Måndag kväll i Uppsala och i morgon reser jag hem!

Vi kom välbehållna fram till Uppsala vid lunchtid i fredags och tillbringade eftermiddagen på bokrean och dit återkom vi även på lördagen...  Jag hade tänkt att inskränka mig till 4–5 böcker så det inte blev övervikt på flyget, men Elvy tyckte att jag kunde köpa det jag ville ha, för jag skall ju komma tillbaka till Sverige redan till påsk och vara på förlaget i april. Det var då jag insåg att jag bara kommer att tillbringa 20, kanske 22 dagar hemma i Ascona innan jag återvänder hit för att fira påsk i Hälsingland och sedan vara på förlaget en månad..

Så det blev arton böcker.

Söndagsförmiddagen ägnade vi åt vasaloppet, Elvy hade t o m köpt blåbärssoppa, så vi skulle känna oss delaktiga. Det var mäktigt när helikoptern flög över hela fältet med tävlande och spurten blev riktigt spännande.  Eftermiddagen blev ”vilodag” då vi bläddrade i våra nyinköpta böcker, drack kaffe och läste högt för varandra.  Mästarnas mästare var ett intressant tv-program. Synd att jag missar det nästa gång.

Idag har vi varit på IKEA. Marita och Sven-Erik har ett hus på gården som kallas för drängstugan. De har brukat hyra ut det via turistbyrån under sommaren, men nu har de hyrt ut det till två filmare, som skall ha det april – juli och då tyckte de att det behövde rustas upp lite. Vi köpte ett matlagningspaket och två dukningspaket, alltså allt man rimligtvis behöver för att laga mat och äta. Sen skulle de ha täcken, kuddar, bäddmadrasser, påslakan och handdukar. Det var kul att gå där och välja och inte behöva bekymra sig om fortsättningen, d v s uppackning och att ta hand om emballaget.  (Nej, jag köpte inget för egen räkning.)

Nu skall jag försöka få lite koll på vad som hände i det italienska valet och vad som kommer  att hända. Det verkar väldigt rörigt just nu. Lika röriga är reaktionerna efter att folkomröstningen om att avskaffa tv-avgiften i Schweiz gav ett klart och tydligt resultat, två tredjedelar minst vill ha  den kvar. Men det verkar inte som om diskussionen kommer att upphöra i och med detta.

Planet lyfter från Arlanda klockan tio i  morgon, kanske inte så tidigt men med tanke på väder och vind så får jag nog vara ute i god tid i alla fall.

Nu ser jag fram emot  att komma hem, där är det 8-10 plusgrader på dagarna, och regnet som kommer kan vi väl kalla för  vårregn.

Pornografi???

I natt har det varit -22 här och nu är det -17. Ingen snö i sikte och solen skiner.

Jag är som väl känt, ingen vän av Facebook. Att någon av Zorns kullor med en välformad och väl tilltagen rumpa plockades bort av moralens väktare, det må så vara, men när nu Venus från Willendorf blivit bortplockad, då har väl gränsen blivit nådd.

Jag vet att amerikanska ungdomar varit på Naturhistorisches Museum i Wien och ”upplyst” om att Venus och andra objekt som finns där ingår i den stora bluffen som vill få oss att tro att jorden är äldre än de 7000 år som deras kyrka lärt dem. Samma sak händer i Les Eyzies, som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Man vet inte varifrån statyn kommer, den hittades 1908 i Willendorf som ligger i Niederösterreich, men för oss som läst Jean Auels böcker om Ayla, så finns den med där, infogad i berättelsen på ett intelligent sätt.

Man kan skriva vilka lögner som helst på  Facebook, komma med grova beskyllningar och nu vet man hur Facebook användes för att styra det amerikanska presidentvalet. Vad händer inför det svenska  valet?

Men en minst 20 000 år gammal, elva centimeter hög kvinnofigur, den får inte vara med på  Facebook!!!

Rickard ringde just och ville meddela att det är inte bara i Sverige som det är snökaos. Kollektivtrafiken i Bern har inte klarat av ett häftigt snöfall och i Mörigen, där han befinner sig just nu, där vräker snön ner. Flygplatsen i Genève är stängd på grund av kraftigt snöfall och det har snöat under natten i Ascona, men där brukar snön smälta ganska snabbt.

