Geilo nästa!

Vi hade vår sista eftermiddag med Apostlagärningarna i går eftermiddag hemma hos Regula, men innan dess hade vi vårt holiness meeting, gick en promenad på Monte Verita och åt middag tillsammans. Jag kommer verkligen att sakna de här söndagarna när vi nu  skingras åt under några veckor.

Jag åker till Geilo i morgon, men är inte framme förrän halv tre på onsdag. Det har varit möjligt att göra resan på en dag tidigare, men ändringar i flygbolagens tidtabeller Zürich-Oslo gör att jag inte vågar chansa på att komma med eftermiddagståget från Oslo. Å andra sidan behöver jag inte stiga upp i svinottan för att ta mig till Zürich, nu räcker det att jag reser från Locarno klockan tio. Då är jag framme på Gardermoen 1905 och får övernatta i Oslo och så tar jag inte morgontåget till Geilo utan nöjer mig med det tåget som går 1037. Så nu vet ni det.

Rickard reste tillbaka till Biel i lördags, han får flytta in i sin nya lägenhet torsdag. Flytta in, han har väl inte så mycket grejor så det dröjer väl några dagar innan han kan bo där. Han hade funderat på de båda Jetsonfåtöljerna med tillhörande bord och lampa och kommit på att de passade bättre i hans lägenhet än i en timrad hytte, så de kommer han att ta med sig när han kör tillbaka bilen någon gång under sommaren. Det var synd, för de var bekväma att sitta i. Men stilmässigt, så passar de inte in, så nu får jag se mig om efter några lämpliga efterträdare till de nersuttna Ikeafåtöljerna i oppstugu.

I fredags fick jag ett riktigt tjockt kuvert i posten. Det innehöll samma frågeformulär i fyra olika språkversioner, engelska, tyska, franska och italienska. Jag drar mig till minnes att det var en diskussion förett par år sedan hur mycket "icke medborgare" engagerade sig i schweiziskt samhällsliv och det verkar som om man vill ta reda på det nu. Frågeformuläret hade sänts ut till 3000 personer och man bad så vänligt att jag skulle ta mig tid att fylla i det och returnera det snarast. Det tänker jag göra i eftermiddag.

Frågeformuläret börjar med att man skall kunna inlemmas i någon kategori, typiskt schweiziskt! Jag är inte arbetskraftsinvandrare inom service och tillverkning, inte verksam inom internationella organisationer och inte heller inom finanssektorn och så vidare... För att ytterligare kunna kategorisera oss, så skall man uppge inkomst och kapital. Full anonymitet garanteras. Nåja, det får jag väl lita på. Jag är väldigt "övrig". Hade jag varit tolk eller översättare inom någon internationell organisation, så hade jag kunnat kryssa där, jag är ekonom men inte verksam inom finassektorn, så där kan jag inte kryssa...
När jag nu ögnat igenom frågorna så bekräftas det jag redan visste, jag är inte särskilt engagerad. Jag läser vår lokaltidning Corriere del Ticino, kollar i Neue Zürcher Zeitung, Berner Zeitung och Bieler Tagblatt på nätet, men jag läser bara rubrikerna när det handlar om inrikespolitik, om det inte skulle gälla något alldeles speciellt. Jag ser inte så ofta på schweiziska tv-kanaler, men jag ser ju inte så mycket på tv. Det finns annat att göra.

Nej, vi utlänningar med uppehållstillstånd, vi engagerar oss inte. Naturligtvis kan jag ställa frågan "varför" till mig själv, men jag tror att det är ännu viktigare att schweizarna ställer den frågan till sig själva. Vi är en stor del av landets befolkning, jag har sett siffran 21,6% någon gång.

Nej, nu skall jag börja jobba. Tvättmaskinen är igång, det finns sånt som skall strykas, jag skall dammsuga och plocka iordning och så var det frågeformuläret...

Explosion!

