Dymmelonsdag. Ja det heter faktiskt så.

Stilla veckan – jo, den verkar hittills ha varit ganska stilla.  Det kommer att bli en ovanlig påsk, inga gudstjänster och våra vänner stannar hemma och firar var för sig. 

Jag handlar åt några av Elvys 70+vänner ett par gånger i veckan. Igår var det en man som stod och flåsade mig i nacken när jag stod i kassakön. Det fanns en skylt om att hålla avstånd och dessutom markeringar på golvet. Hade det varit i Ticino så hade han troligen blivit avvisad från butiken. De är visst stentuffa där. Matbutikerna har vakter både utanför och inne i lokalen.

Jag får listor på vad jag skall köpa och står det 1 liter mellanmjölk så är det väl ok, men skriver man bordsmargarin då blir det problem. Vilken sort och skall det vara en stor eller liten förpackning?  En limpa? Vilket slags limpa föredrar man? Det skulle vara roligt att leverera exakt det de vill ha. Men alla är snälla och säjer att det jag köpt var just det de ville ha. Jag är inte riktigt säker på det.

Man har ofta använt uttrycket ”nära och kära” nu när man bestämt avråder från påskresor, då insåg jag att även om både Elvy och jag har många vänner, så har vi nästan inga släktingar. På mormors sida dör släkten ut med Elvy och mig, på morfars sida har jag tre sysslingar, men ingen av dem har barn.

På min pappas sida har jag fyra sysslingar, men jag känner bara en av dem, alltså Peter. Rotar jag lite mer så kanske det dyker upp fler släktingar, men det är de äldre släktingarna på mormors och morfars sida som kommit i fokus nu när jag börjat skriva boken. Det dyker upp en del intressanta människor som det skall bli ett nöje att få berätta om.

Jag känner förstås en del folk i förlagsvärlden och en av dem hade fått nys om att jag skulle börja skriva släkthistorien. Nu har jag någon att bolla idéer med. Det känns jättebra. Och någon som hjälper mig att välja rätt prepositioner. Vet ni om att det är svårt att välja rätt prepositioner i svenskan? Det vet jag. Och att använda ”före” och ”innan” rätt. Och helst inte börja meningarna med ”och”. Man lär så länge man lever.