I morgon kan vi nog köra ner till Uppsala utan att riskera liv och lem och bilen. Det som lockar mig mest, det är förstås bokrean. Förståndigt nog finns det en begränsning, övervikt på bagaget blir dyrt.

Iskyla, snöfall och frisk vind.

Det blev ingen resa till Uppsala igår och inte idag heller, varav följer att jag har fått boka om min flygbiljett. Jag reser inte hem förrän tisdag nästa vecka, vi åker till Uppsala på fredag eller lördag – om inga snökanoner ställer till det. Här har det snöat och snöar det inte så blåser snön omkring och bildar drivor på de mest olämpliga ställen och vi skall inte tala om hur kallt det är, femton minusgrader, frisk vind och så börjar det snöa.

Det har rapporterats om seriekrockar och havererade långtradare på de stora vägarna, men det har varit minst lika illa här med många dikeskörningar, småkrockar och plogbilen missade en avfart med några meter och fick bärgas. Det finns en praktisk uppfinning som heter snöpinnar och som sattes upp i november för att markera vägkanterna, men de finns inte längre, har säkert blivit bortplogade. Det var med dödsförakt som jag körde till ICA idag och provianterade ordentligt för de kommande dagarna. Dessutom fick jag besöka bensinstationen och köpa bränsle till snöslungan.

Nu skall vi mysa till det ordentligt, se på TV och äta pizza. Det finns ett plus med att jag flyttade fram min hemresa, jag kan följa Vasaloppet live på tv. Det ser jag fram emot.

Nu är det kallt och kallare skall det bli. Dessutom blåser det.

Rickard ringde igår eftermiddag och talade om att nu hade de nya ägarna till hytta anlänt och installerat sig. Så var det kapitlet avslutat och han lämnade Geilo med förmiddagståget idag.

I natt har det varit arton minusgrader. Nu är det halverat till nio minusgrader. Den kommande natten skall bli ännu kallare

Elvy och jag kör ner till Uppsala i morgon – om vädret och väglaget tillåter. Jag har köpt flygbiljett till på onsdag, lämnar Arlanda 1000 (förhoppningsvis) och anländer till Locarno 1630 (också förhoppningsvis). Jag hade sett fram emot ett vårlikt Ascona, men den kommande veckan blir kall, det är iskylan från Ryssland som breder ut sig. Men nästa vecka... då kommer nog våren.

Pliktskyldigast såg vi deltävling fyra av Mello. Ja, vad skall man säja? Vår favorit var den unge Elias Abbas. Rolandz var ett dåligt skämt, skicka dem till den internationella finalen så att Europa får något att skratta (hånflina) åt.

Tack och lov att polisserien Shetland kom efteråt. Jag har varit på Shetland för många år sedan, åkte med passagerarbåt från Bergen till Lerwick och var ordentligt sjösjuk på vägen hem – jag som aldrig brukar bli sjösjuk! Jag hade hört talas om att det fanns båt från Bergen till Färöarna och hade tänkt att det gör jag nästa sommar – men efter hemresan i full storm från Lerwick till Bergen lade jag de planerna på hyllan. Så det fick bli Färöarna med flyg från Köpenhamn istället. Den resan skulle jag faktiskt vilja göra om.

Jag har en viss förkärlek för öar, har länge talat om att resa till Azorerna och så är det ju den länge närda drömmen om att komma till St Helena. Numera kan man flyga dit från Sydafrika. Jag kanske skulle förverkliga mina drömmar istället för att satsa på en ny karriär? Men tyvärr är jag inte sån, jag är alldeles för ordentlig och tar inga risker. Better safe than sorry.

En mer realistisk plan, det är att i sommar köra ner till Les Eyzies i Dordogne och besöka Musée National de Préhistoire, platsen där man fann lämningarna efter den som kallas Cro Magnonmänniskan, Font de Gaume med originalmålningarna som är minst 16000 år gamla, grottboningarna längs floden (jo, jag har läst böckerna om Ayla!) och naturligtvis den exakta kopian av grottan och målningarna i Lascaux. Jag tillhör inte historieförnekarna, jag störs inte av att vår jord är 4,6 miljarder år gammal (minst) och att evolutionen gjort oss till de vi är idag. Jag är övertygad om att det finns en kraft bakom Big Bang, någon som såg till att universum skapades och märkligt nog, att vi blev ”den besökta planeten”.