Visst kan våren komma snabbt här, men det som har hänt de sista dagarna är inget annat än en explosion. Jag kan ju inte påstå att jag har någon trädgård på den här branta tomten, men de buskar som finns har slagit ut och lökväxterna som får växa vilt och klara sig bäst de kan bland buskarna - allt har slagit ut. Annars brukar det börja med krokus och sluta med tulpaner, men nu kom allt på en gång. Valnötsträdet har stora knoppar och hos grannen blommar både magnolior och prydnadskörsbär plus ett antal andra buskar och träd som jag inte känner till namnet på. Det är väldigt praktiskt att ha en trädgårdsintresserad granne! Uppe i Orselina ligger det en hel del snö och det är fortfarande några minusgrader om natten. Nu ångrar jag nästan att jag bestämde mig för att resa till Geilo nästa vecka. Jag stannar där 2-3 veckor, sen tar jag vägen över London och ser till lägenheten där, Andreas reser tillbaka till Sverige 11 mars.

Lotta ringde för en stund sedan och berättade att Lisa hade halkat och slagit sig riktigt rejält, hon skall röntga ett knä och en armbåge idag. Det ligger fortfarande eh hel del snö och is uppe i Jura. Det är kanske tur att Lotta och Dwight fortfarande bor hos Lisa och Robbie.  Nu har i alla fall Rickard skaffat "eget", han hade turen att hitta en lägenhet som innehavaren på grund av utlandsjobb snabbt ville bli av med. Den lär vara något utöver det vanliga, skall bli kul att se den så småningom.

På tal om hus, så kommer förmodligen den segslitna affären om Villa Tabor att avgöras inom kort. Huset ligger i Ronco, några kilometer härifrån.  Författaren Erich Maria Remarque och skådespelerskan Paulette Goddard bodde där. Remarque dog 1970 och Goddard 1990 och båda ligger begravda i Ronco. Efter att Goddard dog, så har det varit ett antal märkliga turer som alla har gått ut på att Ronco och kantonen vill förvärva villan.  När den nu kom ut på marknaden igen så har en stiftelse försökt att få fram pengar att köpa huset och göra det till ett freds- och  författarcentrum. Men de har inte lyckats och nu skall huset säljas till någon privatperson. Det ryktas att en tysk bokförläggare och en excentrisk amerikansk dam med anknytning till filmindustrin är de mest kapitalstarka intressenterna. Vi får väl se hur det går.  Huset ligger jättefint alldeles nere vid sjön, men tyvärr också med vägen som går längs hela Lago Maggiore på baksidan av huset. Alla inventarier finns lagrade i London. Vi får väl se hur det går, detta verkar vara en "never ending story".

Men nu blir det väl vår i alla fall?

Idag har jag lämnat bilen till service och på hemvägen så blev jag tilltalad av en för mig helt obekant man som (om jag nu förstod honom rätt) var helt övertygad om att vi hade arbetat samtidigt på ett hotell i Interlaken för ett antal år sedan. Jag hade faktiskt vissa problem med att både vara artig och skaka av mig honom. Raggningsförsök? Kanske.

Här skiner solen och även om det är kallt på nätterna, så börjar termometern närma sig tvåsiffrigt på dagarna. Mot slutet av veckan skall det bli minst +15 på eftermiddagarna.

Igår hade vi vår studiecirkel hos Marlene. Nu är det nästa söndag och sen skall vi ha klarat av Apg. Det blev oerhört grundligt till att börja med, men nu har vi fått accelerera rejält för att bli klara innan vi skingras åt för några veckor. Marlene skall på mutresa till Botswana (det tror jag att jag nämnde i mitt förra inlägg) David skall jobba i Zürich ett par veckor, Regula åker till Kanarieöarna med sin ex-svägerska och jag ger mig iväg till Geilo nästa vecka. Återstår bara Pierre som får förtroendet att hålla ett öga på mitt hus.

Det är ganska händelselöst här, det som mest upprör sinnena är att den eviga diskussionen om Gotthardtunneln kommit upp på bordet igen. Utvidga befintlig tunnel, bygga ett rör till för biltrafiken eller vad? Gotthard är en så viktig förbindelseled för oss norrut och Bern lyssnar inte. Läser man i vår lokala tidning CdT står det en sak, i NZZ (Zürich) en annan och i BZ (Bern) en tredje.

Nej, nu är det dag för mig att jobba några timmar. Trots att solen skiner.

Vår i Ascona och plusgrader på Geilo.

Köldknäppen är över, vi har upp mot +10 på dagarna och kring nollan nattetid. Just nu har jag +6 på nordsidan av huset. Så det är högst sannolikt att våren är på väg.

