Så går beslutsamhetens friska hy - och så vidare....

Igår kväll hade Dwight och jag en rejäl genomgång av situationen i USA. Dwight är ju från början jurist och statsvetare, så han kan verkligen förklara alla snåriga juridiska och administrativa finesser. Jag räknar med att jag kan förstå lite mer av det som hänt och det som kommer att hända.

Lotta orkar inte höra på, hon är mest glad över att inte bo i USA längre. Hon såg på tv istället och håller med mig om att svensk tv (SvT, Tv4 och 7) är ganska bra. Sen finns det ju ett otal andra kanaler att välja på här och då är det bra att CNN finns bland dem.

 Var skall man göra av micron nu då? Bygga ett extremt välisolerat utrymme för den så att micron varken kan se eller höra vad som händer i huset? Skall man använda den så bör man väl kräva absolut tystnad och helst gömma sig i ett tygsjok medan man öppnar och stänger dörren till det välisolerade utrymmet. Hur är det med kyl och frys? Diskmaskin och dammsugare? Vi lever farligt och på förlaget hade någon satt upp en skylt vid kaffemaskinen om att vi skall vakta vår tunga när vi hämtar kaffe.

Det är väl tur att vi ändå kan skämta om eländet.

Det är bra att ha goda föresatser men man glömmer så lätt. Ambitionen att avstå från all lyx hade helt fallit Dwight ur minnet när han passerade ett konditori idag. När jag kom hem så blev det kaffe och semla, t o m en variant som kallades för lyxsemla. Men det är ju tisdag och vi bestämde oss för en straffavgift till fasteinsamlingen.

När man äter lunch ute så är det inte så enkelt att leva spartanskt. Man skall ju orka jobba också. Det serveras en vegetarisk tallrik, det har blivit en sådan i två dagar nu – den är tio kronor billigare än ”dagens”. Men jag vet inte om jag klarar av att äta den varje dag. Men vem har sagt att det skulle vara lätt att vara god och göra rätt?

Fastelunch och mellofinal.

Lotta och Dwight kom hit fredag kväll, har kollat på hus och lagt bud på ett. Det ligger i ”rätt” område, sju km från där Lottas farfar hade sin gård. De har bestämt sig för att ha det som fritidshus tills vidare, tycker det är orimligt lång väntetid på uppehållstillstånd för Dwight om de skulle välja att bo här permanent.

I dag har vi varit på högmässan i Uppsala domkyrka. Dels är Dwight helt fascinerad av domkyrkan, han har varit där tidigare, men vi skulle också träffa den man som skall medverka med en uppsats i den bok om etik och moral i kyrkornas hantering av sin ekonomi som Dwight är ”medansvarig” till. Dwight och han skall sätta sig ner i morgon och gå igenom texten.

Efter högmässan var det kyrkkaffe och sedan var vi inbjudna till ”fastelunch” hemma hos honom och hans fru. Deras tolkning av begreppet fastelunch är att de räknar ut vad en ordinär måltid skall kosta och sedan tar man bort allt som kan kallas för ”lyx”. Mellanskillnaden hamnar i fastebössan. Vi fick vegetarisk böngryta med bröd och till dessert ugnsbakade äpplen. Det var gott och vällagat, vi blev mätta och bad om receptet på böngrytan. Vi fick det och flera andra liknande recept. 

Nu har vi bestämt oss för att avstå från det där lilla ”extra” i fortsättningen och ge en slant till fasteinsamlingen istället.  I morgon skall vi äta pressad potatis med stekt lök och grönkål. Det finns ingen potatispress här i huset och det skulle förstås strida mot principen om ”fastemiddag” om vi inhandlar en sådan så det får bli grovt mosat potatismos istället.

Dwight var riktigt entusiastisk och Lotta instämde, men med reservationen att hon inte tänkte dra ner på kaffedrickandet. Nu skippar vi fikabröd och köper skorpor istället.