Vi har talat en del om detta med några av Elvys vänner med rötterna i pingströrelsen och även om de säjer att de har svårt att greppa allt som vetenskapen kommit fram till, så ser de inget i det som kolliderar med deras tro.

Fille och jag har haft det mysigt idag, eftersom ”alla andra” varit i kyrkan och det var gemensam middag där.  Vi tog en snabb promenad och sedan åt vi hamburgare och glass till efterrätt. Maj hävdar att Fille ibland är lite orolig i magen när han varit här. Vi å vår sida hävdar att det nog är på grund av tillfälligt miljöombyte.

I yllemössornas land.

Elvy fyllde år igår, ett visst antal år, ointressant hur många. Elvy brukar tala om att hon är född exakt klockan sju på morgonen. Må så vara, men någon utpräglad morgonmänniska är hon inte.

MEN - klockan sju exakt var jag uppe och väckte henne med kaffe och en bakelse och sedan fick hon ta det lugnt en stund men fick order om att vara klar till klockan nio, då kom Alice, Villy, Maj och Benny hit på frukost. På eftermiddagen var ett antal av vännerna här på tårtkalas . Det var -12 och för kallt för att värma upp i uthuset, så vi fick vara i ”salen” – vi använder den benämning som mormor och morfar hade på det som med nutida vokabulär borde kallas för vardagsrummet. Trångt men trevligt.

Det är flera av Elvys vänner som fyller 70 och 75 nu under våren och jag märker att ett visst vemod inställer sig när de annars så fräscha, välvårdade och hyggligt vältränade vännerna talar om sin ålder. Man refererar gärna till hur deras föräldrar hade det när de var lika gamla som de själva är nu. Jag ser ju hur stor skillnaden är mellan mormors generation, alltså de som var födda i början på 1900-talet och deras barn som nu är i 70-årsåldern. Mormor var ovanligt ungdomlig, till utseendet men inte minst till sinnet. Jag träffade många av hennes jämnåriga vänner och de betedde sig på ett annat sätt, klädde sig annorlunda och den värld som hade förändrats mycket under deras levnad, den verkade skrämma dem, inte minst det när de  talade om "avkristningen". Deras barn har en helt annan framtoning, men samtidigt så känner de sig lite främmande i den nya digitala världen, även om de använder sig av den. Jag är väl inte så hundraprocentigt med på det digitala spåret heller, även om jag kan en hel del, men jag är väl medveten om de faror som finns och kanske ännu mer om de faror som lurar runt hörnet.

Igår kväll var det ett nytt avsnitt av På spåret. Jag vill inte skryta, men jag tog alla tre städerna på sex poäng, Dresden, Reykjavik och Damaskus. De frågor som ställs om de olika resmålen, de klarade Elvy och jag tillsammans rätt skapligt.  Min svaga punkt det är musikinslagen. Jag har inte en aning om vad det är som framförs. Och sedan var det Skavlan och Ari Behn gjorde ett sympatiskt intryck medan däremot Fredrik Lindström (som också är en av domarna i På spåret) tilläts breda ut sig allt för mycket. Programmets behållning var två starka unga kvinnor, en same och en filmare.

Starka kvinnor, det epitetet kan man däremot inte sätta på de båda kvinnliga kriminalpoliserna i dramaserien Scott & Bailey. Tänk om de här två hade varit poliser på riktigt... Serien utspelas i Manchester och jag spanade intensivt för att se om det var någon gatumiljö som jag kände igen, men förgäves.

Det är mulet, -8 och det skall komma en hel del snö under eftermiddagen och kvällen. Den kommande natten sjunker temperaturen och även om det sedan blir klart väder, så får vi en riktigt kall söndag. Kylan håller i sig och nu börjar man bli orolig för vasaloppsvädret, alltså nästa söndag. Men då är jag hemma i Ascona igen.

Blandad konfekt, från snö till snö och en del däremellan.

