London

Ja, nu sitter jag här i London, har just ätit frukost och funderar på om jag skall åka in till Oxford Street och insupa atmosfären eller göra något annat. Just nu regnar det, men enligt TV-meterologen skall det bli uppehåll några timmar mitt på dagen.

När jag åkte hit så satt det en dam bredvid mig på planet som var mycket upprörd över resultatet av folkomröstningen och hon tänkte naturligtvis aldrig mer besöka Schweiz. Av utseendet att döma så kan hon ha haft sitt ursprung i mellanöstern. Jag förstod snabbt att det inte var någon idé ta upp tråden för att diskutera eller få henne att förstå vad som händer i Schweiz och vad som påverkat resultatet. Jag sade att jag var svensk och bodde tillfälligt i Schweiz(!) och då fick jag höra att svenskarna inte var ett dugg bättre än schweizarna och att muslimerna i Sverige var förföljda. Då sa jag att jag tillbringat största delen av mitt liv i England och inte kände till något om detta och så tog jag upp min bok och försökte läsa, men hon pladdrade på. Det behöver väl inte säjas att jag var tacksam när vi gick ner för landning på LCY.

Jag kan inte hjälpa att jag tycker att till viss del har muslimerna sig själva att skylla. Vissa av dem uppträder som om de sitter inne med den enda sanningen och att de har tillåtelse att göra i stort sett vad som helst. Det året som jag läste på universitetet i Stockholm och bodde i studentkorridor, så var det en irakier som bodde där. Han spelade orientalisk musik på högsta nivå så fort han kom hem, och vänliga och mindre vänliga tillsägelser från oss andra hjälpte inte. Då vände vi oss till SSSB, som inte vågade göra något, de hade redan blivit anmälda för  diskriminering i något liknande ärende. Det var först när vi hotade med att gå till pressen som de talade med honom, men inte blev det någon ändring. Jag fick skaffa mig öronproppar.

Yvette, en kompis som är sjuksköterska på en kirurgavdelning, hade en kollega som kom från Libanon. Plötsligt, efter att ha varit anställd i flera år, så kommer hon iförd slöja och heltäckande klädsel, inklusive skydd för händernas ovansida och kräver att få vara klädd så i arbetet. Sjukhusets chef kunde naturligtvis inte tillåta detta, men erbjöd henne omplacering till helt andra arbetsuppgifter med bibehållen lön. Då drev hon saken till domstol och det slutade med att hon fick ett väl tilltaget engångsbelopp för att säja upp sig själv. Sen visade det sig att det var en organiserad aktion mot flera sjukhus, understödd av ett muslimskt advokatkontor i Basel.

Men nu så skall jag nog byta om och ge mig ut. Regnet har upphört - åtminstone för stunden.

Tidsfördriv

Nu sitter jag på Radisson BLU vid flygplatsen i  Zürich och väntar på att det skall bli tid för mig att ta min väska och traska bort till incheckningen. Hotellet ligger väldigt nära terminalerna. Så jag vaknade tidigt och åt en stadig, tidig frukost.

Igår tog jag 16-tåget från Locarno och var framme här vid tjugotiden. Tåget blev försenat av all snön som hade fallit och fortfarande föll i övre delen av Leventina. Det tillhör inte vanligheterna att tågen här blir så pass mycket försenade, alltså nästan en timma.

Det var inget problem att boka om till ett tidigare flyg, så nu reser jag härifrån klockan tolv och är framme 1240 GMT, istället för 1640.

Det finns internetuppkoppling på rummet och nu tänker jag fördriva tiden med att läsa vad tidningarna skriver om folkomröstningen. Högerkrafterna vädrar morgonluft och vill nu ha en folkomröstning om förbud om burka och niqab och en om det överhuvudtaget skall vara tillåtet att ha slöja i någon form inom undervisningsväsendet och för alla offentliganställda.

Nästa gång jag hör av mig blir från London. Förhoppningsvis.

Minareter och snökaos.

Sent i torsdags eftermiddag ringde min mobil, fanns det möjlighet att jag kunde ta ett expressjobb? Okej då, sex sidor blir ju ett litet bidrag till köksrenoveringen. När jag kom hem igen så låg uppdraget i min mail och det var bara att sätta igång. Jag jobbade hela fredagen med undantag för att jag var och handlade för Marlene. Lördag höll jag på mellan nio och två och sen var det i princip klart, gjorde en sista koll igår och mailade iväg översättningen. I lördags kväll var David och Pierre här på mutmiddag, de har lovat att se till huset när jag är borta och igår var vi i Lugano på gudstjänst. Nu är man hemlös på riktigt, hade hoppats på en tom skolbarack men kommunen ändrade sig i sista stund. Igår samlades vi i en källarlokal som en restaurang använder för tillställningar med slutna sällskap och det gick väl det också. Men annars känns det som om svårigheterna att hitta en lämplig lokal gör att luften håller på att gå ur den lilla ”församlingen”. Vi får väl se hur det blir.

