Det var en
spännande dag igår, avslutningen på ishockey-VM och så förstås EU valet. Elvy
satt och hejade på Kanada (förstås) och jag hejade på Finland. Det är alltid
extra roligt när David vinner över Goliat. Sedan dess har jag funderat på
varför Finland är så undanskuffat i svenskarnas medvetande - när det gäller
andra saker än idrott. Det bor massor av människor i Sverige som har sitt ursprung
i Finland. (Här formulerade jag mig på det viset eftersom jag inte är riktigt
säker på den korrekta benämningen. Måste ta reda på det!!!)
Nokia,
designmöbler, glas, Marimekko, Väinö Linna och Mumintrollen... Det var det jag
tänkte på först.
EU-valet
blev ingen rysare när det gäller det svenska valresultatet. Det är i alla fall
en liten tröst att SD verkar ha fått något färre röster än M. Jag hade förstås
hoppats på att turbulensen kring den avskedade SD-kandidaten och den fyllige
mannen i rutig skjorta skulle ha påverkat folks vilja att lägga sin röst på
dem.
Vad sänder
det för signaler om man ogenerat talar om att det var en privat fest på ett
hotellrum där alla tydligen blev mer eller mindre berusade och då skulle den
fyllige mannen, han med rutig skjorta, bevisa vilken he-man han är genom att
klämma en av damerna på brösten. BLÄ!
Man kan ändå
glädjas över att den gröna gruppen i EU blivit betydligt större. Men varför
växte inte miljöpartiet i Sverige? Hamnar vi i det gamla talesättet att ingen
(d v s Greta Thunberg) blir profet i sitt fädernesland?
Situationen
i Storbritannien är... ja vad säjer man? Om det inte vore för att så mycket
står på spel så skulle nog det mest lämpliga uttrycket vara KOMISK.
Läget just
nu är att den som kan räkna sig som vinnare är Nigel Farage och hans
”Brexitparti”. Labour och Tories har blivit valets stora förlorare. En liten
tröst är det förstås att Liberaldemokraterna blivit stora i det här valet. De
har fört en tynande tillvaro i den brittiska inrikespolitiken under många år
nu. Kan de bli ett parti att räkna med i nästa parlamentsval? Det behövs någon
som ruskar om både Labour och Tories.
Det var dagens
snabba tankar om politik. Skall jag fortsätta med vädret? Nej det är bara mer
regn på gång.
Vi har
alltså haft besök av Marianne, som bor i Lugano. Det är en trevlig
tillfällighet att vi känner henne. Hon bodde för en del år sedan i Bellmund,
när Lisa och Robbie bodde där. Svenskar i förskingringen är duktiga på att nosa
upp varandra. Då träffade hon också de andra ”syskonen Blidberg”, Sedan
flyttade Marianne till Lugano och någon gång under hösten så råkade hon och
Rickard befinna sig på IKEA i Grancia och de kände igen varandra. Sedan dess har jag träffat henne några
gånger.
Nu på
morgonen styrde hon kosan söderut, skulle hälsa på släkt i Sala och om inte
vädret är alltför bedrövligt, så skall hon fortsätta ända ner till Sköne och
sedan flyga hem från Kastrup.
Det var allt
för idag. Nu blir det fika.
