Ett högst oväntat besök.

Nu på förmiddagen hände något intressant. Elvy såg att en bil stannade vid landsvägen, två personer klev ur och såg hitåt. Sen gick de sakta på vår infart och den äldre mannen, som hade en dam i sällskap pekade i olika riktningar och verkade berätta något för henne. När de kom till grinden stannade de och Elvy gick ut till dem.

De bad om ursäkt om de gjorde intrång, Elvy sa att det var helt ok, och att hon förstod att mannen kände till omgivningarna. Då berättade han att han som femåring bodde här under ett halvår när hans mamma var sjuk. Mannen såg ut att vara 75-80 år och Elvy räknade snabbt bakåt, det borde ha varit någon gång kring 1940. Nu blev det ju riktigt intressant och hon bad dem stiga in. Mannen bodde i Gävle men var på besök hos sin dotter som bor i Söderhamn och då hade de bestämt sig för att göra en tur hitåt i det fina vädret som vi hade igår. Här var det +13 men i Delsbo hade man rekordvarmt, +15,3. Nåja, vädret idag är inget att klaga på heller även om det inte är rekordvarmt.

De hade kört förbi här en gång tidigare, troligen sommaren 2012, alltså innan Elvy kom hit, men då stod det flera bilar utanför så de ville inte gå fram. Det han berättade, var att hans mamma som bodde i Gävle var ensamstående, eller som han uttryckte det ”jag var oäkting”. När hon blev sjuk skulle han egentligen komma till släktingar här i trakten, men de kunde inte ta emot honom, så av någon okänd anledning så fick han komma till morfar och mormor. Det var 1942. Han kom ihåg dem men mindes bara mormors namn, ”tant Agnes var så snäll och rolig” och så hade han haft den två år yngre Alf-Bertil som lekkamrat och han kom ihåg att Alf-Bertil kallade sig själv för Faffe. Han fick se sig om i huset och rynkade pannan när han öppnade dörren till badrummet och sa att här fanns barnkammaren – och det stämde. Vi gick runt på tomten och han kände igen sig, även om ett par av uthusen är borta nu. ”Vi hade en sandlåda här och på den grenen hängde en gunga. Och så fanns det utedass.”

Han var förstås fascinerad av att Elvy var Alf-Bertils syster och att hon nu hade köpt sitt föräldrahem och att jag bodde i huset i Ascona där han bott . ”Tänk, det känns nästan som om jag är fem år igen, köket ser ju likadant ut.” Vi satt i köket och drack kaffe och han hade en hel del att berätta.  ”Att komma hit från en mörk och trång lägenhet i Gävle med en bakgård att leka på, det var som att komma till paradiset.”

Det här besöket blev verkligen något att minnas och de är naturligtvis välkomna tillbaka. Elvy hade inget minne av att hon hade hört att de haft en liten pojke boende här, men det var ju å andra sidan ett par år innan hon föddes.

Jag har köpt flygbiljett till torsdag. Elvy kör mig till Söderhamn och sen tar jag tåget ner till Arlanda och avslutar förhoppningsvis dagen med att anlända till Biel vid åttatiden. Då har jag gott om tid att ladda för övningshelgen, de andra kommer med tåg vid fyratiden på fredag.

Vart har hösten tagit vägen?

Det har varit en fridfull helg. Lördag var det mulet, milt och nästan vindstilla, i går sken solen men det var mera vind. Lördag var vi på gudstjänst med fokus på dagens namn, Alla Helgons dag. På eftermiddagen körde vi till Hamnebo med ljus och krans och där hände något oväntat. En äldre herre kommer fram till oss och frågar om vi är släktingar till Nils. Elvy säjer att han var hennes morbror och då frågar han varför inga släktingar kom till begravningen! Mannen hade varit granne med Nils och berättade att det hade varit han och hans fru, ett par f d arbetskamrater och en dam som kom på besök till Nils ibland som var med. Elvy förklarade att hon inte visste något om detta, det hade hänt 1984 när hon bodde i Kanada. Men när vi bad honom beskriva damen, förstod vi att damen måste ha varit mormor. Är kyrkogårdar utsedda till platser där det händer märkliga sammanträffanden? Elvy och jag tror faktiskt det. Nej, vi vet faktiskt att det är så!