Igår var det alltså Mellofinal. Jag har vant mig lite vid den hysteri som omger melodifestivalens deltävlingar, men tycker att det är mycket väsen för ingenting. Vi såg pliktskyldigast på den och åt tacos - detta var alltså dagen innan fastelunchen – och funderade på om vi hade någon favorit. Dwight gillade Wiktoria (varför W?), Lotta tyckte Ace Wilder var bäst och jag höll på Nano. Vinnarlåten gick oss spårlöst förbi. Sorry Robin!

I morgon är allt som vanligt. Upp kvart i sex för att förhoppningsvis kliva in på förlaget tio i åtta. Lotta och Dwight stannar här några dagar till.

En pussyhat, det är en rosa stickad mössa.

I går var det alltså internationella kvinnodagen. Jag har aldrig deltagit i någon manifestation tidigare, bara lite trött konstaterat att nu var det alltså den åttonde mars. I tisdags nämnde en av kollegerna att hon skulle se till att få sin pussyhat klar, så hon kunde använda den på onsdagen. Jag hade med min, som jag fick av Jen, och tänkte att då tar jag väl på mig  den. Det väckte en viss uppmärksamhet på  tåget, jag blev fotograferad ett par  gånger. Sedan fick vi höra att det skulle bli en flashmob på centralen på eftermiddagen och då var jag och några andra från förlaget med där, iförda våra rosa mössor. Hela den stora hallen var fylld av tjejer, kvinnor, damer, en stor del av dem iförda rosa mössor. Två damer, modell äldre hade vita stickade mössor med rosa påskrisfjädrar i. Kreativt!

Efteråt så blev det AW. Jag har konstaterat att uttrycket After Work, som inte finns som begrepp i engelskan, har blivit AW. Jag kom hem vid halv elvatiden, vi hade inte enbart gjort en sväng i baren utan passade på att äta tillsammans och diskutera kvinnofrågor. Här har jag ett problem. Jag har nästan aldrig känt mig undanskuffad därför att jag råkar vara av kvinnokön. Undantaget var när jag läste på LSE och det fanns en hel del killar från mellanöstern som också läste där. De trodde att de kunde behandla tjejer hur som helst, i kraft av sitt kön och pappas pengar. När vi avvisade dem (vilket inte var så enkelt) så skapade de en myt om att alla tjejer som inte var villiga var lesbiska. De modigaste tjejerna svarade med att sprida rykten som att ”han ville men kunde inte”.

Vid lunchen idag diskuterade vi hur sverigebilden förändrats den senaste tiden. Två mördade i Kista i går kväll, två i Hallonbergen för ett par dagar sedan. Någon undrade om det kan vara så att vi gör samma misstag när vi bedömer utvecklingen i USA just nu. Då protesterade H, vars bror är USA-korrespondent. Han menade att det som vi får höra och läsa bara är toppen på isberget. Trump och regeringen tar all plats i nyhetsmedia, det stora folkliga missnöjet kommer inte fram. Människor börjar bli desperata, inte därför att man just för ögonblicket har fått det sämre, men därför att man fruktar för utvecklingen under de kommande fyra åren.

Och nu är det sängdags,

Snöväder

Då var den första arbetsdagen avklarad. Jag kom fram i tid och var hemma igen helt enligt tidtabellen trots att det snöade.. Däremellan har jag bekantat mig med ett par nya kolleger, druckit kaffe, installerat mig på ett riktigt stiligt kontorsrum som jag får disponera i tre veckor, ätit lunch, börjat läsa igenom ett manus som skall faktakollas och redigeras, druckit mera kaffe och varit med på ett möte. Sedan var det dags att börja hemresan. Det var trögt att komma igång på morgonen, men nu blir det ljusare för var dag. Jag undrar bara hur mycket snö jag måste pulsa i när jag går till tåget i morgon.

I kväll skall jag ”läsa in mig” på vad som egentligen händer i USA. Jag måste försöka bilda mig en ordentlig uppfattning – om det nu går.  Situationen blir allt mer bisarr. Vad säjer ni om det här:

”Rep. Jason Chaffetz (R-Utah) is proposing a quick fix for low-income Americans unable to afford coverage under President Donald Trump’s newly proposed health care law: Don’t buy an iPhone.”

