Sverige är offentlig handling och ofta publiceras i lokaltidningen på mindre
orter, den får ett mail ”från Lantmäteriet” där man skall klicka på en länk för
att korrigera eller bekräfta de kontaktuppgifter som Lantmäteriet har. Och
sedan är datorn låst.
Inför
EU-valet har det talats mycket om påverkan utifrån. MSB, Säpo med flera anser
sig ha en rätt hyfsad bild av hur det går till och inte minst hur det skulle
kunna gå till.
Och så var det
Sverigedemokraterna... Privat fest på ett hotellrum där alla var fulla och en
överviktig herre höll fast och klämde en dam på brösten. Att det gick till så
är ingen som förnekar. Går det till så i alla partier? Vem vet? Nu är ett av
toppnamnen borta från listan, hon har av partiledningen ansetts vara illojal på
många sätt, det är även hon som hade en inspelning i sin telefon med damen som
blev ofredad. Inspelningen kom på något vis till Expressen och telefonen påstås
vara stulen. Det kan väl låta tragiskt, men när man hör intervjuer med
partiledningen och de inblandade i TV så blir det bara komiskt, En riktig höjdare
för den som vill få sig ett gott skratt. Men,
det är personer som avlönas av Sveriges regering och skall representera ett av
våra riksdagspartier.