Sedan körde vi till graven i Ovanåker (inga märkligheter inträffade där) och därefter avslutade vi vår rundtur med att tända ljus och lägga en krans på familjegraven. Då hade det mörknat och det var många ljus tända på kyrkogården. Och en del batteridrivna små lyktor. Tekniken gör sitt intåg även här. När vi kom hem tog Elvy fram de dokument som hon fått av släktforskaren och kunde konstatera att de båda äldre bröderna hade dött före Nils, som var yngst av dem men åtta år äldre än mormor, som alltså var sladdbarn. Elvy hade inget minne av att mormor och Nils – eller de två äldre bröderna - hade särskilt mycket kontakt med varandra när hon växte upp. En bodde i Gävle, den andre i Stockholm och Nils i Kilafors. Hon hade en svag aning om att Nils hade problem av något slag och mormor och morfar åkte dit ibland för att hjälpa honom, men det var inget som de talade med henne om.

Söndag eftermiddag blev det först skogspromenad och sedan dragspelsmöte och fika. Det var elva grader varmt när klockan var sju på kvällen och det var alltså den första november. 

Rickard har rest hem till Biel, han har ”vinterbonat” hytta och satt på fönsterluckorna. Familjen har varit samlad nu i helgen, Lisette fyllde 60 i lördags. Idag är det alla själars dag i Schweiz och det är idag man skall tända ljus på gravarna, men det var många som ”fuskade” och tände ljus igår, de gjorde det också när hela familjen var på plats. Men då var det egentligen alla helgons dag och då handlar det om de ”riktiga” helgonen.

Det finns ett öde kapell uppe i bergen dit D&P och jag har åkt och tänt ljus på alla själars dag. Kommer man vid åttatiden på kvällen så är hela golvet fullt med ljus och sen får man sätta ljusen utanför kapellet. Det sägs att de första ljusen ställdes dit i november 2001, det var två män med rötterna i Locarnotrakten som omkom 11 september och sen har det alltså blivit fler och fler som tar sig dit för att minnas döda som är begravda på någon annan plats.

Nu är det +13 ute, nästan klar himmel och nästan vindstilla. Inga vintertemperaturer i sikte den närmaste veckan, det är verkligen ett märkligt väder. Dags för elvafika och sedan en promenad.

Tillbaka i Hälsingland, långt borta från tågstrulet!

Det blev en rätt turbulent tåg-avslutning av mina veckor på förlaget. Det var värst måndag eftermiddag och tisdag morgon, men det gick inte friktionsfritt sedan heller. Jag var tacksam när jag kom till Uppsala ”bara” en dryg timma försenad tisdag kväll. Det har varit tre trevliga och givande veckor och jag har fått mycket information om vad som är på gång. Uppdraget som först skulle komma i mitten av september, det har inte kommit från England ännu så nu vet jag inte när det kommer eller om det kommer, författaren till boken som först skulle revidera innehållet i den nuvarande upplagan har blivit sjuk. Men det är mycket annat intressant på gång så jag kommer nog att vara sysselsatt de närmaste månaderna. Mina veckor på förlaget avslutades med en trevlig middag på Pelikan på Söder.

Anita och Elvy var på lägenhetsvisning i torsdags, det måste jag berätta om! De hade stora förväntningar, läget var utmärkt, lagom stor lägenhet, stor balkong. Problemet var bara att den som bodde där var en ”hoarder”. Det gick knappast att komma in i lägenheten, de fick vandra i en liten smal gång för att se sig om. Det fanns ett badrum och en gästtoalett. Den senare var omvandlad till ett sprängfyllt förråd. Källarförrådet var det ingen idé att visa sade mäklaren, man kunde inte öppna dörren dit utan att mycket ramlade ut. Så de tackade för sig och hade något att prata om under resten av dagen.

