Loggbok dag 10 Marston Doles – Braunston

Vädret: Regn på natten och tidig morgon, sen var det mulet och den kom en och annan regnskur. Vid fyratiden, just när vi körde ut på Grand Union så började molnen skingras. Maxtemp under dagen +14.

Först - Med anledning av det som jag skrev igår, så fick jag nyss ett mail från Elvy där hon berättade detta:

Jag forstar att det var magiskt att sitta dar under stjarnorna och lyssna till sangen. Det du skrev vackte ett minne hos mig. Nar jag vaxte upp sa hade man gudstjanst i kapellet nyarsafton och vantade in det nya aret. En av aldstebroderna tyckte att fyrverkerier var syndigt. En gang uppmanade han alla att ga ut strax efter tolvslaget for att visa att det fanns andra varden. Det var kallt och stjarnklart och dar stod forsamlingen och sjong Loftena kunna ej svika. Aldstebrodern sag bort fran de syndiga fyrverkerierna medan de flesta andra sjong och beundrade skadespelet.

Jag funderade pa texten till sangen, minns den inte sa bra. Men pa internet hittar man det mesta.

Så blev det den sista etappen av den här resan. I dag blev det en riktig och riklig full english och Regula ansvarade för morgonandakten. Resan gick bra ända till den övre slussen vid Napton, där hade ”något” låst sig så att det inte gick att fylla på vatten. Fyra båtar stod och väntade före oss. Det var inget stort fel, men krävde förstås en kunnig reparatör som inte hade något emot att blöta ner sig. Nu gjorde inte det så mycket, vi hade ju inte så lång väg tillbaka till Braunston och under tiden som vi väntade så började vi städa båten.. Vi var framme vid sextiden och traditionen bjuder att nu skall det ätas en tårfylld avskedsmiddag på Admiral Nelson. I morgon skiljs vi åt. Marlene, Regula och Pierre reser till Zürich, Rickard skall hälsa på någon i Swindon och jag stannar i London ett par dagar.

Loggbok dag 9 Cropredy - Marston Doles

Vädret: Solsken hela dagen, västlig vind, stundtals ganska frisk. +15 som mest och sen dalade temperaturen rätt snabbt, just nu är det +5.

Idag blev det en ”full english” och så ansvarade jag för morgonandakten.

Nu färdades vi åter genom ett tämligen öde landskap. Men det var lummigt och vackert och fridfullt. Vi fick vänta en dryg timma i den tredje slussen efter Cropredy, där hade det hänt något med slussporten. Sen i nästa sluss, så kom det två kanotister som inte slussade, utan lyfte sina kanoter förbi slussen. Då hörde Rickard att de talade finlandssvenska med varandra. Det var två killar som studerade i Oxford och som tillbringade de sista dagarna av lovet med att paddla från Rugby till Oxford. De hade hållit på en vecka och räknade med att ha ytterligare tre dagsetapper fram till Oxford. Förra sommaren hade de paddlat från Moira på den nya delen av Ashby Canal och sedan tagit kanoterna på bilkärra till Snarestone. Därefter hade de paddlat ner till Rugby, och i år så fortsatte de. När de var hemma i Finland tillhörde de ett gäng som paddlade runt i sjösystemen. 

Vi stannade till vid Fenny Compton, tog en promenad längs kanalen som leder in till The Wharf och tittade på båtar. Sen fortsatte vi på den extremt krokiga delen av kanalen, mot Marston Doles, dit vi kom vid sjutiden på kvällen. Här finns det ingen pub, så nu har vi grillat och ätit hamburgare och baconburgers med diverse tillbehör.

Det är stjärnklart och när det inte finns någon belysning i närheten av kanalen, så är stjärnhimlen fantastisk. Rickard, som kan en hel del om astronomi, han gick ut och lade sig på båttaket och studerade stjärnhimlen. Vi gick ut för att se hur han hade det och jag citerade ”gör såsom Abraham gjorde, blicka mot himlen opp, medan du stjärnorna räknar, växer ditt tro ditt hopp” för honom. Och då började Rickard sjunga Löftena kunna ej svika och det kändes helt magiskt. Jag tror att han kunde alla verserna. Jag undrar om det var någon mer än vi som hörde det? I så fall undrade de nog vad det var. Jo, han sjöng inte den på svenska utan på norska, elva år i Bergen har satt sina spår.