Och så hade man folkomröstning igår om minareternas vara eller inte vara. Men egentligen handlar det ju om så mycket mer. Nu får jag väl ändå säja att muslimerna får ta på sig en del av skulden för att det blev så här. För några år sedan köpte man en tom fabrikslokal i Wangen bei Olten och gjorde om den till moské. Sen ville man förstås också ha en minaret och när byggnadsnämnden tvekade, så började muslimerna att sätta upp en del militanta symboler utanför moskén, bland annat en flagga med symboler för ett högernationalistiskt turkiskt parti, och stämningen blev allt mer hätsk och det var de lokala muslimerna som trappade upp striden. En stor andel av dem sympatiserar med den turkiska organisationen Bozkurtlar (grå vargarna), som bland annat står bakom grov misshandel av kurder, mest i Österrike men också i andra länder i Europa. Så det var väl inte så konstigt att nationalistiska och främlingsfientliga intressen i Schweiz tackade och tog emot. Här i Ticino röstade 68% för ett förbud mot minareter.

Jag har en bekant i London som har bott i närheten av en moské. Där hade den mänskliga böneutroparen ersatts av en inspelning och stora högtalare och böenutropen skrällde ut över trakten fem gånger om dagen. Det var ingen njutbar upplevelse.

Och så har det snöat. Vägen över San Bernardino är stängd från Mesocco till Andeer, man kan alltså inte ta sig fram till tunneln under den högsta delen av passet. Sen har övre Leventina varit stängd i riktning mot Gotthard, men där har de öppnat vägen alldeles nyss men det skall komma mer snö där uppe .. Jag skall följa väderrapporterna och tar eventuellt tåget till Zürich redan i eftermiddag eller i kväll, det skulle ju vara pinsamt om jag missade planet i morgon.

Nästa gång jag bloggar blir väl från London. Nu har jag mycket att ordna med. Bye.

Nästan oväntat besök

Kvart över åtta ringde telefonen. En röst sade på skånska "Jag väckte dig väl inte?" - "Nej då, vem är det jag talar med?" - "Det är Susanne. Vi har sovit över på ett ställe som heter Lavorgno och då tänkte vi komma och hälsa på dig, vi är ju på väg söderöver." (Jag känner en Susanne i Sverige och hon talar inte skånska.) "Du sa Susanne, nu hänger jag faktiskt inte riktigt med." - "Susanne Fransson, vi jobbade ju på Continental i Halmstad..." - "Sorry, men jag har aldrig jobbat där." - "Marie Lundberg... visst i helvete är det du? Vi hade ett jävla jobb med att få tag i ditt telefonnummer." - "Jag heter Maria Lindberg." (Jag ville inte röra till det mer gonom att hävda att jag heter Hultin.) - "Va... är det inte du som jobbar på det där italienska kasinot i Lugano?" - "Nej, det är inte jag." - "Vem faen är du då?" - "Jag bor i Ascona och heter alltså inte Lundberg utan Lindberg. Ascona ligger fem mil från Lugano och ännu längre från Campione d´Italia." - "Kan du fixa fram hennes telefonnummer åt mig?" - "Tyvärr, det har jag inte möjlighet att göra nu. Ni får väl köra till Campione och försöka leta reda på henne." - "Skit i det du." - och så avbröts samtalet. Hade hon låtit lite trevligare och haft ett lite mer vårdat språk, så hade jag kanske hjälpt henne. Jag har aldrig hört talas om någon "nästan namne" som jobbar i Campione, så det kan väl vara någon som är ny där och det är väl tveksamt om hon finns i telefonregistret. Men jag kom i alla fall på att jag måste påminna telefonbolaget igen att ändra mitt efternamn. Och sen undrar jag ju om dom körde till Campione och började leta efter Maria Lundberg.

Annars har jag inget särskilt att rapportera. Annat än att jag håller på att tömma köksskåpen på allt utom det mest nödvändiga. Det gäller att vara väl förberedd inför kökstrenoveringen, jag vet ju inte exakt när jag kommer hit från Geilo igen.

Sol och höst

Det har varit varmt idag, närmare 20 grader men solen har vi inte sett så mycket av. I morgon skall det bli sol, men lite kallare. Visst är det höst, men ändå inte.