Men jag jobbar flitigt, mitt nya uppdrag kom för en vecka sedan. Jag räknar med att resa till Geilo om två veckor och då är det bra om jag har jobbat undan så mycket som möjligt, även om jag tar med mig jobbet och inte har deadline förrän sista mars. Det här är ett ganska komplicerat uppdrag, massor av faktakontroll för att anpassa texten till svenska förhållanden. Jag hoppas att jag skall ha klarat av faktakontrollen innan jag reser, så får jag ägna mig åt översättning och språklig finslipning när jag är på Geilo.

Vi jobbar på med vår studiecirkel, har fem kapitel kvar av Apg och dom skall vi klara av på två söndagar. Det var inte planeringen från början, men nu reser jag till Geilo, Marlene skall åka på bjud- och mutresa till Botswana 4 mars. Botswana kommer troligen att bli ett stort resmål framöver. (Varför jobbar man inte på resebyrå???) och David skall jobba i Zürich ett par veckor.

När Rickard kom upp till Geilo förra veckan, så fick han ägna ett par timmar åt att ta sig in. Det hade blåst upp en jättedriva på framsidan av huset, först fick han skotta sig fram till garaget och hämta snöslungan för att ta sig fram mot ytterdörren och sen var det handkraft som gällde. Den här veckan är det fullt ös däruppe, delar av Norge har sportlov. Jag fick mail från honom för en timma sedan, då var det +3 och strålande sol.

Och nu disciplinerar jag mig och återgår till arbetet.

Kallt!

Vi har genomlidit en riktigt bister vintervecka. Som lägst har det varit -14 på mätstationen på Monte Verita. Monte Verita är kullen som ligger lite ovanför mitt hus. Jag har registrerat -12 som lägst. Här hos mig finns det ingen snö kvar, men hos D&P uppe i Orselina ligger det ett snötacke på 2-3 dm. Nästa vecka kommer det att vara sol och plusgrader på dagarna och riktigt kalla nätter. Men våren är på väg. Hoppas jag.

Rickard reser till Geilo på onsdag. Han har har köpt en lägenhet i Biel med tillträde 1 mars, så han stannar bara ett par veckor och sen reser han och förmodligen också Dwight och Lotta dit över påsk. Jag tänkte resa dit i början av mars när jag är klar med grovjobbet för mitt nya uppdrag. Vid den tiden är det som bäst - i många avseenden - att vara på fjället.

Annars har jag inget spännande att berätta. Jo, vi hade en trevlig söndag här hos mig, vi fortsätter att resa med Paulus. Vi har forcerat läsningen lite, vill gärna bli klara med Apg innan påsk. Och så har vi planeringen för vår kanalfärd som också tar en del söndagstid. David räknar slussar och akvedukter och tunnlar och kollar var det finns vattenposter och var det finns pump-outs. Andrew har försäkrat honom om att vår resplan håller, under förutsättning att vi inte skall gå på sightseeing i varenda by som vi passerar. Sen är det väl en fördel att det inte blir sena kvällar och ont i håret nästa morgon, ingen av de som är med den här gången har ambitionen att testa hela ölsortimentet på varje pub som vi besöker.

England runt på fyra veckor. Nästan.

Nu har David presenterat planerna för årets långa kanalfärd! Vi samlades hemma hos Regula i lördags kväll och David gick igenom två alternativa resplaner. Vi fastnade omedelbart för den nya varianten, som David hade gjort upp tillsammans med Andrew, båtägaren. Vi skall åka North Oxford, Coventry, Trent & Mersey (med Middlewich som nordligaste punkt), Shropshire Union - och nu kommer det revolutionerande tillägget, vi tar oss ända upp till Llangollen och tillbaka igen till Shropshire Union, Birmingham och sedan på Grand Union tillbaka till Braunston.

Andrew har gått igenom färdvägen och gjort upp tänkbara dagsetapper med hänsyn till hur många slussar vi skall avverka. Sen skall Marlene mönstra av ochYvette mönstra på i Llangollen där vi faktiskt kan stanna två nätter. Andrew har kollat allmänna kommunikationer till Birmingham - och det ser ut att fungera ok. Om vi känner för det kan vi bo på hotell där och verkligen slösa med varmvatten i duschen, det kan man inte göra på båten. Dwight blev eld och lågor när David berättade om viadukterna och vad man kunde göra i Llangollen. Rickard var inte med när vi var där, så han var också riktigt sugen på en utflykt till Wales.