Gjör du som Abraham gjorde, se imot himlen opp

Og mens du stjernene teller, vokser din tro, ditt håp

Himmel og jord skall svinne, styrte skal tårn og tinde

Men den som tror skal finne, löftene rokkes ei.

Loggbok dag 8 Somerton – Cropredy

Vädret: Jo, det blev en kall natt, + 4 som lägst och nu under dagen var det +13 som högst. Det märks att vi går mot hösten. Prognoserna talade om mycket regn under eftermiddagen och kvällen, men så illa blev det inte. Det kom några lätta skurar under eftermiddagen och mer ihållande, men lätt regn under kvällen.

Vi åt upp det resterande brödet till vår frukost, som idag blev en knappt halvfull engelsman. Lätt salongsberusad engelsman sa Rickard. Sen fick han skärpa till sig, för det var hans tur att ha morgonandakten. När vi fortsatte, så var det bondlandet igen fram till Banbury där vi bröt den ”inhemska” dieten genom att äta lunch på en thairestaurang och så provianterade vi. Vi visste ju att det skulle vara långt mellan butikerna fram till Braunston. Efter ett rätt långt stycke med trista industribyggnader i norra utkanten av Banbury var det sedan grönskan som dominerade. Vi såg några träd (lönnar?) som skiftade i rött och gult. Kan det ha varit någon natt med minusgrader?

När vi kom till slussen vid Little Bourton så mötte vi ett glatt gäng från Lille som hade börjat sin resa i Reading för tre veckor sedan och som hade tagit sig via Themsen, Grand Union upp till Leicester och tillbaka till Norton och sen South Oxford och nu var på väg tillbaka till utgångspunkten. Det var en rejäl tur, deras första i England. Sen kom det fram att de jobbade på ett produktionsbolag och hade filmat för en kommande TV-film. De hade gjort en film tidigare om att resa på kanalerna i Holland. Pierre blev intervjuad om våra resor och vi andra kom väl med på någon filmsnutt också. Efteråt var Pierre så förargad på sig själv, han borde förstås ha sett till att vi fått sjunga också.

Vi moorade utanför Cropredy och gick in i byn och hedrade Brasenose Arms med ett besök. Vi hade ju ätit lunch i Banbury och hade väl tänkt att äta något lätt, men när vi såg menyn, där det fanns Moroccan cod – alltså torskfilé på marockanskt vis, så blev det ett mål lagad mat till den här dagen. Vi har inte glömt den mysiga nordafrikanska restaurangen i Birmingham och vi är helt eniga om att det nordafrikanska köket är underskattat.

Loggbok dag 7 Shipton on Cherwell – Somerton

Vädret; Solsken hela dagen och som mest +15.  

Rickard och jag har myntat ett nytt begrepp ”halvfull engelsman”. Det har varit lite knepigt att proviantera och vi har faktiskt inte alltid köpt rätt saker. Men nu blev det alltså halvfull engelsk frukost och det gick bra det med. Sen var det Marlenes tur att ha morgonandakten.

Nu färdades vi i ett lummigt grönt landskap, och som på vägen söderut, hade vi River Cherwell alldeles i närheten. Vi åt publunch i Lower Heyford, på The Bell Inn.. Ett rustikt ställe med god mat, väl värt ett andra besök - vi var här i torsdags. Sen tog vi en promenad till Rousham House där parken skapades av William Kent, en berömd landskapsarkitekt i början av 1700-talet. Dels var det en naturpark med statyer, grekiska tempel och en näckrosdamm och en mer formell park runt det stora huset. Det var riktigt intressant, inte minst de stora formklippta idegranarna av vilka några lär vara mer än två hundra år. Sen var det rena rama bondlandet ända fram till ett stycke norr om Somerton, där vi moorade. Nu kom vår engångsgrill till användning, det fanns ingen pub i Somerton., så vi fick fixa kvällsmåltid själva – och middagsmat hade vi tillräckligt av. Det blev korvar av olika slag, något slags kombinerad potatis- och rödbetssallad och så bröd som vi köpt på puben i Lower Heyford. Det fanns ett litet gårdsbageri i närheten – och det var riktigt gott, traditionellt engelskt bröd.