 Men först skall jag värma tre tunnpankankor, som jag hittade i frysen och lägga på generöst med hallonsylt. Jag är faktiskt riktigt hungrig!

Ännu mera dragspel.

Nu är jag i Uppsala, kom hit klockan ett. Jag har ordnat med pendlarbiljett och handlat mat och ätit middag och sitter här ensam och börjar som vanligt oroa mig för att det kan bli strul med tågen till Stockholm i morgon. Det skall komma snö under tisdagen, men man får väl hoppas att det inte blir samma snökaos som i södra Sverige. Det kanske inte gör så mycket om jag kommer sent till förlaget, jag är ju verkligen ”extra” där, men visst vill jag passa tider och göra ett gott intryck...

Cilla och Håkan körde hemåt från Geilo i lördags och de hade det först riktigt besvärligt på vägarna men när de närmade sig gränsen till Sverige blev det ett mer normalt väglag. Rickard har varit ute i flera omgångar och skottat, först kom det mycket snö som skulle skottas undan och när det var gjort började det blåsa ordentligt och då bildades det förstås drivor och som vanligt en präktig driva vid garageporten! Den gångna natten var temperaturen nere på minus tjugotvå.

I går justerade de gudstjänsttiden i Elvys kyrka med anledning av Vasaloppet . Det blev gudstjänst med fika klockan fyra på eftermiddagen. Vi såg hela loppet på tv, samtidigt som Elvy efter frukosten fortsatte öva dragspel med mig. Jag slipper inte undan. Hon menar att kan man spela piano och har ett skapligt gehör, så kan man lära sig spela dragspel också. Hon har köpt ett lite större/bättre knappdragspel och då tycker hon att det lilla som hon köpte först kan vara ett lämpligt instrument för mig. Jag klarar knappsidan rätt hyggligt, det känns ”organiskt” på något sätt hur knapparna är placerade, men skall jag kombinera det med basen, så går det inget vidare. Jag klarade i alla fall av ”O hur saligt att få vandra”. Vilket elitregemente som helst skulle ha marscherat snyggt till den extrema marschtakt som jag lyckades få till. Två knappar i basen, det fungerade. Ett – två, ett - två. Elvy ger sig inte, jag skall lära mig spela... Här i Uppsala är det i alla fall garanterat dragspelsfritt.

Mera dragspel!

Tisdag kväll blev det liv i luckan här. Jag trodde att det var Elvy, B-G och Johnny som skulle öva inför ett framträdande, men det kom ytterligare två dragspelare och även om de övade med stängda dörrar i uthuset så fick nog närboende som råkade vara utomhus del av musiken.

Jag blev ombedd att ordna med kaffe till dem och när jag kom med det så blev det paus i övandet och en animerad diskussion om vad gruppen skulle heta. Någon föreslog ”Dragspelsbröderna och lillasyster” – Elvy är den enda damen i gruppen, men hon protesterade, det är faktiskt så att de andra är ett eller ett par år yngre än henne. Dessutom har hon inga planer på vare sig en lokal, nationell eller internationell karriär som dragspelare. Jag tycker att det är fantastiskt att Elvy, trots att det gått många år, så snabbt kunde komma igång med spelandet. Morfar hade ett knappdragspel och det var när Elvy var tonåring som hon lärde sig spela. När hon sedan som tjugoåring flyttade till Uppsala, så var det slut med spelandet.

”Dragspelsbröderna” det är ett namn som förpliktar. Mormor lämnade efter sig en välskriven berättelse om sitt liv och där berättar hon om hur Dragspelsbröderna från Söderhamn spelade en viss roll.

Mormor och morfar träffades första gången då hon skulle hämta ett paket på stationen. Paketet visade sig vara betydligt tyngre än hon räknat med och morfar, som var där i samma ärende erbjöd sig att sätta paketet på sin cykel och så gjorde de sällskap till fots. Sedan träffades de i byn en gång, tilltalade varandra med fröken Stark och herr Hultin – mycket sedesamt och korrekt. Mormor lär ha varit sjutton år då och morfar tre år äldre.