Sen hade vi en riktigt bra söndag uppe i Orselina med "holiness meeting" som Lotta ansvarade för och efter lunchen tog vi en promenad upp till en utsiktspunkt på berget. Sen hade vi studiecirkel och nu är vi tillsammans med Paulus i Efesos.

Rickard har stannat kvar här och nu gör han iordning i Regulas garage, målade väggarna igår och skall sätta upp hyllor, om nu färgen har torkat tillräckligt. Det är minusgrader här och den kommande veckan ser det ut att bli riktigt kallt,  till och med -10 om det är klart väder. Jag tror att prognoserna utgår från förhållanden på en högre höjd än här hos mig, men även -5 kan vara mindre hälsosamt för en del palmer. Lotta och Dwight kommer tillbaka från Milano fredag förmiddag och "hämtar" Rickard. Vi skall nog hålla honom sysselsatt fram tills dess.

Och nu är det dags att börja jobba.

En hel vecka sen sist!

Jag hade räknat med att ta det lugnt den här veckan, men Erik skickade över ett expressuppdrag som sysselsatt mig den här veckan. Expressuppdrag ställer till det lite i min privata planering, men å andra sidan flyter det in lite extra på mitt konto så... Nu får jag först ett par tidningsartiklar som skall vara klara nästa fredag, ett uppdrag som tar ungefär en arbetsdag. Sen får jag ett nytt, större uppdrag som skall vara klart till månadsskiftet mars-april. Sånt gillar jag bäst!

Den gångna veckan har det varit riktigt fint väder, men idag regnar det och utsikterna för nästa vecka är ganska dystra, regn, molnigt och till och med flera minusgrader mot slutet av veckan. Men här säjer man att det blir inte vår utan att det varit kallt i tolv dagar . Det kanske stämmer?

Lotta, Dwight och Rickard är på väg hit. Dwight skall tala på någon konferens i Milano på tisdag, och Lotta följer med och Rickard stannar här. David och Pierre har helt nya planer för vår kanalfärd som behöver dryftas. Nu har goda vänner till Davids släktingar erbjudit sig att låna ut sin båt till vårt sällskap, om det är okej att också de kan bo här hos mig medan vi använder båten. Det är naturligtvis helt okej, så nu blir det två förmodligen två båtar som tuffar iväg - och det blir inte Thames Ring utan vi kommer troligen att ge oss iväg åt nordväst med Middlewich vid Four Counties Ring som längst bort. Vi kommer troligen att vara ute 4 veckor och tiden är så väl tilltagen att vi kan göra kortare utflykter på angränsande kanaler. Det skall vi diskutera nu i helgen, tillsammans med Regula, Marlene och Yvette. Det är ju faktiskt så att planerandet är  - om inte halva nöjet - så ändå en stor del av nöjet.

Nu ser jag fram emot en trevlig kväll hemma hos Regula och i morgon har vi vår gudstjänst och "kursar" sedan uppe i Orselina. Och så blir det god mat. Tröttnar Pierre på geologin, så kan han alltid få jobb som kock.

Mera butik!

Nej, det blir aldrig som man tänkt sig... jag hade planer på att städa mitt arbetsbord, röja i gamla papper och dammsuga i bokhyllorna den här veckan. Och så skulle jag äntligen röja upp i lådorna som står i förrådet och som innehåller diverse saker efter min morbror. Jag gjorde en insats där för ett par år sedan, men sen kom något annat i vägen.

Måndag kväll ringde Sophia, hon hade blivit förkyld och lät som en gammal kråka. Nu har jag jobbat tisdag-fredag i butiken, Sophia räknade med att kunna gå dit idag. Jag steg upp tidigt för den händelse att hon skulle ändra sig, men hon har inte hörts av. Det är jättetrevligt att jobba i butiken och nu känner jag mig rätt hemtam där och kan faktiskt hantera situationen när en kund envisas med att tala enbart italienska.