Nu har jag köpt flygbiljett till London nästa tisdag, 1 december. Marlene är lite piggare och hennes syster, som bor i Obergoms, alltså den översta delen av Gomsdalen, där uppe som Rhone har sin källa, hon har lovat att komma hit och se till Marlene om det behövs. Doktorn har sagt att det  kan bli en lång konvalescens efter den här magparasiten (för det var en sådan) och då börjar jag ju hoppas på att Marlene är så kry att hon kan följa med David och Pierre upp till Geilo över jul och nyår. Men inte så kry att hon behöver jobba alltså...

Annars? Jag har städat i trädgårdsboden idag, sopat mera löv, varit hos Migros och handlat lite mat. Men bara lite, jag vill att kylskåpet är i det närmaste tomt när jag åker. Jag brukar ha ett gäng konservburkar i kylen och så ställa den på lägsta nivån när jag reser bort. Det lär vara bättre för kompressorn än att stänga av och sen dra igång den när jag kommer hem. Fast det kanske inte spelar så stor roll nu. David och Pierre har blivit av med sina förkylningar men jag avvaktar ett par dagar till innan jag träffar dem. Det är så himla jobbigt att flyga och vara snuvig. Nässpray och tuggummi räcker inte. Nu skall jag ta på mig min Florence Nightingale-min och gå bort till Marlene och se hur hon har det.

Vallfärd

Nu har jag varit på vallfart – och tinat upp efteråt. Vi startade från utkanten av byn San Bernardino halv tio, vi var faktiskt trettiotvå personer i alla åldrar, gissningsvis mellan tio och sjuttiofem. Vi följde en gammal väg norrut och uppåt, gick en bit på den gamla passvägen, alltså den man fick använda sig av innan tunneln fanns och sen återigen på en gammal stig, som lär ha varit den ursprungliga stigen över passet. När vägen inte var alltför brant så sjöng de tappraste några traditionella vallfartssånger. Det blåste rätt ordentligt. Ja, det gör det ju för det mesta uppe på passhöjderna. Det var mulet men sikten var god och det var ett fantastiskt sceneri omkring oss. När klockan var ganska exakt tolv hade vi kommit fram till ruinen av kapellet. Det restes ungefär 30 år efter den här mirakulösa räddningen och rasade samman under en snöstorm efter några få år. Mannen som räddade vandrarna hette Giodi, och kallas lokalt (mycket lokalt) förstås för San Giodi.

Ja, jag skulle inte vilja hamna här uppe i snöstorm, då är man nog chanslös. En pater från Bellinzona förrättade mässan (kortaste varianten) och sen åt vi vår medhavda matsäck. Jag hade kaffe i termos och smörgåsar till mig och Leo, men de flesta styrkte sig med vin och bröd. Kaffedrickarna var definitivt i minoritet. Sen började vi nedstigningen och nu sjöng de nästan hela vägen ner till San Bernardino. Det var gamla vallfartssånger, en del på rätoromanska och andra på latin, de flesta från 15- och 1600-talet berättade Leo. Stuntals lät det nästan magiskt. Vägen ner gick en halvtimma snabbare och vi var tillbaka i byn (och bilen) vid tretiden. Riktigt rejält frusna och
jag hade rätt ont i fötterna och benen. Sen körde vi hem till Leo i Bellinzona och badade bastu för att få upp värmen. Då först anslöt Stephan sig till sällskapet, han skyllde på att han hade gjort sig illa i knät när han spelade basket, så han kunde förstås inte vandra. Leo påpekade att förra året hade Stephan haft ont i ryggen och året dessförinnan hade han ”glömt bort” vallfarten.

Blandad kompott igen

Idag vaknade jag av åska. Rättare sagt, jag har ett svagt minne av att jag drömde att jag sprang in i ett hus därför att jag hörde skottlossning och sen vaknade jag av åskan. Det är ovanligt, men inte exceptionellt att det åskar vid den här tiden på året. Ett år, men då var jag på Geilo, då var det ett praktfullt åskväder på julnatten och blixten slog ner i en kampanil i någon av byarna på andra sidan sjön.

Igår röjde jag i bokhyllorna. När jag bodde i Sverige så läste jag och samlade på mig massor av böcker av varierande kvalitet för att verkligen bli förtrogen med språket. Jag insåg efter ett par veckor på universitetet att jag hade mycket att lära. Grammatiken som en del av mina kurskamrater från andra länder fick kämpa så hårt med, den utgjorde inget problem. Däremot märkte jag snabbt att jag hade ett begränsat ordförråd och att den svenska som vi hade talat hemma och språket i de svenska böcker som jag läst (ganska många) inte var helt up to date. Nu hamnade en stor kasse mindre intressanta böcker i soporna och jag har fått plats för nyinköp!

