Solen skiner, himlen är blå.

Det känns som om vi befinner oss i ett stort vakuum, lever för stunden och planerar egentligen inget. Lite dystert men ändå intressant. Vi har varit vana att planera, ha en viss tidshorisont som vi styrde över och rent allmänt också haft kontroll. Just nu har vi inte det. Jag har ingen aning om när jag kan resa hem till Ticino igen. Det som bekymrar mig mest just nu är att jag bara har rejäla vinterkläder. Jag får möta våren i min Canada Goose-parkas. Hittills har det gått sådär, jag har haft en tunn t-shirt under.

Men nu gäller det att vara kreativ och se till att ”göra” något av den tid som vi ändå har till vårt förfogande. ”Göra” kan betyda det obligatoriska vårarbetet i trädgården, men det är lite tidigt ännu. Det blir lite halvhjärtad städning så det ser lite fräschare ut. Men det ser ut att bli ändring på det om några dagar, termometern kan kanske mitt på dagen tangera 20-strecket och då torkar det väl upp.

Jag har startat ett nytt projekt, känner att jag skall låta boken vila lite. Det nya projektet hänger faktiskt på sätt och vis samman med boken. Jag skall göra intervjuer med de fyrtiotalister i Elvys bekantskapskrets som växte upp inom pingstförsamlingen. De är faktiskt hela fjorton stycken. Nu vet jag förstås inte om alla ställer upp, men jag vill gärna dokumentera deras upplevelser. Somliga var strängt hållna och andra kunde leva nästan som andra ungdomar. Men bara nästan. Det fanns de som revolterade mot ”församlingstukten” men kom tillbaka när pingströrelsen blivit mer liberal. Det kan bli fjorton spännande berättelser.

Igår skypade jag med Yvette, hon är sjuksköterska och jobbar på en avdelning inom intensivvården där de som kopplats från andningshjälpen vårdas. Nu kommer man att lätta på en del restriktioner i Ticino, byggarbetsplatser och industrier kommer att få öppna igen och viss trafik mellan Italien och Ticino blir tillåten. Dessutom kommer tiden i butikerna fram till klockan tio på förmiddagen att vara reserverad för 65+. Butiker har hittills varit no-go-zone för dem.

 Yvette menar att man har kunnat ana ljuset i tunneln, det sista dygnet hade ingen på just det sjukhuset avlidit och man hade bara fått in tre till intensivvård och fem patienter hade fått lämna sjukhuset. Men vad händer framöver? Hon är orolig för att när man släpper på restriktionerna, så kommer folk att tro att det börjar bli ok att närma sig ett vanligt liv.

Det är samma oro som folkhälsomyndigheten i Sverige har visat, nu när man talar om att man har kommit upp på en ”platå” – alltså ingen större ökning av sjuka eller avlidna. Men det är sannerligen inte dags att blåsa faran över. Stockholmarna tror att flockimmunitet är något som gäller dem alla – eller också säjer man ”jag tillhör inte någon riskgrupp” och tar en sväng till krogen. Det lär ha varit rätt trångt på en del av dessa inrättningar nu i helgen.

Nu skiner solen, det är +15 och nästan vindstilla ute. Dags att gå ut och leta reda på lite torrt fjolårsgräs eller något liknande.