Lotta kom hit torsdag förra veckan och stannade till måndag förmiddag. Hon kom direkt från Sverige, hade först träffat ett par släktingar och sen träffat en del av sina armébekanta. Hon var riktigt bekymrad för Frälsningsarmén i Sverige, även om det tydligen finns en del ljuspunkter med kårer som växer, så hämmas man av ett mindre kompetent och icke lyssnande ledarskap. Personalpolitiken är under all kritik, hon berättade bland annat om någon som bara hade en kort tid kvar innan pensionen som plötsligt skulle bort från det arbete som den här personen tydligen skött på ett utmärkt sätt med ovanligt välbesökta gudstjänster och nya medlemmar. Saker och ting händer därför att någon "tycker", inte efter sakliga överväganden. Det är trist att höra sådant här, vi sitter här och är kanske lite naiva i vår tilltro till armén som ett av redskapen för att bygga Guds rike, och så märker man hur ihåligt verkligheten ekar...

Men vi ger inte upp, och det gör väl inte Lotta heller. I brist på annat, så engagerar hon sig i något ekumeniskt socialt arbete, medan Dwight ägnar sig åt Lausannerörelsen. Lotta hade med sig ett urklipp som hon visade oss. Ingen av oss hade en aning om att han använt ett av sina andra förnamn under sin karriär i armén. Lotta sa att det var lite pinsamt att heta Dwight (som president Eisenhower) när han gick på universitetet, så därför bytte han, men i familjen så har man ändå alltid kallat honom för Dwight.

Skall jag börja kalla mig för Agnes istället för Maria? Nja, först bytte jag efternamn och att sen byta förnamn... Maria Lindberg blir Agnes Hultin, nej, det är lite väl drastiskt. Men det låter rätt snyggt. Om jag färgar håret och går något kosmetiskt ingrepp (vad?) och byter linserna mot ett par dramatiska glasögon så kanske ingen känner igen mig??? Regula berättade en gång att det finns små silikonkuddar som man stoppar in på sidorna i överkäken och de kan förändra utseendet dramatiskt. Hon hade haft någon känd person som kund och vederbörande kunde, när hon stoppade in sådana kuddar och använde glasögon istället för linser och dessutom en peruk i annan färg, uppträda helt inkognito.

Rickard åkte till Norge i går. Det blir bara en kort visit i Oslo, han skulle träffa någon som han jobbade tillsamans med i Indien. Nu på morgonen kollade jag förhållandena på vägarna runt Geilo och det var stängt på flera fjällvägar och kolonn på andra. Dessutom håller sig termometern kring -10. Nej, då är jag hellre här, vi kommer att ha solsken och minst +10 mitt på dagen. Men när ljuset kommer tillbaka, då är det skönt att vara på Geilo även om det är -10, förutsatt att solen skiner förstås.

Nu skall jag strax köra iväg och handla, sen skall jag städa (bara lite) och när jag är klar med det, så skall jag sätta mig på terrassen och läsa. Det gäller att ta vara på solskenet. I morgon skall vi, efter juluppehållet, ha vår studiecirkel här.

Vårvärme!

Vi fick inget besök av Lotta den här helgen. Vi hade ställt in oss på det, men för min del var det ganska bra för uppdraget som jag har deadline på till fredag, det visade sig vara lite mer komplicerat än vad jag hade räknat med. Jag räknar med att ha det klart i eftermiddag och sen får det vila till i morgon då jag gör en sista översyn och skickar iväg det.

Lotta kommer hit på torsdag och stannar över helgen. Hon blev inbjuden av vänner i Sverige till något födelsedagsfirande den gångna helgen, så hon prioriterade det. Hon planerar nu att ta tåget hit från Zürich och då hoppas jag bara att det inte kommer mer snö. Det har varit rätt rejäla förseningar sedan snöovädret slog till. Nu är man orolig för laviner som kan spärra landsvägarna, det gick en stor lavin uppe i Sustenpass igår.

Här i Ascona har vi ingen snö, just nu är det +7 och jag tror att vädret idag blir som igår, cirka tio plusgrader och strålande sol. Vårblommorna sticker upp här och var och grannens Forsythia som står skyddat, den har börjat blomma. Men å andra sidan kan det nog bli kallare innan våren kommer på allvar i februari. Det har kommit en hel del snö uppe i bergen, men det är bara på cirka 1800 meters höjd som den ligger kvar.

Jag fick mail från Cilla igår kväll, hon rapporterade om vinterns första riktiga snöväder. En hel decimeter... undrar vad de uppe i Andermatt säjer om det? Där är snötäcket två meter nu.

