Nu kan jag inte klaga på vädret.

 

Ja, då var det ordnat med min hemresa. Det blir fredagen den 11 juni och vi kör ner till Uppsala torsdag. Elvy har inte varit i sin lägenhet på länge så det blir inget extra besvär att köra mig dit ner. Planet lyfter klockan åtta och om allt går enligt planerna skall jag vara i Locarno kvart över tre på eftermiddagen.

Nu börjar jag räkna dagarna. Först skolavslutningen på onsdag och sedan till Uppsala torsdag och så hemma i Ascona på fredag.

Nu på förmiddagen har jag ”ledigt” – mina elever ”examineras” i matte av sin ordinarie lärare. Igår var det svenska och jag vet att det gick bra. Jag är väl lite mer osäker på matten, det är inte mitt favoritämne. Det är ju egentligen inte eleverna som examineras utan det är om jag lyckats ge dem förväntade kunskaper, trots att vi hållit på med distansundervisning sedan mitten av januari.

Rickard reser idag. Det var tydligen riktigt pyssligt att få ihop det med resan från Gardermoen, han får använda nästan hela dagen för att ta sig till Zürich. Han har ett vaccinationsintyg och har tagit ett test som han fick svar på sent igår kväll. Det är lite knepigt med vaccinationsintyg men det är avfattat på engelska och underskrivet av en doktor och en vaccinationsansvarig i kommunen. Det är bara att hoppas att det fungerar. Jag har redan fått mitt intyg, det är också på engelska och så får jag ta en test onsdag morgon innan jag går till skolavslutningen. Så det löser sig nog. Hoppas jag.

Ute är det +22, lätta moln och så ser det ut att bli de närmaste tio dagarna. Nu är det sommar, åtminstone enligt SMHI:s årstidskarta.

Fredag kväll.

 

Nu väntar jag bara på att det skall bli tisdag och spruta nummer två. Det är så märkligt hur detta vaccin dominerar våra tankar, våra samtal och vår planering. Sen blir det allt mer troligt att det så småningom kommer en spruta nummer tre som är laddad med motgift mot de mer exotiska varianterna av covid 19.

Skolterminen lider mot sitt slut och den kommande veckan skall mina elever göra informella kunskapstester, det är matte och svenska som står på programmet men de vill också göra ett kunskapstest i engelska för de är övertygade om att de kan betydligt mer än sina klasskamrater. Det har hänt att jag har undervisat på engelska och deras vilja att ”prata engelska” har varit stor. Sen skall de själva skriva vad som varit bra, mindre bra och svårt under den här terminen. Det skall bli spännande att läsa.

Rickard reser hem till Ascona torsdag nästa vecka. Han måste ha med sig vaccinationsintyg och ett max 48 timmar gammalt negativt test för att bli insläppt utan karantänskrav. Då räknar jag med att samma bestämmelser gäller för mig. Ingen av oss är turister, vi bor ju i Schweiz.

Nu har våren, eller kanske försommaren kommit. Jag räknar med att det kommer att bli en hel del utejobb i morgon.

 

 

 

Send the fire!

 

Idag är det pingstdagen. För tolv år sedan ville David och Pierre att Marlene och jag skulle följa med till pingstgudstjänsten i den ekumeniska, engelsktalande församlingen i Lugano. Läs inlägget från den 1 juni 2009 så förstår ni.

Den dagen blev startpunkten för något nytt, vår husförsamling började sedan så sakteliga växa och det växte fram en andlig gemenskap mellan oss. Nu är vi nitton, även om Pierre, Rickard och jag har inte varit – kunnat vara – med i gemenskapen på ett tag. Jag hade gärna varit med dem idag, men man kan inte få allt man vill.

Vi hade också en ”husförsamling” här idag. Så länge som kyrkan de flesta av dem tillhör, inte har någon verksamhet så är det rimligt att vi kallar oss för husförsamling. Eller uterumsförsamling. Idag var vi femton. Jag vet inte om det är tillåtet men nu efter att vaccinationerna kommit igång så vill man vara tillsammans. Med munskydd och respektfullt avstånd, men tillsammans. Jag hade ställt ett krav, vi skulle börja med att sjunga ”Sänd din eld” och det gjorde vi. Bättre pingstsång existerar inte! Den skrevs av William Booth 1894 och den håller fortfarande. Men den skall sjungas på melodin Tucker, inte på den där klämkäcka marschvisemelodin som någon klåfingrig person försökt modernisera den med.

https://www.youtube.com/watch?v=O-ynpLrEV-U

Och nu till något helt annat. Det finns en lång linbana mellan Stresa som ligger nere vid Lago Maggiore och  Mottarone som gissningsvis ligger på 1500 m ö h. Turen skall ta tjugo minuter skriver Corriere del Ticino. Gondolen var nästan framme vid Mottarone när den störtade ner i ett oländigt bergparti, ett stort fall. Orsaken skall ha varit ett kabelbrott. Det har varit lite olika uppgifter om döda och skadade, just nu skall det vara 13 döda samt två barn som flugits till sjukhus i Turin.