Nu håller vi på med kvällens singalong, det är mörkt ute och faktiskt stjärnklart. Det kanske blir en kall natt?

Loggbok dag 6 Iffley Lock – Shipton on Cherwell

Vädret: Mulet på förmiddagen och vid fyratiden på eftermiddagen började det regna, men det var ett ganska lätt regn. Temperaturen maxade på +14 idag.

Pierre visste att det fanns en kår inte långt från där vi moorat, men när han kollade på nätet, så började gudstjänsten först 1030 och så länge kunde inte vi vänta. Vi hade ju fått moora en bra bit ner på Themsen i utkanten av Oxford. Vi fick ”nöja oss” med att ha vår andakt tillsammans, Pierre ansvarade. Sen fortsatte vi norrut, genom Oxford och förorterna och ut på landsbygden igen och nu slussade vi uppåt, mot Midlands. Vi åt middag på The Jolly Boatman, som låg strax utanför Shipton on Cherwell. Mysig miljö och god mat. Sen tog vi en promenad genom byn, som väl egentligen var en förort till Oxford. Där ligger en herrgård som under många år fungerade som studio för Virgin Records. Numera var den bostad för någon adelsdam.

Hur det nu var så hamnade vi på puben igen (Pierre var törstig) och där dök det upp ett svenskt sällskap som begick sitt livs premiärtur på kanalerna. De verkade vara väl pålästa, hade hämtat båten i Napton för tre dagar sedan och hade planer på att ta sig till Oxford och några dagsetapper på Themsen, både i västlig och östlig riktning. De var förstås intresserade av vad vi hade att berätta om våra resor och efter vår lyriska beskrivning av Llangollen canal, så skulle de nog ta sig en funderare på om inte det kunde vara en lämplig tur nästa gång.  

Loggbok dag 5 Themsen

Vädret: Igår kom det 14 mm regn och i natt 4,2. Men vid niotiden började molnen försvinna och sen dess har vi haft riktigt fint väder och vindstilla, men inte så varmt, +14 som mest.

Full english och så var det Regulas tur att ha andakten. Sen gjorde vi ett avsteg från vår resplan, det har gått lite snabbare att köra South Oxford Canal än vad vi kalkylerade med, så vi fortsatte på Themsen – eller Isis som den alltså kallas här. Jag har kollat i våra tre kanalböcker och blir inte riktigt klok på geografin, men det spelar ingen roll. Som tur är, så har vi licenser för nästan alla kanalavsnitt och floder i hela England för den här båten. Hur som helst, så var det s-å-å vackert med grönska och intressanta hus längs floden. Men samtidigt så känns det lite otäckt att vara ute på en bred flod med vår lilla flatbottnade båt. Vi tog oss ner till Abingdon, efter lite letande så hittade vi moorings och strövade sen omkring i centrum och fann en liten butik där vi försåg oss med färskvaror. Abingdon var en riktigt mysig liten stad. Sen återvände vi mot Oxford, men det tog betydligt längre tid än vi hade räknat med, det var rätt bra mottryck i vattnet, så vi moorade på Themsen vid Iffley Lock, en bit söder om Isis Lock och kunde sen föra upp Isis Farmhouse på listan över pubar som vi har besökt. Maten var bra, ölet var gott och ägaren var en märklig figur. Han verkade anse att det var gästerna som skulle vara tacksamma för att de fick komma. Vi frågade några som verkade vara stamgäster om det var en roll han spelade, men de ansåg att han var lite galen. Sen verkade det vara lite av Faulty Towers över etablissemanget.

Loggbok dag 4 Lower Heyford – Oxford

Vädret: Det var riktigt fint väder under dagen, +19 som mest. Vid sextiden kom några lätta regnstänk och sen ökade regnet i intensitet, nu trummar regnet på båttaket. Det låter i och för sig rätt mysigt och nu hoppas vi förstås att regnet drar vidare över natten.

Full english och idag var det min tur att ha andakten. Sen tuffade vi iväg mot Oxford, jag tror att det var nio slussar. Nu har vi kommit igång med sjungandet. David blir lite trött i fingrarna ibland så då sjunger vi a capella. Mormor ansträngde sig verkligen för att jag skulle lära mig spela gitarr, men jag var en synnerligen ovillig elev. Nu ångrar jag att jag inte lärde mig, men det är så dags nu...

