Då var allt klart, hytta är
såld, tillträde officiellt 1 mars, men köparna kommer hit fredagen den 23 februari.
I Bergen har de sportlov vecka 9. Rickard har köpt en fritidslägenhet,
storstuga med kök och två sovrum. Inflyttningen blir först efter påsk, men det
är okej för honom.
Jag håller på och samlar ihop
mina tillhörigheter, det är faktiskt mindre än vad jag trodde det skulle
vara. Det som skall vara kvar här – mest skidkläder och förstås skidor - det tar Rasmussens hand om tills vidare. Det
antika bondeskåpet hoppas jag får plats i undantagsstugan. Vi har mätt, och det
går att transportera i Rickards bil, om man fäller ner baksätet.
Det snöar nu och det kommer
att snöa en hel del framöver, vi får se om det kan bli några turer nedför i
Vestlia eller från Geilotoppen.
Idag och i morgon är det Stranociada,
den ”stora lilla” karnevalen i Locarno och igår började Rabadan i Bellinzona,
deras stora karneval som pågår en hel vecka. Tyvärr är det mycket fylla och bråk
under Rabadan, ficktjuvarnas paradis säjer polisen. Jag både vill och inte vill
vara hemma när karnevalssäsongen sätter igång. Det är festligt, men känns
samtidigt väldigt tomt, det kommersiella har tagit över helt. När jag kom till
Ascona, för sexton år sedan, så var det mer en folkfest. Sexton år, är det
verkligen så länge som jag har bott i Ascona! Jag kom dit den 2 februari 2002,
en lördag och jag minns hur jag satt på tåget från Zürich på kvällen och undrade om jag hade gjort världens största
misstag som flyttade till Schweiz. Men det var inget misstag!!!
Jag hade varit i Ascona några
dagar runt jul och nyår och sett till att huset var i någorlunda ordning, så
där fanns det ingen anledning till oro, men jag retade mig på att jag inte hade
köpt med mig något att äta i Zürich, visste inte om det fanns några kvällsöppna
butiker eller kiosker och hur jag skulle få ihop en anständig frukost på
söndagen. Men det ordnade sig, jag köpte en pizza och det som blev över av den
åt jag till söndagsfrukost, tillsammans med en mugg starkt snabbkaffe.
Senare på dagen gick jag till en restaurang och när jag hade ätit middag där,
så frågade jag om de hade något bröd som jag kunde få köpa. Jag förklarade
läget och då fick jag med mig bröd och en skål med pastasallad och en halv
flaska rött vin. ”Nej, det bjuder vi på, Välkommen till Ascona!” Så länge den
lilla restaurangen fanns, så var jag stamkund där!
Nu skall vi snart göra oss
i ordning och köra ner till Holms Hotel. Restaurant Christian är uppkallad efter
grundaren, Dr. Ingebrikt Christian Holm och där serveras det norsk mat med fransk
touche. Vi skall ha en helkväll tillsammans med Solveig och Hans Rasmussen. En dyr helkväll, måste jag nog tillägga.
