Elvy fyllde år
igår, ett visst antal år, ointressant hur många. Elvy brukar tala om att hon är
född exakt klockan sju på morgonen. Må så vara, men någon utpräglad
morgonmänniska är hon inte.
MEN - klockan sju
exakt var jag uppe och väckte henne med kaffe och en bakelse och sedan fick hon ta det lugnt en stund men fick
order om att vara klar till klockan nio, då kom Alice, Villy, Maj och Benny hit
på frukost. På eftermiddagen var ett antal av vännerna här på tårtkalas .
Det var -12 och för kallt för att värma upp i uthuset, så vi fick vara i ”salen” –
vi använder den benämning som mormor och morfar hade på det som med nutida
vokabulär borde kallas för vardagsrummet. Trångt men trevligt.
Det är flera av
Elvys vänner som fyller 70 och 75 nu under våren och jag märker att ett visst
vemod inställer sig när de annars så fräscha, välvårdade och hyggligt
vältränade vännerna talar om sin ålder. Man refererar gärna till hur deras föräldrar
hade det när de var lika gamla som de själva är nu. Jag ser ju hur stor
skillnaden är mellan mormors generation, alltså de som var födda i början på
1900-talet och deras barn som nu är i 70-årsåldern. Mormor var ovanligt
ungdomlig, till utseendet men inte minst till sinnet. Jag träffade många av
hennes jämnåriga vänner och de betedde sig på ett annat sätt, klädde sig
annorlunda och den värld som hade förändrats mycket under deras levnad, den
verkade skrämma dem, inte minst det när de talade om "avkristningen". Deras
barn har en helt annan framtoning, men samtidigt så känner de sig lite
främmande i den nya digitala världen, även om de använder sig av den. Jag är
väl inte så hundraprocentigt med på det digitala spåret heller, även om jag kan
en hel del, men jag är väl medveten om de faror som finns och kanske ännu mer
om de faror som lurar runt hörnet.
Igår kväll var
det ett nytt avsnitt av På spåret. Jag vill inte skryta, men jag tog alla tre städerna
på sex poäng, Dresden, Reykjavik och Damaskus. De frågor som ställs om de olika
resmålen, de klarade Elvy och jag tillsammans rätt skapligt. Min svaga punkt det är musikinslagen. Jag har
inte en aning om vad det är som framförs. Och sedan var det Skavlan och Ari
Behn gjorde ett sympatiskt intryck medan däremot Fredrik Lindström (som också
är en av domarna i På spåret) tilläts breda ut sig allt för mycket. Programmets
behållning var två starka unga kvinnor, en same och en filmare.
Starka kvinnor,
det epitetet kan man däremot inte sätta på de båda kvinnliga kriminalpoliserna
i dramaserien Scott & Bailey. Tänk om de här två hade varit poliser på
riktigt... Serien utspelas i Manchester och jag spanade intensivt för att se om
det var någon gatumiljö som jag kände igen, men förgäves.
Det är mulet, -8
och det skall komma en hel del snö under eftermiddagen och kvällen. Den kommande
natten sjunker temperaturen och även om det sedan blir klart väder, så får vi
en riktigt kall söndag. Kylan håller i sig och nu börjar man bli orolig för vasaloppsvädret,
alltså nästa söndag. Men då är jag hemma i Ascona igen.