På den här sträckan var det också många lyftbroar, men de flesta var faktiskt uppfällda, troligen använder man dem sällan. Vi moorade en bit norr om centrum, snyggade till oss och sen irrade vi omkring i stan, alla hade något slags relation till Oxford, inte minst genom filmerna om kommissarie Morse. När vi tröttnat på att imponera på varandra med våra kunskaper om Oxford, så gick vi på konditori och åt äppletårta med både vispgrädde och vaniljkräm till. Och starkt, gott kaffe. Sen, innan det blev alltför sent på eftermiddagen, så gick Pierre och David upp och flyttade båten söderut, passerade Isis lock och körde en bit på Themsen. Under tiden fick Marlene, Regula och jag ledigt en stund och kunde gå i precis vilka butiker som helst. Men vi köpte inget. Nästan inget.

Det blev en lång promenad till båten för oss, vi hade ingen karta utan följde slaviskt kanalen och Themsen tills dess vi hittade vår båt. Den låg en bit nedanför Folly Bridge, en gammal vacker bro som går tvärs över en långsmal ö i Themsen – eller Isis som traditionalisterna föredrar att kalla den. De hade hunnit rekognoscera och t o m bokat bord på den förhållandevis eleganta puben/hotellet The Head of the River som ligger alldeles vid det norra brofästet. Vi försökte att snygga till oss så gott det gick, och sen åt vi en av deras paradrätter ”Venison burger with Oxford blue” - alltså en ovanligt lyxig hamburgare med blåmögelost. Och nu skall vi slappa lite innan vi lägger oss. Alla verkar vara rätt trötta idag.

Loggbok dag 3 Norr om Banbury – Lower Heyford

När jag skulle publicera gårdagens inlägg, hade vi ingen datakommunikation. Som tur är, så skriver jag i först i Word, så resultatet av mina ansträngningar är sparat. En stund funderade jag på att försöka skriva ett mer koncentrerat inlägg och publicera det via Pierres smartphone, men jag gav snart upp, det var för krångligt och dessutom finns det varken å,ä eller ö... Men nu verkar allt vara ok, så jag lägger ut min redogörelse för torsdagens aktiviteter nu.

torsdag

Vädret: molnigt, svag vind och lite regn nu på kvällen. +18 som mest. Regnmätaren registrerade 0,6 mm.

Nästan full english (bacon och juice var slut och det rostade brödet var ransonerat till två skivor per person) och Rickards tur att ha andakten. Sen körde vi den sista biten in till Banbury och provianterade, det började bli rätt tomt i våra förråd. Vägen in till Banbury var inget vidare kul, det var industrier och trista bostadshus, stan verkade inte vara så mycket roligare den heller. Det fanns i alla fall ett stort shoppingcenter nära kanalen så vi fyllde på matförråden. ”Nu när vi köpt mat kommer vi säkert att passera många byar med trevliga små pubar med utmärkt kök,” sa Pierre. När vi lämnat staden, så återkom det bulliga, gröna landskapet igen. Vi kom fram till en plats med en liten marina, (närmaste större plats hette Aynho) och där fanns det en trevlig pub ”Great Western” som hade en massa gamla järnvägsprylar i inredningen – och god lunch. (Vad var det jag sa, kommenterade Pierre.)

 Sen fortsatte vi till Somerton, som verkligen var en stor by, inte en liten stad. På väg dit underhöll vi de få båtar som vi mötte med sång. ”I´m bound for Caanans shore...” Vi tog en promenad i Somerton och efter fika så fortsatte vi - med mera sång - till Lower Heyford, där vi gjorde dagens andra pub-besök. Byns pub hette The Bell Inn och där var det riktigt trevligt, så vi blev kvar tills klockan var tio och sen flyttade vi oss ett litet stycke utanför byn där vi nu moorat för natten.

Loggbok dag 2 Claydon – norr om Banbury

Vädret: mulet hela dagen, så gott som vindstilla och som mest +16. Mellan tre och fem på eftermiddagen kom det några högst måttliga regnskurar. Regnmätaren registrerade 1,1 mm.

Vi startade med full english, Marlenes tur att ha morgonandakten. Det är en viktig tradition, jag tror ingen av oss skulle tycka att dagen började rätt utan den. Inget märkvärdigt, man läser och säjer det som man själv vill och så ber vi Gud välsigna dagen och se till att vi inte råkar ut för några obehagligheter.