Ett par veckor senare kom morfar och frågade om fröken Stark ville följa med och se en filmförevisning, en man från Hälsingland hade varit i Amerika och filmat utvandrare från Hälsingland. Dessutom skulle han hålla ett föredrag om vad han sett och hört därborta i det stora landet i väster. Mormor som var pingstvän, visste att film ansågs syndigt, men å andra sidan visste hon att någon annan kyrka hade visat film från Kongo. Men vad skulle man säja om hon gick och såg film? Westermarks, som hon bodde hos var ganska liberala men vad skulle de andra i församlingen säja?

Mormor hade en plan. Hon tackade ja, med förutsättningen att morfar följde med till kapellet nästa lördag. Då skulle Dragspelsbröderna från Söderhamn komma och hon hade hört dem tidigare, visste att de hade ett ganska lättsamt program. Mormor följde alltså med till filmförevisningen och morfar till lördagskvällens möte i kapellet. Det var så det började, en försiktig flirt som så småningom resulterade i ett fyrtiotre år långt och lyckligt äktenskap. Mormor tog lite längre tid på sig att fatta tycke för morfar, men han blev tydligen blixtförälskad och lär ha sagt att om hon hade bett mig följa med på bönemöte så hade jag tackat ja.

Morfar var den som fick offra något för kärleken. Han kom från en välbärgad och högkyrklig familj som inte såg med blida ögon när han så småningom blev frälst, döpt och medlem i församlingen. Han blev mobbad hemma och lämnade familjen och den framtid som hans far hade tänkt för honom, att ta över driften av den stora gården och sågen.

Jag tycker att Dragspelsbröderna och lillasyster skulle vara ett passande namn för de fem – om det nu blir fler framträdanden, vilket jag hoppas. Synd bara att jag inte är här och får se och höra dem nästa vecka.

Och nu skall ”lillasyster” och jag fika och sedan skall vi hämta tapetprover till undantagsstugan. Elvy tror på en tidig vår och ett snabbt bygge.

Hälsingland tisdag kväll

Jag kom fram till Hälsingland igår kväll efter nästan tolv timmars resa. Jag hade funderat på om det var möjligt att komma med ett tidigare plan från Gardermoen, men vågade inte chansa. Flygplatser är en intressant miljö, det blir  inte alls långtråkigt att vänta där. 

Det finns en del snö här men för övrigt är det inte särskilt vinterlikt. +3, grått och den nederbörd som kommit under natten har varit i form av snöblandat regn. Men det gör inte så mycket. Det är så roligt att vara här.

Jag stannar här tills måndag morgon. Under den tiden skall vi hinna med att bestämma en del inredning i ”undantagsstugan” och planera för möbleringen. Elvy menar att det är mitt hus, men jag är ju inte här alltid och då kan hon ha huset till gäststuga.  Det finns en storstuga med köksdel, ett stort sovrum och ett litet sovrum. Det sistnämnda tänker jag ha  till arbetsrum och kunna hänga in mina  grejor i när jag inte  är  här,  resten av huset får vara öppet för gäster.

Idag är det dagen S, S som i semla, fettisdagen. Det är ett mer stillsamt firande än i katolska länder där firandet med karnevaler drar igång idag – även om man har tjuvstartat på en del håll redan i lördags. Jag såg ett tidningsreportage om olika nya ”kreativa” sätt att göra en semla, men jag är en konservativ person och vill ha en traditionell semla. En god vetebulle med kardemumma, mjuk mandelmassa med lite större mandelbitar i och generöst med spritsad vispgrädde och florsocker på det lilla trekantiga locket överst. Jag har tajmat in min vistelse i Sverige väl, hela semmeltiden fram till påsk!