Stresa ligger inte så långt från Ascona, det kan väl vara fem mil och vägen dit följer Lago Maggiores strand. Jag har inte åkt med den aktuella linbanan och även om jag inte har höjdskräck så tycker jag att det är lite läskigt med linbanorna, kanske speciellt i Italien.

Sen var det ju detta med Eurovisionen. Det var en märklig final och jag har läst i ett par schweiziska tidningar att det var orättvist, kanske t o m fusk att inte Djon´s Tears vann. Var det inte orättvist att inte den lilla fransyskan som var mer fransk än självaste Edit Piaf, att inte hon vann? Jag hade förstås hoppats på Island. Tusse får ursäkta.

Nu var det ett italienskt band med det märkliga namnet Måneskin som vann och då får vi väl nöja oss med det. Till nästa år. Och Storbritannien fick noll plus noll poäng. Dom bryr sig inte. Är med bara för att dom måste.

 

 

Våren sviker oss.

 

Det är kyligt, regnigt och blåsigt men det är i alla fall grönt ute. Idag har det varit uppehåll och solen har tittat fram vid några tillfällen, men stämmer prognosen så skall det regna mer eller mindre varje dag en vecka framåt. Det är en liten tröst att hemma i Ascona är det inte så varmt som det brukar vara i maj.

I kväll är det den andra omgången av semifinalen till Eurovision. Nej, det heter väl inte så men ni vet vad jag menar. I tisdags var det den första omgången och plötsligt kändes det som om allt var som vanligt igen. Jag är egentligen inte intresserad, tycker att de flesta bidragen är ganska kass, men det kändes som ett hopp om att nu är det nog snart slut med eländet. Vem som vinner? Ingen aning men Tusse är väl bra?

Den första juni får jag min andra spruta och när skolavslutningen har varit, så reser jag hem. Det är fortfarande ganska osäkert vad som krävs för att bli insläppt i Schweiz. Rickard har både ringt och skickat SMS och han får olika besked. Kollar man på nätet så blir man inte så mycket klokare heller.

Elvy tycker att jag kan stanna här och på sätt och vis vill jag det också men nu har jag varit hemifrån ett halvår och jag saknar mina vänner. Dessutom saknar jag  bland annat mina kläder och utsikten över Lago Maggiore. Pierre hoppas att han kan komma hem i sommar, Då är vädret för kallt för deras arbete. Han är medlem i ett forskningsteam som håller till i Anderna i södra Chile. Hela teamet är vaccinerade, det blev de redan i slutet av februari och sedan i påskveckan. Pfizer.

Det är märkligt hur vi har fått helt nya saker att tala om och meddela varandra. Vaccinet knyter samman människor numera.” Jaså, du har fått Moderna... jag fick Pfizer och min mamma som är 80+ hon fick Astra Seneca.” Detta var delar av en konversation häromdagen.

Nu är det klockan strax nio så jag får gå över till Elvy och se på semin tillsammans med henne. Hon har en del roliga och träffsäkra kommentarer till det vi ser.

Lite allmänna funderingar söndag kväll.

 

Nu har det blivit söndag igen. Våren kommer smygande. I morgon skall det komma rejält med regn men sedan blir det uppehållsväder och minst femton plusgrader.

I morgon börjar jobbet igen efter fyra dagars ledighet. Nu börjar vi räkna ner, 24 kalenderdagar till skolavslutningen eller 18 skoldagar om man så vill. ”Mina elever” skall få vara med på skolavslutningen som kommer att ske utomhus. Deras föräldrar fick båda sin första spruta den fjärde maj, så nu skall det väl snart bli ett någorlunda normalt liv för familjen. Jag talade med deras pappa och han menade att till midsommar så skall de få träffa släkt och vänner utomhus. Efter en så lång isolering har man inte några stora krav. Då får vi bara hoppas att det blir fint väder till midsommar!

Idag har det varit samling i uterummet. I dag var vi elva. Maj och Benny ansvarade för ”programmet” och Inger och Göran för kyrkkaffet. Vi har vår lilla husförsamling, men alla de som är medlemmar i samma kyrka väntar förstås på att få mötas där. Man träffas ibland så där spontant ute på samhället, men ingen vet något om framtiden. Göran hade talat med någon i styrelsen som hänvisade till pastorn. Göran ville veta om de hade börjat med någon planering för sommaren. Svaret var nej. Det är ju inte tillåtet med samlingar just nu, men så kommer det inte att förbli i all evighet och några planer för hur man skall starta upp igen, det måste man ju ha. Det kanske inte är min sak, men jag förstår inte hur pastorn och styrelsen bara kan stänga ner allt och bli onåbara.

Här måste jag berömma Frälsningsarmén, både här i Sverige och internationellt, där många kårer sänder via nätet eller You Tube. Elvy och jag har varit med på många olika platser och fått uppleva olika gudstjänsttraditioner. Det tackar vi för.