Det var många slussar på väg mot Banbury och vi fick vänta drygt en timma på ett ställe där de jobbade med att rätta till en slussport som det var något fel på. Då muntrade vi upp de som jobbade med sång. Förutom slussarna, så är det en hel del lyftbroar som vi själva får manövrera. En del är försedda med nyare maskineri, andra är gamla och här gäller det att ta i ordentligt. Men vi har inte bråttom, det här är tänkt att bli en vilsam resa, utan stress. Vi tog en promenad till Little Bourton, en mysig by där byborna synbarligen tävlade om att ha de vackraste rabatterna och när vi gick tillbaka till båten så fick vi sällskap av en trevlig blandrashund. Han gjorde helt klart för oss att han brukade få någon liten belöning för att han sett till att vi kom helskinnade tillbaka till båten. Han fick en liten korv och en kaka och sen skulle han säja adjö till alla och när den proceduren var avklarad så kilade han iväg tillbaka till byn. Det var definitivt en intelligent hund – som också hade en icke föraktlig social talang.

Vi fikade, fortsatte på kanalen, moorade och när det var uppehåll tog vi en tur genom snårskogen och tittade på River Cherwell, som går ganska nära kanalen, körde en bit till och upptäckte att omgivningarna när vi närmade oss Banbury började bli allt mer trista. Men strunt i det, vi moorade och åt middag i båten. Idag var det jättegoda djupfrysta piroger och så sallad till. (Nu gäller det att proviantera i morgon!) Och så var det sång, ledd av Pierre. David har trimmat honom på gitarr, men det får bli sånger utan alltför avancerade ackord...

Loggbok dag 1 Braunston - Claydon

Vädret: kylig men solig morgon, mitt på dagen mulnade det på men då blev det ganska varmt, +18. Det kom några regnstänk under eftermiddagen. Svag nordvästlig vind.

Vi startade tidigt, men lade en god grund för dagen med en ”full english” och morgonandakten som Pierre levererade. Den helt slussfria delen av Grand Union tog oss till Napton, där den ”riktiga” South Oxford Canal börjar. Vi klarade av de sju slussarna vid Napton on the Hill och sen blev det fikapaus. Vi behövde inte vänta i någon av slussarna, det var t o m bara att köra rakt in i tre av dem! Landskapet var kuperat, grönt, lummigt och vackert, men utan några särskilda sevärdheter. Det är nog de här omgivningarna som man sjunger om i Jerusalem – ”In Englands green and pleasant land”.

 Vi såg många kor längs kanalen, svartvita, röda och cremefärgade och i en hage gick det några ston med årets föl. Vi passerade Marston Doles, en liten by som förmodligen delvis livnär sig på kanaltrafiken. Sen var det en ”cutting” vid Fenny Compton. Enligt guideboken så hade man för det mesta låtit kanalen ta vägen runt om kullarna, men vid Fenny Compton fick man gräva sig ner ett stycke. Det blev som en vacker, grön tunnel. Kanalen slingrar sig extremt mycket, vi har sett kvarnen och kyrktornet i Napton on the Hill i alla tänkbara vinklar och riktningar.

Vi stannade till vid Wormleighton, en by som låg ett stycke från kanalen och tog en promenad dit. Den gav ett väldigt speciellt intryck, det kändes nästan som om det var privat område. Vi beundrade Wormleighton Hall på avstånd. Herresätet beboddes en gång av familjen Spencer (Diana, ni vet...) men brändes ner under inbördeskriget på 1600-talet och då flyttade Spencers till Althorp, där man fortfarande residerar. Sen moorade vi strax norr om Claydon, strax innan nästa rad av slussar. Vädret hade varit fint hela dagen, men det låg mörkgråa moln i väster, så vi avstod från att leta reda på någon pub (om det nu fanns någon i Claydon) och åt medhavd grillad kyckling, salsa och potato wedges till middag. Sen satte vi oss och gick igenom vår planerade rutt, kollade sevärdheter längs vägen (det finns inte särskilt många) och nu är det nog bara jag som fortfarande är vaken... Jag skall stänga laptopen tyst och släcka lampan över sängen (kojen heter det väl på sjömansspråk) och ljudlöst åla mig ner i sovsäcken.