Vi kom hit igår eftermiddag, Marita stannade i Uppsala efter att bouppteckningen var klar i tisdags och åkte med oss hit. (Bil är mer tillförlitligt än tåg, det är bara så.) Det var inte så enkelt att få ihop debet och kredit till att bli en bouppteckning som Skatteverket kan godkänna. Bilen var välfylld när vi gav oss iväg norrut, Marita hade passat på att handla på Ikea och så hade hon och Elvy varit på outleten i Örsundsbro. Plus lite centrumshopping i Uppsala. Det är alltid bra att förena nytta med nöje.

När vi vaknade idag så var det fem minusgrader, björkarna är helt avlövade. Det finns väl ett och annat träd som fortfarande har gula löv men det märks att nu är vintern på gång. Idag har vi varit och köpt kransar och ljus till gravarna. Det var svårt att få tag i kransar, det mesta är granrisdekorationer instuckna i någon grå massa, blir förstås billigare än att binda en krans. Förutom till familjegraven så har vi köpt krans till mormors brors grav i Hanebo. Elvys farföräldrars grav finns i Ovanåker och hon har aldrig reflekterat över att den finns där, men nu efter att ha fått kontakt med kusinbarnen så blev det mer aktuellt. Morfar hade mycket lite kontakt med sin familj efter att han blivit ”läsare” - deras sympatier fanns i den mest högkyrkliga delen av det som då kallades för statskyrkan. Men nu tycker vi det kan vara ok att lägga en krans och tända ett ljus där. Elvys morföräldrars grav är borta, den fanns också på kyrkogården i Ovanåker. Hennes mormor dog i spanska sjukan 1918 och hennes morfar i en olyckshändelse i skogen 1925. Det skall finnas en minneslund där och där tänker vi sätta ett ljus. Jag tycker det är en fin sed att sätta ljus på gravarna, det jagar bort mörkret för en stund.

Nu har det blivit mörkt ute men vägen in till oss blir upplyst av fyra ”gatlyktor” som blivit installerade nu i sommar. Elvy har inte besvärats av att det är mörkt härute, men jag har tyckt att det har varit lite, ja kanske inte kusligt men ogästvänligt med infarten som helt legat i mörker. Det är led-belysning, men belysningsstolparna har en gammaldags design.

Nu har dragspelet kommit fram. Elvys gehör är det verkligen inget fel på och jag måste ha fått gehöret i arv från henne. Morfar lär ju ha varit en duktig dragspelare. Elvy plöjer igenom hela den frikyrkliga repertoaren från 1960-talet och tidigare. Helt underbart faktiskt. Min pappa var en duktig pianist, men spelade enbart efter noter och helst klassisk musik. Jag fick naturligtvis ta pianolektioner men efter några år slingrade jag mig från dessa genom att påstå att det tog alldeles för mycket tid från läxläsningen. Men sett i ett längre perspektiv hade jag förstås nytta av det, även om jag mest spelar på gehör.

I tisdags såg man en vargflock i området mellan Alfta och Runemo. Nu har vi inte fått någon förklaring till vad ”vargflock” är, det kan kanske vara ett vargpar med årsungarna? Någon hade sett tre vargvalpar leka i närheten av Galvsjön för ett tag sedan. När jag säjer att jag inte alls har något emot att få se en vargflock ute i det vilda, så blir folk upprörda. Men så är det. Vi har inte sett några vargar när vi varit ute och plockat svamp eller gått långpromenader. Elvy hade hört om en man i Färila som tillverkade ”vargskramlor” som man kan ha med när man är ute i naturen. Får jag se en björn, då vet jag att det gäller att komma sig undan, men vargarna är skygga för människor.