Kallt idag, men ingen ny snö. Snövallarna vid vägarna är imponerande. Något som förvånar mig är att man inne i tättbebyggt område plogar upp snön i stora högar vid en del korsningar och helt tar bort sikten där. 

En av mina vänner i England tillbringade ett par veckor i Helsingfors den extremt snörika vintern 2010. Hon mailade mig dagligen och berättade om de vedermödor som hon fått utstå. Det var säkert kallt också, men det var all snö som ställde till det för henne. Militären var ute och skottade för hand där plogbilar inte kunde komma fram och den taxi som hon hade blivit lovad skulle transportera henne från hotellet till företaget där hon konsultade, den kunde inte ta sig fram utan hon fick gå till fots halva sträckan. För den som är född och uppvuxen i London är det förstås en hemsk, nästan makaber upplevelse. Numera är hon bosatt i Singapore, garanterat snöfritt antar jag.

Här är det faktiskt mysigt med all den vita snön men det räcker nog nu, Där Vasaloppet skall  gå har de fått för mycket snö, läste jag. Aldrig lagom alltså. Elvy har kängor med dubbar under, det verkar vara en bra innovation, men man kan ju inte använda dem inomhus. Jag såg en dam inne på ICA som tydligen hade sådana kängor, hon gick så försiktigt och dubbarna rasslade mot stengolvet.

Just som jag skrivit ”ingen ny snö” så börjar det snöa.

På förmiddagen har jag haft ett intressant samtal med en rektor. Vi diskuterade mina meriter och plötsligt sade han ”du är attraktiv”. Han förstod sen att det kunde missförstås och vi fick oss ett gott skratt. Sen fick jag en komplimang – ”det ena utesluter inte det andra”.

Nu vet jag i alla fall att jag duger som vikarie och det är bra, inte minst i en förhandling med förlaget. Men samtidigt, så börjar jag bli lite trött på dem. Även om vi kommer fram till att två månader om året i Stockholm räcker, så kommer högst sannolikt frågan upp igen. Och igen. Och igen.

Men jag åtar mig INTE att undervisa i matematik, inte ens på högstadiet. Matematiska uträkningar kan göras på olika sätt, och så som jag lärde mig en gång i tiden i England, så gör man inte idag i Sverige. Dessutom får de små kanaljerna använda miniräknare. Vart är världen på väg?

Jag var ointresserad av matte i skolan, men jag hade på ett tidigt stadium i livet sagt att jag skulle läsa ekonomi på universitetet.  Pappa förklarade att då fick jag se till att förbättra mina resultat i ämnet högst väsentligt, annars skulle det inte vara någon idé med ekonomistudier. Han hyrde in en privatlärare, vi satt fyra timmar varje vecka i nästan ett års tid och sedan tyckte jag att matte var, nej inte roligt, men i alla fall helt okej och kunde så småningom ta mig an ekonomistudierna med viss framgång. Där fick man använda miniräknare!

Elvy och Benny har sett på hockey och tröstar sig nu efter förlusten (Sverige Tyskland 3-4) med kaffe och snabbtinad rest av prinsesstårta. Elvy får väl trösta sig med att Kanada kommer att slå ut Tyskland i nästa match.

Maj är hos frissan och Fille får min tårtbit – om det nu blir något över. Jag har faktiskt svårt att engagera mig i det som händer i Pyeonchang med omnejd.  (Stavas det så?) Till viss del beror det väl på att tävlingarna inte går på det som för oss är den bästa tv-tiden.

Nu skall Fille och jag ta en promenad innan det mörknar. Han älskar snö och rullar sig i lössnö och det är ett helt  företag att befria  honom från snöbollarna som bildas i pälsen. Helst vill  man ställa honom i duschen, men det gillar inte Fille. Hans favoritbad det sker i badkar med lagom varmt vatten, hundshampo och balsam och sedan skall han lindas in i ett varmt badlakan och så småningom får Maj ta fram hårtorken och sedan blir det hundgodis.. Den vovven ser till att ha det bra!

Till slut hamnar vi på en kanal i England.