Det som är riktigt kul, det är att jag klarar av att läsa norska rätt obehindrat. Däremot förstår jag inte ett dugg när man talar en del udda dialekter. Dialekterna i Hallingdal och Uvdal går rätt skapligt, men jag var t ex nere i Setesdal för ett par år sedan och där fattade jag ingenting.

På tal om obegripliga ”dialekter” så såg jag ett debattprogram från svensk TV via Internet igår. Jonas Gardell var upprörd över att man dragit in ett tillstånd att filma och kommentera inne i Peterskyrkan. Så mycket begrep jag tack vare att det var andra som var med och diskuterade. Jag fattade mycket lite av det Jonas Gardell själv sade. Och hela diskussionen verkade rätt meningslös, det är ju faktiskt Vatikanstaten som bestämmer vad man får och inte får göra i Peterskyrkan och det är väl lite pretentiöst av hr Gardell att tro att det är hans person som står i centrum för regelverket och tolkningen av detta.

Det är några år sedan jag var i Peterskyrkan, och så vitt jag minns så fanns det stora skyltar om att man skulle stänga av mobiltelefonen när man gick in där. Min kompis Anneli från Stockholm var med. Hon har sina rötter i Finland. Plötsligt ekar Säkkijärven polka under de mäktiga valven - som har en riktigt bra akustik. ”Musiken” upphör inte och ett antal svartklädda funktionärer irrar omkring och letar efter mobiltelefonen. All övrig verksamhet verkar avstanna och folk lyssnar och det uppstår ett hotfullt mummel. Utom från Anneli. Hon försöker låta bli att skratta men det går inte. Till slut tystnar Säkkijärven polka. Och Anneli. Jag läste en tid senare att man hade planer på att sätta in något slags störningssändare i Peterskyrkan, så det är väl troligt att det hade spelats en hel del mobilsignaler därinne.

Jag har varit och sett till Marlene idag. Hon är fortfarande riktigt darrig och vill inte äta, men dricker i alla fall den läskiga näringsdrycken och lite juice. Julia hade frågat sin granne, som är doktor, och han hade tagit reda på att just den antibiotika som Marlene får inte brukar ge effekt förrän efter 6-7 dagar. Pierre och David är fortfarande förkylda och jag tänker inte umgås med dem förrän de är friska igen. Tidigt i morgon kör jag upp till Bellinzona, skall följa med Leo på en ”pilgrimstur” uppåt San Bernadino. Det var ett lokalt helgon (d v s ett sådant som inte ens är i närheten av att bli kanoniserat i Rom) som fick övernaturliga krafter och skall ha räddat en grupp vandrare under en tidig snöstorm i slutet av november. Det här skedde i mitten av 1700-talet, så vi skall alltså gå på den riktigt gamla stigen upp på passet. En söndag i slutet av november varje år, så går en grupp entusiaster den här vägen, upp till ruinen av det kapell som en gång uppfördes till minne av händelsen. Det skall bli intressant.

Nyheter från Ticino

Idag har jag varit med Marlene på återbesök och mer provtagning på sjukhuset. Hon är väl lite bättre, men väldigt darrig och trött. Hennes chef, som skickade iväg henne på "mutresan" är så bekymrad och har ringt flera gånger och har skickat blommor. Det är inte bara Marlene utan fyra till i gruppen som har blivit sjuka. Nu skall hon ta färdigt antibiotikakuren och sen blir det ny provtagning och eventuellt mera antibiotika. Det känns lite fel att sticka iväg till London nästa vecka om hon fortfarande är dålig, men David och Pierre har lovat att vikariera för mig. Men jag har inte köpt biljett än.

Här är det jättefint väder, +18 och solsken, vi har fått löfte om fint väder fredag-lördag också. Jag är klar med mitt uppdrag, skall kolla igenom det om en stund och skicka iväg det.

När jag läser dagstidningarna här i Ticino (Corriere del Ticino och La Regione Ticino) så tycker jag att det är så otroligt händelsefattigt här. Men nu har vi fått en snaskig historia att gotta oss åt. Visserligen i Como, på andra sidan gränsen, men i alla fall. En psykolog vid namn Waldo Bernasconi som har en privat klinik utanför Como har haft sexterapi med unga tjejer för att bota anorexia och bulimi och även andra sjukdomstillstånd. Sen har kliniken fått statliga pengar som den inte har rätt till därför att man fifflat med journalerna och påstått sig behandla även andra psykiska sjukdomar som man får ersättning från staten för. Nu går verksamheten i konkurs, Bernasconi lär ha stuckit iväg med tillgångarna.