En jägare som i lördags var ute på älgjakt i skogarna kring Maråker (söder om Söderhamn) fick uppleva hur hans hund jagade upp en björn i ett träd. Jägaren hade sinnesnärvaro nog (eller var dumdristig nog) att stanna och filma evenemanget. Det är intressant med de vilda djuren vi har omkring oss.

I morgon skall vi baka bullar och rulltårta och laga kålpudding till middag. Det är så vanvettigt gott. Kålpudding med kokt mjölig potatis, brun sås och lingon. Jag har trakterat mina vänner med denna helsvenska rätt och dom gillade den. Men jag har också lärt dem tycka om Jansson. Har köpt ett antal ansjovisburkar att ta med hem. Plus lite annan ”svenskmat”. Jag har insett att mina sommarkläder får stanna här så att jag får med mig inköpen och mina nya kläder utan att behöva betala för övervikt. Bagageövervikt alltså.

Och nu är det strax dags för ett annat överviktsprogram , Hela Sverige bakar. Men vi kanske får några tips!

Söndag kväll .

Tiden flyr och nu har jag bara tre dagar kvar av min sejour på förlaget. Det är kul att träffa nya människor, som annars bara är namn på intranätet, kul att få nya impulser och faktiskt också nya

vänner. Men det skall bli skönt att inte behöva stiga upp 0530.

Jag har alltid sett Sverige som en relativt fredlig oas i världen, men nu – flyktingkris, man bränner ner tilltänkta asylboenden och så händelserna i Trollhättan. Dessutom de otäcka fakta som vi fått läsa om när förundersökningen av mordet på Lisa Holm blev offentlig. En rolig grej om man nu får uttrycka det så, var rubriken som fanns i Corriere del Ticino - som jag naturligtvis kollar ibland för att veta lite vad som händer hemma. ”Våldsman i svensk skola sköts med 20 skott av polisen.”

I torsdags kväll kom Marita hit. Hon och hennes man Johnny tillhör Elvys ”inre krets”. En faster till Marita som bodde i Enköping avled för en tid sedan och i fredags förberedde hon och ett annat syskonbarn bouppteckningen, försökte få ordning och reda i diverse papper och bankaffärer.. Den gamla damen hade bott för sig själv, i en egen fastighet och hade skött sin ekonomi själv, men på slutet hade det blivit riktigt rörigt. På tisdag skall bouppteckningen förhoppningsvis kunna äga rum.

Jag har inte tänkt så mycket på sådant här och förmodligen är det enklare att ta reda på fakta nu när det mesta finns i något datasystem, men det är ju inte så många år sedan som det allra mesta fanns i pappersform. Men samtidigt så blir det här en signal även till en person i min späda ålder att se till att ha ordning och reda i bokföring och inventarieförteckning. Jag har aldrig trott att jag är odödlig – inte på det viset i alla fall.

Idag har vi, efter Maritas önskan, varit på gudstjänst i Pingstkyrkan. No more comments. Och i kväll har vi bl a sett på Bron. Jag måste uttrycka min beundran för Hans Rosenfeldt, vilken makalös fantasi den mannen har!

Och nu sängdags!

Ja, då var det tisdag kväll!

I lördags kom Aili till Uppsala. Hon är en av Elvys ungdomsvänner, kom till Sverige som krigsbarn tillsammans med en äldre bror när hon var två år. Sen blev de kvar i Sverige, pappan stupade och mamman ansåg sig inte klara av att ta hand om dem och de blev kvar hos in svenska familj. Hennes mamma dog för många år sedan, men för några år sedan hittade hon några kusiner och en moster som fortfarande är i livet, och sen dess brukar hon besöka dem ett par gånger varje år. Aili känner starkt för dem som kommer hit som flyktingar nu. Även om hon inte minns sin mamma eller något från Finland, så har det alltid känts som ett svart hål i henne att inte ha någon kontakt med sitt ursprung. Hon och hennes bror adopterades av en familj och fick en bra uppväxttid och har haft ett gott liv sen dess, men ändå alltid haft en känsla av att något fattas.