Vi hade gäster till semmelkaffet nu på  eftermiddagen. Elvy har hållit kontakten med två av de kvinnor som deltog i deras svenskundervisning under hösten och som fortfarande befinner sig i närområdet. Hon har träffat dem en gång i veckan och gläder sig åt att de fortfarande gör språkliga framsteg. Att äta semla tillsammans och berätta om varför denna märkliga sed finns och hur man firar fastan på andra håll i världen blev en introduktion till påskberättelsen och hur den påverkat svenska traditioner. Det var intressant att träffa dem och att också höra deras historia, som de kunde förmedla på förståelig svenska.

De som var med i den första svenskkursen, för asylsökande med bakgrund inom yrken med medicinsk anknytning, förstod faktiskt vikten av att man hade kunskap om hur kristendomen har påverkat det svenska samhället. Alla deltagare har flyttat till andra delar av Sverige, några har fått jobb, andra har praktikplatser och någon studerar. Ett gift par har talat med Elvy om att de vill bli kristna. Elvy stöder dem i deras beslut, men vill att de kommer lite längre på vägen till ett självständigt liv i Sverige innan de går ut med detta offentligt. Det kan bli jobbigt för dem annars. Men hon har förklarat innebörden i bibelordet ”om du i ditt hjärta tror och med din mun bekänner” – och har sagt till dem att det är det viktigaste, dopet kan då sedan bli en bekräftelse på deras val. Nu har de fått kontakt med en pastor på sin nya bostadsort, han har börjat undervisa dem och är enig med Elvy om att det kan finnas anledning att ta det lite försiktigt.

Nu kommer Bengt-Göran och Johnny, det skall övas på dragspel här i kväll, inför ett musikkafé nästa vecka. Aldrig hade jag kunnat tro att Elvy skulle kunna bli en sådan hejare på detta folkliga instrument!

Sitter här och väntar...

Nu väntar vi på att Cilla och Håkan skall komma. De körde från Karlstad vid lunchtid och räknar med att vara här vid sextiden. Det är strålande sol fortfarande, knallblå himmel och minus sex. I natt skall det bli riktigt kallt, femton minusgrader och i morgon stiger temperaturen men då är det ett rejält snöväder på väg  in. Vi har haft rätt variationsrikt väder men det har blivit tillfälle till en hel  del skidåkning. Det var ju  därför jag reste hit. Men det är rätt mysigt att sitta inne och läsa en bok eller slötitta på  TV också. Det är sanslöst hur många märkliga tv-program som går  på dagarna. Matlagning i alla  de  former, program om husrenoveringar och husköp, överviktiga stackare som utsätts för de grymmaste träningsprogram, lastbilsförare på livsfarliga vägar  i Kanada och Alaska och så mera matlagning...

Nästa vecka får Rickard sällskap av Cilla och Håkan, jag reser till Arlanda på måndag f v b till Hälsingland. Jag skall infinna mig på förlaget den 7 mars och kommer att vara kvar där till den 7 april – det är i alla fall planerat så.

Rickard står i köket och lagar middag, det blir gulaschsoppa med nybakat bröd och det doftar väldigt gott. Var är ni, Cilla och Håkan? Jag börjar bli hungrig!

Geilo tisdag förmiddag.

Nu börjar benen rätta till sig igen men det var jobbigt i fredags kväll., När jag skulle ta trappan till oppstugu så måste jag ha sett väldigt rolig ut... Ett ben i taget och så fick jag hjälpa till med hela kroppen för att ta mig till nästa trappsteg.  Jag räknade med att det skulle bli en mycket stel lördag, men det rättade till sig skapligt under natten – värme och liniment var det som behövdes. Men då sade Rickard att nu blir det ingen skidåkning idag. Det spelade inte så stor roll, för  vi  blev bjudna till Rasmussens. Det är ett pensionerat danskt läkarpar som tillbringar största delen av året på Geilo. Det blev lunch, stillsam långpromenad och ”aftens” – vilket kan betyda antingen kvällsmat eller supé. Jag anser att det sistnämnda är rätt benämning, Solveig Rasmussen är en förträfflig kock.