Jag hade hoppats på ett soligt och gnistrande vitt Hälsingland, men det är gråkallt och bara någon enstaka minusgrad. Det skall bli bättre längre fram i veckan. Jag stannar här över nästa helg, Elvy har födelsedag på fredag. Jag avslöjar inte hur många år, men nästa år blir det nog stort kalas.

Igår såg vi p娔Mello” och det var ett sorgligt kapitel. Finns det inte bättre låtskrivare och artister i Sverige, ett land som ofta beskrivs som världsledande inom populärmusik!!!

Idag har vi varit i kyrkan och sedan åt vi middag här tillsammans med Maj och Benny. De har haft kontakt med varandra sedan han kom på ett oväntat besök tillsammans med sin son i somras. Nu är det officiellt att de är ett par, passade på att ”växla ringar” på alla hjärtans dag och kommer att gifta sig inom kort. Romantiken blomstrar i hälsingeskogarna och ålder det är bara ett par siffror.

Jag känner inte Benny så väl, men jag har haft en hel del kontakter med hans son Mattias, som undervisar i pedagogik på högskolan. Om jag skulle byta karriär, så skall han hjälpa mig att få ihop ett ”lagom” utbildningspaket. Jag skulle vara attraktiv som vikarie i ekonomi, samhälls- och statskunskap och även engelska på gymnasiet. Det låter som om det skulle kunna bli en rätt omväxlande och fri tillvaro. Får jag jobb ungefär halvtid så är jag nöjd. Jag skall ta kontakt med den rektor som erbjöd mig jobb i somras och höra lite mer hur man kan tänka sig ett sådant arrangemang.  Det som lockar mig är att jag får kolleger, förhoppningsvis några i min ålder. Jag känner en lång rad underbara människor här, men få i min generation.

Flytta till Hälsingland? Inte helt uteslutet. Skall jag bo här permanent, så blir undantagsstugan för liten. Det finns inget stort utbud av vare sig hus eller större lägenheter här, men det löser sig väl på lite sikt.

Lämna Ascona? Ja, det är väl där skon klämmer. Mitt hus, klimatet, mina vänner, husförsamlingen och mitt fria arbete. Men det andra alternativet, att bo i Ascona åtta av årets tolv månader, det kanske fungerar. Men då måste jag ha någonstans att bo i Stockholm under de fyra månader som jag är på förlaget.

Vi får se vad som händer, jag har haft planer på en förändrad tillvaro tidigare men det har inte blivit något av dem. Men visst har alla, från och till, funderingar på att göra något annat?

När klockan var fem så satte jag mig och zappade lite på måfå på tv:n.  Plötsligt kom det ett program på kunskapskanalen som gjorde mig lyrisk. Kanaler, båtar och kärlek. Skådespelarparet Prunella Scales och Timothy West reste i en narrowboat på South Stratford Canal, från Kingswood ner till Stratford-upon- Avon. Det var en resa i Shakespeares ”fotspår” där de båda åldrade skådespelarna reciterade ur hans verk och berättade minnen. Vi var tvingade att läsa Shakespeare i skolan och inte nog med det, vi skulle lära oss rätt långa partier ur de viktigaste verken utantill. Så jag kunde... eller åtminstone kände igen en hel  del av det som reciterades.

Prunella Scales är nog mest känd i Sverige för rollen som Sybil, maka till Basil Fawlty (John Cleese) i Fawlty Towers, som jag tror hette Pang i bygget när den visades här. Timothy West spelade bl a i Eastenders och Coronation Street. Men båda två har gjort betydligt seriösare roller på olika teatrar, mycket Shakespeare.

Och – det som gjorde mig så exalterad, det var att i maj 2011 gjorde vi en riktigt långtur där en del av vår resa gick på South Stratford Canal.  Jag har inte haft möjlighet att vara med på de sista årens kanalfärder, men nu började jag längta efter att få vara med. Det är David som arrangerar kanalresorna och jag vet att han har talat om resor i maj eller september och nu måste jag nog ta kontakt med honom och höra om det blir någon tur i år. Jag vet att han har talat om Kennet & Avon och även om de nordligaste kanalerna.

Så skall det låta är ett trevligt program som börjar om en stund, men den nya programledaren är visst inte så omtyckt. Sedan blir det dramatisk avslutning av Bron. Jag har inte riktigt koll på vad som hänt, men upplösningen blir säkert spektakulär. TV-kväll alltså. 