Lördag kväll var vi på konsert med The King´s Singers, en helt fantastisk vokal grupp, allt mellan rent spex och stort allvar. Vi körde Aili till färjan söndag kväll, lyckligtvis reste hon med Silja Line som avgår från Värtahamnen, hade det varit Viking som ligger vid Stadsgårdskajen så vete sjutton om jag hade hittat dit! Ur trafiksynpunkt är Stockholm en bedrövlig stad. När jag bodde där, så körde jag omkring rätt obehindrat, men inte nu längre. Men jag kan ta mig fram med tunnelbana och buss i innerstan, det är vackert så!

I morgon skall Anita och Elvy gå på en lägenhetsvisning. Anita har ständig kontakt med ett par mäklare och nu har en av dem fått in en lägenhet där ägaren inte vill att den skall läggas ut till allmänt beskådande på Hemnet. Priset är satt, nu är det tydligen så att den som ägaren gillar, får den till det priset. Då får köparen ta hand om flyttstädningen, röjning av icke önskade grejor i källarförrådet och så skall det finnas bokhyllor från golv till tak i ett rum och dem tänker man inte ta med sig. Den ligger bra till, lite närmare centrum än Elvys lägenhet. Det där är ju faktiskt ett smart sätt att inte behöva jobba så mycket med en flyttning, jag tar det jag vill ha och resten/skräpet får köparen ta hand om. Och det där med städning kanske inte blir så betungande om man ändå skall renovera lägenheten. Ett ovanligt sätt att sälja en lägenhet, det skall bli intressant att se hur det går.

Det har varit val i Schweiz – jag trycker på ”Ogilla-knappen” och val i Kanada – Elvy trycker på ”Gilla-knappen”. Det räcker som våra kommentarer till detta.

Mer bekymmersamt är det förstås med läget för alla som flyr från krig i Mellanöstern. Vart skall de ta vägen? Nu har vi sett att flera hus som avsetts för flyktingboende har bränts ner och senast i natt hände något i Munkedal. Hur blir det med solidariteten när bilden av den lilla drunknade flyktingpojken bleknat bort? Vad tycker Reinfeldt om hur hans efterträdare hanterar situationen – öppna era hjärtan verkar vara långt, långt borta. Och tiggarna bör inte få störa oss längre. Vi skall kunna gå in i shoppingcenter och ut igen med våra välfyllda kassar utan att få dåligt samvete. Och ”Ebba Grön” står där som en tvärsäker politisk barbiedocka och fattar ingenting. Jag har förstått att många i Uppsala skäms för henne. SD light. Vart är Sverige på väg? Vart är Europa på väg?

En av mina kolleger fick se att en man, iförd någon organisations väst, som fanns på centralstationen i Stockholm för att hjälpa flyktingarna, blev både fysiskt och verbalt antastad av en mycket välklädd herre i yngre medelålder. En polis som stod intill ingrep inte.

Stiftelsen Expo behövde tio sekunder för att hitta den första uppmaningen till att bränna ner asylboenden på ett högerextremt diskussionsforum på internet, Det tog inte många sekunder till att hitta flera uppmaningar på andra sajter.

Och så har det blivit torsdag...

Det har varit fint höstväder, men kyligt. Kallt att stå och vänta på tåget men sen har det gått nästan enligt tidtabellen. Elvys väninna Anita har kommit hem från Frankrike och nu är de ute på långpromenader varje eftermiddag. Anitas två barn bor i Frankrike och hon har varit där över sommaren och klagar nu på den goda franska maten och allt vin hon konsumerat. Därav långpromenaderna.