En bank i Bellinzona har blivit skådeplatsen för att investerare har blivit blåsta på 1,5 mille i kontanter och 3 mille i värdepapper, vilka skulle investeras i förnyelsebar energi. Bedragaren lär vara spanjor och summorna bör multipliceras med sju för att komma i närheten av beloppet i svenska kronor.

Så lite händer det här också. Nu skall jag ut och sopa löv. Bye

Snö, halka och exotiska sjukdomar

Idag har vi haft riktigt fint väder, solsken och 13-14 grader. Det ser ut som om vi får behålla det fina vädret rätt många dagar framöver. Men annat är det i Uvdal och på Geilo. Där snöar, slaskar och regnar det om vartannat och är det plusgrader på dagen så blir det minusgrader om natten. Rickard har installerat sig i min hytte, han skall jobba i Oslo torsdag-söndag och väljer att ta tåget dit. Det går att köra över Dagalifjell, men det är inte helt riskfritt. Hardangervidda kan stängas helt med mycket kort varsel berättade han. Så idag längtar jag inte till Geilo. Inte alls.

Marlene har fått en dunderkur av något slags antibiotika inklusive mycket detaljerade föreskrifter om vad hon får och inte får äta och dricka. Det är någon slags ovanlig existens som slagit sig ner i hennes tarmkanal. När doktorn hörde att hon varit på Kap Verde så blev han dessutom helt förfärad, för där härjar denguefeber. Marlene försökte lugna honom genom att tala om att det är den södra delen av ögruppen med huvudön Kap Verde som är drabbad. De hade bara landat där för att byta till mindre plan för att komma till öarna i den norra delen av ögruppen och hade sen rest runt bland öarna där eftersom det är dit man vill locka turister. Doktorn hade inte verkat helt övertygad och hade skickat Marlene till labbet för ny provtagning, tre stora rör med blod.

Det är bara tisdag idag och jag räknar med att bli klar med jobbet som jag håller på med i morgon. Sen börjar jag planera för London och Geilo. Och nu är det dags för en mugg eftermiddagskaffe. Bye

Gråväder

Maurice har sett till att kommentarfunktionen blivit avstängd. Det är tydligen ett fel som kan uppstå på Blogger att den öppnas av sig själv. Det gick ju bra när vi enbart höll kontakten via e-post ända tills att det här felet uppstod, så jag räknar med att ni mailar mig istället. Dessutom kan ju inte den här sjuka personen lägga in några obscena kommentarer mer.

Det artade sig till att bli en trist lördag, ingen hade behov av mitt sällskap. Men då, då gick jag ner till förrådet! Förra hösten så började jag gå igenom lådorna med morbror Bertils efterlämnade saker, det fanns tre lådor som jag kollade upp, men längre in i förrådet fanns det ytterligare ett par, större lådor. Nu tog jag fram dem och gick igenom innehållet och det mesta är sånt som jag utan vidare kan slänga. Men jag gjorde i alla fall några fynd, bland annat en rimligt stor, väl använd men fortfarande fullt fungerande resbag, en dokumentportfölj och en plånbok med löstagbar korthållare, alltsammans från Mulberry. Jag måste ha varit väldigt stressad när jag stuvade undan det! Dessutom några prylar från Georg Jensen och Rosendahl. Jag kanske kan använda något av det nu? Sen kollade jag norsk TV via bredbandet. NRK fungerar mycket bättre än SVT.

Idag är det fortfarande gråväder och molnen ligger precis ovanför vattenytan, jag ser det här ifrån mitt fönster. Annars brukar det vara dis och dimma, men det här är molnformationer. Jag tänkte börja med jobbet som ligger och väntar, ju förr det är klart ju bättre.
.................................................
20.30 - Jag har just varit inne och läst lite på B&E. Nu får faktiskt Frälsningsarméns ledning göra något åt eländet. Om en person lyckas ockupera hela forumet och dessutom lyckas framföra idéer som några personer som har något otalt med Frälsningsarmén glatt och villigt underblåser, om de som har åsikter och en inställning som stämmer med Frälsningsarméns hånas, då måste man väl göra något. Jag tänker inte skriva där mera, men jag behåller möjligheten till inloggning tills vidare. Jag har faktiskt översatt en del inlägg eller rättare sagt de mer kontroversiella delarna av några inlägg och mailade över detta till en av mina officersvänner på IHQ i fredags.