Vart är vi - och jag - på väg?

Resan Geilo – Uppsala fungerade trots snöoväder och lite förseningar. Idag har jag varit på förlaget och träffat Erik och Joakim, som var en ny bekantskap för mig. Jag anade redan i förväg att man hade något slags förändringar på gång, men styrkt av att jag nu är ”stadd vid kassa” efter försäljningen av hytta, så tyckte jag att jag hade en hygglig förhandlingsposition. Det de ville, det var att jag nu skulle vara fyra månader om året på förlaget, istället för två. Nu skulle det alltså bli en månad per kvartal istället för en månad vår och höst. Skälet till det är att det blir allt mer datorbaserat interaktivt undervisningsmaterial.  Jag lyssnade på dem och tog sedan upp den ekonomiska delen av en sådan förändring.

Jag vet att det kommer att bli mindre av traditionell översättning framöver, men det har faktiskt inte bekymrat mig. Jag värderar den frihet som min nuvarande arbetssituation ger mig och även om jag på sätt och vis tycker att det kan vara trevligt att tillbringa mer tid i Sverige, så ogillar jag den dagliga pendlingen från Uppsala till Stockholm och tillbaka. (Ogillar är egentligen ett alldeles för snällt ord, jag hatar pendlingen...) Det är dessutom inte rimligt att skaffa en bostad i Stockholm som skall användas fyra månader om året.

Nu har Erik fått lite att tänka på och det har väl jag också. Jag har faktiskt fått ett annat jobberbjudande, men då behöver jag komplettera med pedagogikstudier, vilket till stor del kan ske på distans. Jag har funderat på det sedan i somras, det är väl så att om jag skall byta karriär, så är det dags att göra det nu. Men jag känner samtidigt att jag har en bra förhandlingsposition gentemot förlaget.

Nu tar jag tåget upp till Hälsingland i morgon, stannar där några dagar. Jag har, oavsett den diskussion som varit, ett nytt uppdrag på gång och vi har planerat för att jag skall vara på förlaget under april. 

I kväll skall jag se På spåret och sedan blir det Skavlan. Svensk tv är rätt okej faktiskt.  Dessutom händer det att jag kommer på resmålen i På  spåret på 6 poäng – ibland. Eller också begriper jag inget ens på två poäng. Vart var vi på väg???

Privatisering löser inga problem. Privatiseringen skapar nya problem.

Jag har just läst en artikel i en schweizisk, tyskspråkig webbtidning. Efter rubriken så handlade den om omröstningen den 4 mars, skall man ta bort radio- och tv-licensen? Många ser det bara som en onödig utgift och vill därför inte ta till sig de effekter som ett slopande kommer att föra med sig. Redan nu ser vi hur allt fler dagstidningar köps upp av stora mediakoncerner vilket leder till att informationsflödet styrs av dem – obehagliga sanningar undviks. Vi har förutom alla kommersiella kanaler oberoende tv, finansierad av licenspengar. Vad kommer att hända med den? I ett land som är uppdelat i fyra språkområden, kommer verkligen en licensfri tv att bevaka och försvara minoriteterna, d v s oss i Ticino och de områden där man talar rumantsch (rätoromanska)? SBC  har 21 regionala radiostationer och 13 regionala tv-stationer. Man vill gärna marknadsföra Schweiz som ett land där fyra språkgrupper och en rad olika inhemska kulturer tillåts blomstra, men så är det inte i den kommersiella världen. Bara det som är lönsamt är värt att bevara.

Det är intressant är att man där tar upp utvecklingen i Sverige som avskräckande exempel. Samma krafter som vill få bort licensen, börjar tala om privatiseringar av annat i Schweiz, de federala järnvägarna, Swisscom och Swiss Post. Man försöker marknadsföra illusionen om att privatiseringar leder till besparingar och högre effektivitet.