Yvette kom hem från ”nordpolsexpeditionerna” i måndags. Hon skulle egentligen ha börjat läsa i Lausanne, men eftersom hon inte kunde komma till terminsstarten så får hon vänta tills i januari. Nu ser jag fram emot att höra om de här resorna. Hon har varit både på Grönland, Svalbard, Jan Mayen och så nära Nordpolen som man kunde komma med båt. Och en massa andra intressanta platser. Avundsjuk? Jo, lite... Nu jobbar hon på sjukhuset i Bellinzona fram till nyår så vi kan räkna med henne i vår lilla kör ett tag till.

En glädjande nyhet nådde mig häromdagen. Två män som lever i ett parförhållande har återinvigts som salvationister vid en kår i England. Modigt av kårens ledare och det är nu bara att hoppas att fler följer efter. Jag önskar verkligen att detta skulle kunna bli möjligt för D&P också, de är ju ”army” ända in i märgen. Regula sade en gång att om de får bli salvationister igen, så kommer hon också att vilja bli med igen och jag tror att jag också vill det - om det blir möjligt och alla räknas som lika värda.

Igår var vi ute på ”after work” igen. En anställd på förlaget hade lyckats sälja sin bostadsrätt med en riktigt rejäl vinst och hon tyckte det var dags att fira. Jag har en del invändningar mot de extremt upphaussade bostadspriserna, både i Uppsala och Stockholm men som ”tillfällig gäst*” på förlaget tyckte jag inte att jag skulle starta någon diskussion om detta. 4 280 000 för en tvårumslägenhet, det är mycket pengar. Alltför mycket, även om den ligger inom tullarna.

Anita skall se sig om efter något större, hon tog första bästa lägenhet när hon flyttade tillbaka till Sverige. Den hon har är trevlig men trång. Anita bor i Fålhagen, men vill helst bo i Luthagen. Tyvärr är det många fler som också vill bo här.

I kväll måste jag se på ”Hela Sverige bakar”. En kusin till en av mina kolleger är med och tävlar där. Det är väldigt mycket matlagning i svensk tv.

Söndag kväll i Uppsala

Vi var många som sade ”äntligen” på torsdagen. Svetlana Aleksijevitj, en intressant författare som varit ”på gång” flera år nu, belönades med litteraturpriset och då blev det tårta! Nej, det är förstås ett annat förlag som ger ut henne men när en så modig röst som hennes premieras, så finns det all anledning att fira. Jag har läst Voices from Chernobyl, Tiden second hand och Kriget har inget kvinnligt ansikte. Det är jag stolt över, tre böcker av en pristagare. Elvy skyndade sig till bokhandeln och fick tag i De sista vittnena, hon hade läst i den under eftermiddagen och var skakad. När jag läste Kriget har inget kvinnligt ansikte så fick jag ta det i små stycken, så otäckt var det att läsa om vad som hänt kvinnor och vad kvinnor kunde göra sig skyldiga till under kriget.

Efter jobbet så gick några av oss ut och ägnade oss åt ”after work” - detta begrepp som inte finns i engelsktalande länder, utan är en helt svensk konstruktion. Vi tyckte att det fanns anledning att fira lite extra. Det blev inte sent, flera av oss hade tåg och bussar att passa.

I fredags kväll var Elvy och jag på fiskrestaurang och åt middag. Först kallrökt lax med pepparrotsgrädde och sedan bouillabaisse med aioli. Bouillabaissen är förstås lite mer ”civiliserad” än den man kan få i Frankrike, jag uppskattar verkligen att inte få fiskhuvuden, fenor och ben på min tallrik. Det är intressant att gå på restaurang tillsammans med Elvy. Hon är så världsvan och talar om exakt hur hon vill ha maten och vinet och sen dirigerar hon servisen med små gester och de gör som hon vill. Jag skall försöka lära mig av henne. Hon kan också, på ett skenbart vänligt sätt, tala om när hon inte är nöjd och sen kryper servisen för henne. Är hon nöjd så blir det generöst med dricks.