Pierre befinner sig just nu i Portugal. Det är en utbildning för en ny slags "maskin" som man kan använda för att beräkna markens stabilitet. David är i Zürich och arbetar med sina rapporter av 2011 års provtagningar. Marlene jobbar, Yvette jobbar och Regula är i Basel.

Vi kommer inte att starta vår studiecirkel förrän nästa söndag, d v s den 22 januari, först då är vi samlade igen. Då ger vi oss iväg på Paulus andra missionsresa. Och beträffande resor så ser det ut som årets kanalfärd kommer att bli en sällskapsresa. Goda vänner till Davids släktingar vill också komma hit och då får vi låna även deras båt. Det är en lite mindre båt, fyra kan bo där. Som det ser ut nu, så blir det tre eller fyra veckor på det som inte heter The Great Ring (som jag påstått tidigare), utan Thames Ring. Braunston-London på Great Union, London-Oxford på Themsen och Oxford South tillbaka till Braunston. Hinner vi med så tar vi en tur på Oxford North också, det är vår favorit Ashby Canal som lockar.

Och nu återgår jag till arbetet.

Den tredje januari 2012

Ja, nu är det nya året ett faktum. Det har varit strålande väder allt sedan nyårsafton och just nu är det +12 och strålande sol. Jag har ett nytt uppdrag med deadline den 13 januari, och jag har lite svårt med koncentrationen när det faktiskt är vårväder ute.

Nyårsafton tillbringade vi uppe i Orselina. Man har en magnifik utsikt där över sjön och det blev inte sämre när det var mörkt och massor, massor av fyrverkeripjäser överallt. Rickard kom hit i fredags kväll och just nu sitter han tillsammans med David och försöker göra upp en plan vart vår kanalfärd kommer att gå. Vi kan vara sex personer samtidigt och gör vi en månadslång resa så kommer vi att skifta deltagare under resans gång. Den ende som är självskriven hela tiden, det är David. Nu har vi gjort en bra deal, Davids släktingar får låna mitt hus och min bil under tiden som vi lånar båten. Under den tid som jag inte är med på båten tar jag min tillflykt till London. Andreas som har lånat min lägenhet avslutar sin kurs sista mars. Det är så länge sedan jag var i London att jag faktiskt börjar längta dit. Sju månader faktiskt, men då har jag ju haft mitt lilla krypin uthyrt i andra hand under större delen av den tiden.

Rickard planerar att resa till Geilo om en månad och stanna över påsk, jag räknar med att resa dit några veckor i slutet av februari - början av mars. Men det är under förutsättning att det är riktig vinter där, hittills har det väl varit si och så med den saken. Jag har i alla fall fått rapport om att min hytte inte tagit skada av stormarna, men det verkar som om mer oväder är på väg.

Leo, Stephan och Julia var i Rom över nyår. Allt var så jättetrevligt tills de var på hemväg, efter att ha ätit lunch innan de lämnade Rom. Efter en timma började Stephan må tjyvtjockt och strax därefter Leo. De körde in vid Flaminia och Julia köpte mineralvatten åt dem och erbjöd sig att köra. Någonstans på motovägen mellan Orte och Orvieto var det Julias tur... De körde in i Orvieto och efter fyra timmars vila i bilen så körde de på mindre vägar där det gick att stanna. De kom till trakten av Bologna och sen orkade de inte längre och lyckades hitta ett litet hotell för natten. De kom hem igår vid tretiden och nu ligger alla tre och försöker återhämta sig hemma hos Julia. Leo skulle försöka att ta sig till Bellinzona i eftermiddag. Nu är frågan om det är vanlig magsjuka eller matförgiftning.

Jag tänker hålla mig långt från dem eftersom Lotta kommer hit i slutet av veckan. Dwight skall resa till Skottland  för en arbetskonferens. Han engagerar sig rätt mycket i det som kallas för Lausannerörelsen - som vill vara en evangelikal motpol till kyrkornas världsråds "gränslösa" ekumenik. (Gränslös skall här ses i en något negativ mening). Lausannerörelsen vill lyfta fram evangelisationen, missionen och inte minst Jesus som världens Frälsare - allt enligt Dwight.

Nu är klockan tolv och min mage talar om att den vill ha något att äta. Sen skall jag ta en rask promenad i solskenet och jobba koncentrerat ett par timmar.