Huvudskälet till att jag drar mig för att vara i Uppsala och pendla till förlaget i Stockholm är den osäkerhet som tågresorna medför. Då reser jag bara Uppsala- Stockholm C. Posten skall vi bara inte tala om. Elvy har avtalat med en granne att hon skall gå in i lägenheten i Uppsala en gång per vecka och lägga all adresserad post i ett stort kuvert och skicka det vidare upp  till  Hälsingland. Det kan bli rätt välfyllda kuvert men det hjälper inte, de försvinner. När Elvy har talat med posten, så har de ett helt batteri med fantasifulla bortförklaringar. Att något enstaka kuvert försvinner, det kan man kanske acceptera, men här är det vart tredje som försvunnit spårlöst. Och skyll inte på brevbäraren, han kan sitt distrikt och är garanterat pålitlig.

Referendum (folkomröstning) är ett otyg, inte alls det ultrademokratiska system som man gärna vill tro. Tanken var att folkviljan skulle styra, men hur är det nu? Små intressegrupper får tillräckligt många underskrifter för att ett förslag skall komma med i nästa omgång av referendum. Ofta får förslagen inte tillräckligt med röster och det finns förslag som visserligen får majoritet men som aldrig genomförs. I det politiska klimat som sprider sig över Europa kan referendum bli ett vapen för de mest extrema åsikterna, antingen så genomförs något eller också ligger det som en jäsande surdeg och skapar oreda i politiken och högljutt missnöje ute på yttersta högerkanten. Dessutom, vad man kan åstadkomma med hjälp av illasinnad ryktesspridning i sociala medier, det skall vi  bara inte tala om!

Men det är inte nog med referendum om tv-licensen, större saker är på gång. Det kommer en folkomröstning som på engelska kallas för ”full money initiative”.  Skulle det förslaget gå igenom kommer det att förändra (läs: vända upp och ner på) hela det schweiziska banksystemet. Men det tar vi en annan gång. 

Det var dagens litania. Nu är det strax lunch – Rickard är kock idag och sedan blir det en tur ner till Geilo för att inhandla den viktiga brunosten. David skulle bli så besviken om jag inte hade köpt med mig denna delikatess. (Sedan har jag en hemlig misstanke om att samma brunost går att inhandla  i en välsorterad mataffär i Uppsala, men nu skall det vara brunost från Norge...)

I morgon förmiddag sätter jag mig  på tåget till Oslo och Gardermoen.

Tisdag förmiddag på Kikut.

Ett par timmars utförsåkning lördag förmiddag, sedan kom snön. Söndag snöade det rejält, de flesta fjällövergångarna var stängda och några hade kolonnekjöring. Alltså trafikkaos för dem som skulle köra i väst-östlig riktning eller tvärtom. Idag är det nästan uppehåll, en och annan snöflinga trillar ner. Det är inte så kallt just nu, så jag skall nog ge mig ut i backen en stund i eftermiddag. Stämmer prognoserna så blir det visserligen solsken i morgon, men också rejält kallt och så även på onsdag.  Då blir det nog inte någon skidåkning. Torsdag reser jag men Inte tillbaka till Ascona som det var tänkt från början, utan till Uppsala. Jag skall till förlaget och träffa Erik på fredag. Han har några idéer som han vill diskutera. Just nu så känner jag att jag inte vill göra några stora förändringar i mitt arbete. Vi får se vad han har att komma med.

Vi håller på och städar i hytta, när vädret är som det är, så kan vi lika gärna lämna ifrån oss hytta i toppskick. Rickard tar hand om de möbler som han hade med sig hit och jag tar det antika skåpet. Sen finns det några saker i köket som Rickard vill ha, men jag lämnar ändå ifrån mig en fungerande hytta, som de nya ägarna kan bo i när de kommer hit till sportlovet.

Och så är det OS, eller OL som man skriver här. Man har väl hämtat sig från chocken när Charlotte Kalla tog guldet som Marit Björgen naturligtvis skulle ha fått. Nu öser man in medaljer, om man får tro pressen och någon kommentator på radio påstod frimodigt att detta skulle bli de mest framgångsrika vinter-OL för Norge någonsin. Med hjälp av astmamedicin alltså. Jag tycker inte att sport, vare sig sommar eller vinter d:o är roligt längre.

Nu blir det lunch och sedan skall jag nog våga mig ut en stund, det kanske blir sista tillfället i år.