Lördag blev hemmakväll med tv och pizza. Det finns en pizzeria i Uppsala som gör tunna pizzor med riktigt fräsch fyllning och till det en sallad med flera olika slags kål och generöst med tunt strimlad röd paprika. Till och med för mig, som har ett antal trevliga pizzerior att välja på i Ascona och Locarno, är det här en riktig fempoängare. Elvy har ett par filmkanaler i sitt tv-paket och vi såg Tempelriddaren, efter Jan Guillous roman. Filmen kanske inte är något mästerverk men Elvy blev helt fascinerad av storyn och skall skaffa böckerna om Arn. Jo, en rolig sak inträffade, när filmen hade hållit på en bra stund, så säjer Elvy plötsligt ”men det är ju Saga Norén!” Och visst var det så.

Idag hade vi tänkt att gå till armén på gudstjänst men det var annonserat familjegudstjänst och inget fel i det, men kanske inte det bästa tillfället att besöka kåren om man vill bilda sig en uppfattning om den. Susanne Chevalley kunde inte känna sig hemma där, de åkte till Templet i Stockholm. Det var mycket mera armé för dem. MEN – sen upptäckte vi att det skulle bli kungligt dop på tv, så då stannade vi hemma och såg på det. Man behöver inte vara rojalist för att kolla kändisfolk och kläder. I några fall var väl ”utstyrsel” ett mer lämpligt uttryck för klädseln. Dopbarnets farmor borde skaffa sig en stylist. Eller byta stylist. Kan det vara ett lämpligt uppdrag för Regula?

Det har varit en fin dag, eftermiddagen var som gjord för en långpromenad. I kväll ser vi nästa avsnitt av Bron. Med Sofia Helin. Och godispåse.

Onsdag kväll i Uppsala

Det är jobbigt att shoppa – men det tycker inte Elvy. Igår var vi runt och utrustade mig med kläder för de kommande tre veckorna. Tre kompletta outfits har införskaffats under Elvys överinseende, plus tre par skor och en kappa. Jag hade klarat mig med mindre, men nu är jag försedd både för veckorna i Stockholm och vintern som kommer. 

Idag reste jag med tåget till Stockholm, det kom fram nästan enligt tidtabellen och jag var på förlaget i god tid. Sen gick förmiddagen åt till att gå runt och vara social och även delta i både halvnio- och elvafika. Efter lunchen fick jag ett redigeringsuppdrag som kommer att ta flera dagar. Det är skönt att veta vad jag skall göra, annars får man lätt känslan av att vara en främmande fågel på högst tillfälligt besök. Hemresan gick också nästan enligt tidtabellen. Det tar ungefär tjugo minuter att promenera från resecentrum och hit, är bara vädret ok så är det ett bra sätt att vakna upp ordentligt på morgonen och varva ner på eftermiddagen.

Söndag kväll - och det mörknar tidigt nu!

Jag kom plötsligt på att när jag kommer hem igen i början av november, då har jag varit borta från Ascona i tre månader. Det är väl inte rekord, men nästan. Jag var tvungen att ringa hem och höra om de hade fått del av ovädret som ställde till det vid Rivieran, men det hade dragit fram söder om alperna. Det har åskat mycket de senaste dagarna, en omgång på eftermiddagen och en på natten. Idag hade de varit samlade hos Regula, ”alla” utom jag förstås.

I fredags kväll hade vi ett riktigt busväder här, det blåste kraftigt och några björkar som gulnat tidigt är nu avlövade. Nu känns det att hösten är på gång. Men Elvy ger sig inte, det blev en svamptur igår som gav en dryg liter riktigt fina kantareller. Vi har ätit kantarellgratinerad kassler till middag idag. Maj hämtade sin hund efter gudstjänsten och när vi ätit middag gick vi ut på en långpromenad. Då gjorde jag en upptäckt - nu vet jag hur trattkantareller ser ut! Men jag kom inte på det själv utan Maj fick visa mig. Och jag förstår inte hennes fascination över dessa små ynkliga bruna svampar. Vi har inga trattkantareller kring våra svampställen utan de finns i granskogen på andra sidan av landsvägen.

