Nu är allt klart, uppdraget skickade
jag iväg redan innan lunch, resväskan är packad och huset är i acceptabelt
skick. Fungerar allt som tänkt, så landar jag på Flesland vid halv sjutiden i
morgon kväll.
Här regnar det, är +4 och
känslan av att våren är på gång, den som jag hade förra veckan, den är borta.
Hos Elvy var det -17 den gångna natten, lyckligtvis är ingen mer snö i sikte de
närmaste dagarna. Men nätterna
fortsätter att vara kalla. Iskalla.
Vi skypade för en stund sedan
och Elvy undrade hur i all sin dar man klarade sig under de kalla
krigsvintrarna. Mormor klarade sig nog skapligt, morfar hade på uppmaning av
farbror Sigurd satt in en kökspanna och element, alltså vattenburen uppvärmning
i huset. Men det var två system med vattnet, på övervåningen var elementen
tömda på vatten och trappan dit upp var stängd, så det var bara köket, kammaren
och ”salen” som värmdes upp under den kallaste tiden. Värre var det med vatten.
Det fick bli smältvatten och allt som skulle användas till dricksvatten kokades
på kökspannan. Morfar var inkallad och vaktade gränsen mot Norge. Elvy var inte
född då, men både hon och jag har hört många berättelser om hur livet var under
de här åren, krig i Europa, männen var inkallade och vintertemperaturerna slog
rekord gång på gång. Och på landet hade man fortfarande utedass, kompletterat
med ”toaletthinkar” och helt vanliga pottor.
Farbror Sigurd var tekniskt
intresserad och såg till att skaffa sig tekniska nyheter allteftersom. I hans
eget hus fanns det en panna i källaren, som försåg huset med värme och
varmvatten. De hade badrum och märkligt nog också byns enda wc. Jag undrar vart
det avloppet tog vägen! Tant Ellen hade elektriskt strykjärn, tvättmaskin, kylskåp,
elektrisk spis och dammsugare, även i början av 40-talet. Farbror Sigurd körde
under hela krigstiden omkring i en gengasdriven bil och firmans lastbil hade
också gengasdrift. För den som nu undrar vilka Sigurd och Ellen var, så växte
mormor upp hos dem, efter att hennes mamma hade dött i spanska sjukan 1918.
Mormor har skrivit en lång
berättelse om sitt liv och jag har även tillgång till hennes
dagboksanteckningar. Man skulle kunna
tro att anteckningarna från krigsåren bara skildrade jämmer och elände, men
mormor verkade ta de praktiska problemen med ro och hon var uppfinningsrik och
arbetsam så de klarade sig – om än inte bra - så i alla fall
tillfredsställande. Textilier var ransonerade, ”på kort” som det hette. Mormor
inventerade vinden hos Ellen och Sigurd och tog hand om deras omoderna (eller
urvuxna) kläder och sydde om dem både till familjen och även till de i
församlingen som hade det knapert. Stickade plagg repades upp och blev till
något nytt. Det verkar som om skor och stövlar var det största problemet, även
om byns skomakare ibland kunde ta hand om det som inte var utslitet och göra
något användbart av det.
Värre var det med maten, men
vis av skadan från den första krigsvintern så konserverade hon och även torkade
både frukt och grönsaker, äggen lades i vattenglas och allt eftersom vintern
led, så offrades ett och annat av värphönsen. Jag undrar hur man skulle klara
sig idag om något slags katastroftillstånd skulle pågå en längre tid? Jag har
läst att det skall komma en ny utgåva av ”Om kriget kommer” i Sverige. Mormor
hade sparat originalet och jag läste och blev nog lite rädd. Det hade inte
varit krig i Sverige, men i England där talade man fortfarande på 80-talet mycket
om ”kriget”, Sovjet ansågs då vara det stora hotet mot världsfreden.
Men nu, just nu i alla fall
så har vi ett överflöd av allt vi behöver, vi reser obehindrat mellan både
länder och kontinenter och den digitala utvecklingen och Internet har gjort
livet mycket bekvämare för oss. Men samtidigt så nöter vi i rask takt på
jordens tillgångar, vi bidrar till den globala uppvärmningen och riskerna som
finns i den digitala världen, ja dom skall vi bara inte tala om.
Nästa gång vi hörs, blir väl från
Geilo.