Sen hade vi återhämtat oss och det blev skidor några timmar på söndag och även igår. I söndags var det en ung man som råkade riktigt illa ut, han gjorde en kullerbytta och landade sedan med båda benen under sig, bindningarna löste inte ut heller. Som tur var, så fanns Rickard och en läkarstudent alldeles i närheten och kunde få överblick över skadorna. Det blev transport i ilfart till Bergen, där han hörde hemma. Rickards bedömning var att han hade brutit båda underbenen (heter det så?) och även fotlederna plus nyckelbenet och en arm. Jag såg inte när det inträffade, men var på väg upp i liften när de tog hand om honom. Sedan åker man ganska försiktigt.

Men det verkade inte s om att olyckshändelsen påverkade åkningen i backen i går. Dessutom kom det fem danska  män i mogen ålder som betedde sig som om det varken fanns regler för åkningen eller några som helst risker med den. De var i alla fall fortfarande vid liv när vi lämnade backen vid halv fyra-tiden.

Just nu är Rickard på besök i en bilverkstad. Vindrutetorkarna och spolningen fungerar inte alls. Efter lunch blir det en tur i backen igen. Solen skiner men vinden ser ut att ta i. I morgon skall det bli snö, mycket snö och kraftig vind. Då lär det inte bli något besök i backen.  

Skall jag skriva något om Trump? Det mesta är väl skrivet nu? Känner presidenten till att det finns något som heter källkritik? Hur kan man lita på en president som ständigt ljuger eller när tillfälle ges, förvränger fakta till sin egen fördel?  Hur kan man lita på en president som inte har förmåga att ta in att han kan ha fel och att omvärlden faktiskt känner till fakta? Situationen har vissa komiska inslag men allt eftersom blir den mer och mer hotfull. Även för oss som bor på andra sidan Atlanten.

Växlande molnighet och stela ben.

Igår var vi ute i backen i två plus två timmar och stretchade ordentligt under vår lunchpaus. Det kanske hjälpte lite. På kvällen såg vi på fotboll och fick se Zlatan göra hat trick. Rickard informerade  mig om att det till  och med  var ett  äkta hat trick, samma spelare gör tre mål på raken. Det känns ju lite extra när Man United vinner och att det sker med svensk hjälp! Idag har vi varit ute i två timmar, det räckte! Min erfarenhet säjer att det är stelt även den tredje dagen, men sedan brukar det rätta till sig.

Vi har fått nya grannar, visste faktiskt inte att hytta var såld, men den har stått i det närmaste obebodd i ett par år nu. När de nya grannarna såg att vi hade kommit, ringde de på för att hälsa. Då hände det som brukar hända när någon träffar Rickard och mig första gången. Man tassar försiktigt och vet inte om vi är ett par, om vi är far och dotter eller något annat. Och det är praktiskt taget aldrig någon som kommer till skott för att fråga. Och så är det lite konstigt att två svensktalande personer kommer till Norge från Schweiz för att åka skidor. Men de nya grannarna verkade vara trevliga och Rickard förklarade hur det förhåller sig.

Han fick ta det ett par gånger innan de var med på tåget. Jo, det var väl praktiskt att man delade på hytta när man bodde så långt bort och nog kan det vara trevligare att åka skidor i  Norge än på en överfull skidort i alperna. Och – jag hoppas att de förstod att det var alldeles sant – vi är vänner sedan många år. Sen frågade de hur det kom sig att jag hade en hytte och jag fick berätta att det var min pappa som lät bygga den för tjugo år sedan och Rickard hade hamnat i Geilo eftersom han jobbade som doktor i en grannkommun. Då visade det sig att grannfrun var ortoped och att mannen var invärtesmedicinare. Då hade de plötsligt mycket att tala om och det var ingen som ville veta vad jag försörjde mig på så jag passade på att brygga lite kaffe till dem.

I kväll blir det Skavlan men innan dess så skall vi äta tacos. Rickard gillar tacos och då får han göra i ordning alla tillbehör till dem.