Nu har Elvy jobbat upp sitt dragspelande till en riktigt bra nivå, jag är förstummad! Hon sitter och leker med knapparna och kommer på någon melodi, testar lite och plötsligt så finns den bara där. Det är riktigt trevligt – utom när jag försöker att läsa, jag kan inte koncentrera mig då. Jag har aldrig på musik när jag jobbar eller läser. Rickard påstår att jag har en något förhöjd testosteronhalt, min simultankapacitet är inte vad den borde vara för en person av kvinnokön. Rickard är kvar på Geilo. Han är inne i en läs-period och planerar inte heller att resa hem förrän till övningshelgen.

I morgon förmiddag kör vi söderut. När jag har funderat lite på det, så ser jag faktiskt fram emot att vara på förlaget några (3) veckor. Enda problemet är resorna. Upp tidigt och sen får man bara hoppas att tåget kommer fram till Stockholm i tid. Jag kan förstås flexa, men när det gäller att passa tider är jag lite nojig. Anstränger jag mig för att komma i tid så är det oerhört irriterande när andra faktorer saboterar för mig.

Och nu är det snart Bron. Största möjliga tystnad och en skål med godis.

Nu var det dags för lite avancerad planering!

Jag ringde Erik i tisdags, igår hörde han av sig och talade om att de inte kunde räkna med att få materialet till mitt uppdrag förrän i mitten/slutet av november. Man skall ge ut en ny, reviderad upplaga av boken i UK och författaren sitter just nu och jobbar med detta. Erik frågade om jag kunde ta ett par mindre uppdrag, men jag tackade nej. Då frågade han om jag ville komma ner till Stockholm och jobba på förlaget under några veckor. Så nu reser vi ner till Uppsala på måndag, jag ägnar tisdagen åt att försöka finna ett par lämpliga outfits som jag kan ha när jag jobbar på förlaget från onsdag 7 oktober och tre veckor framöver. (Har bara shorts och jeans i min packning.) Sen reser vi tillbaka och stannar här över allhelgonahelgen och ett par dagar till. Den 6-8 november skall vi ha övningshelg hos Lisa och Robbie, så jag åker direkt till Biel från Zürich.

Elvy reser till Toronto i mitten av november och stannar där över jul. Hennes väninna Alice skall få en ny höftled och Elvy kommer att stanna hos henne så länge hon behöver hjälp.

Det kändes lite bättre när jag skrivit detta i löptext, mycket tydligare än att bara ha en lista med datum och platser. Mitt värsta bekymmer nu är vad jag kan hitta att ta på mig. Det är inte så strikt dresskod på förlaget men alla är prydligt klädda. Mina hårt slitna favoritjeans passar inte in. Jag har gott om kläder hemma i Ascona så det känns lite onödigt att handla nytt.

Igår hörde den ”tredje sysslingen” Jessica av sig på telefon, hon som bor på Sandhamnsgatan på Gärdet. Vi har bestämt att vi skall träffas när jag är i Stockholm. En liten rolig grej är att vi är jämngamla, det skiljer bara fem dagar mellan oss. Mats och Camilla är några år äldre.

De har inte någon kontakt med sina andra släktingar, d v s efterkommande till morfars bröder och andra syster men Mats skulle se om han kunde hitta några adresser. Troligen är inte så många av Elvys kusiner i livet längre, men Mats visste att en av dem hade fyllt 80 för ett par år sedan och då var han vid god vigör. Det är ju lite trist att få tag i dem så sent. Då är det lite mer krut i mina sysslingar – även om Mats trodde att de tre syskonen var bland de yngsta i det gänget.