Det är konstigt, trots att jag har fullt upp på dagarna så har jag inte så mycket att skriva om här. Vår tillvaro blir begränsad av pandemin och jag måste ju vara tacksam för att jag under de senaste månaderna har haft en intressant arbetsuppgift. 

Nu har min bok kommit i skymundan, men det skall det bli ändring på. Jag har hur mycket material som helst, men måste ändå begränsa mig till det som var min ursprungliga idé, vad som hänt i min släkt och även sådant som berört dem, personligt eller mer allmänt. Sen har jag material till att komplettera med annat, t ex samhällsförändringar eller hur det var att klara av livet under första och andra världskriget.

Det var allt för idag.

 

V som i Vaccin, Väder och Växter.

 

Igår ringde Rickard och frågade om vi hade några planer för sommaren. Nej, det var inget skämt. Rickard är optimist.

Rickard var hemma i Ascona några veckor i höst och sedan reste han via Sverige till Geilo i slutet av oktober. Det har inte gått någon nöd på honom där, han har läst många böcker, promenerat och åkt skidor och umgåtts med Rasmussens och några andra. Men nu börjar han längta bort.

Mina närmaste planer är, att när jag har fått två doser vaccin och vi har haft skolavslutning, så reser jag hem till Ascona. Jag förstår hur Rickard känner det. Även om man har allt man kan begära och är omgiven av trevliga människor så har det här blivit en påtvingad ”exil”.  Jag vill gärna ta en tur till Geilo, men det får nog bli någon gång på sensommaren. OM... det finns en massa OM just nu.

I Ascona och Locarno vaccineras det för fullt, men det är tydligen ingen ordning på hur det sker. En granne till Lotta och Dwight hade varit på två ställen med ett par dagars mellanrum och fått vaccin av två olika fabrikat. Han ville vara säker på att inte bli smittad och hade tydligen planerat att göra samma manöver när det var dags för spruta två. Sen skiljer sig uppgifterna kraftigt om hur många som vaccinerats i Ticino. Då är det bättre ordning i Sverige trots att man gnäller över både brist på vaccin och ”patienter”.

Det är roligt att se när det är fler människor som kommer till matbutikerna. Jag träffade Ture, han hade inte varit och handlat själv på länge. Ture klagade över att han inte hittade i butiken och det stämmer, man har flyttat om en hel del och även fått mer energisparande kyl- och frysförvaring. Ture köpte färdigrätter från frysskåpen och han valde enbart förpackningar med bild på Leif Mannerström. (Kaka söker maka.) Hoppas han inte blir besviken.

Vi har köpt färdiga pajer från Dafgård. Dom har bild på Mannerström och vi har inte blivit besvikna. De kostar några få kronor mer än pajer från andra producenter men skillnaden är stor. Både formatet och smaken.

Vädret har varit riktigt eländigt, minusgrader på nätterna, regn och blåst och några få plusgrader på dagarna. Idag har det varit uppehåll och solen har visat sig ibland. Det skall bli varmare nästa vecka men också en hel del regn. Man kan inte få allt som man vill.

Maritha har fört väderdagbok i många år och enligt henne har det hittills varit sämre väder än normalt under senare delen av april och fram till nu. Men vi har växthuset/uterummet. Där drivs det upp plantor och förra årets uteväxter har fått rejäl fart. Dessutom, jag tror jag nämnt det tidigare, så har vi två tomatplantor som överlevt vintern. Den ena började blomma för ett par veckor sedan och Elvy har varit bi och nu börjar det komma små kart. Säjer man kart om tomater? Den andra har inte börjat blomma, men ser fräsch och pigg ut. Det är visst olika sorter.

Nu väntar vi bara på att restriktionerna skall lättas så att fler kan komma till söndagarnas samlingar. BG och Irene säjer att reglerna om utearrangemang då borde tolkas så, att man vid tjänligt väder kan sitta ute på deras stora gräsmatta och ha friluftsgudstjänst. Medtag egen bekväm stol och tumstock!

Visst våras det - lite.

 

Det känns som om det ljusnar lite för de äldre i befolkningen nu. När jag var och handlade igår så var Barbro i butiken. ”Det är mer än ett år sedan jag var och handlade själv. Risken är väl att jag samlar på mig alldeles för mycket mat nu.” Trots att hon har fått sina två sprutor och väntat tre veckor därefter, så hade hon ändå munskydd och det var nog förståndigt.

Nu när pollensäsongen börjar, så föredrar jag glasögonen framför linserna. Har jag också munskydd på, så immar det på riktigt ordentligt om jag kommer in från kylan. Då får jag dra ner glasögonen på nästippen och skärpa mig ordentligt så jag ser vad jag köper och vad ”bäst före” är.

Björkarna som finns i soliga eller skyddade lägen börjar få otrevligt långa hängen. Jag tror att det är björk som jag reagerar mest på. I nästa vecka skall det komma regn och då blir det väl lite bättre. Jag har köpt både tabletter och ögondroppar. Näsan håller sig lugn och det tackar jag för.

Mina hyresgäster hemma i Ascona får flytta in i sitt nya hus på måndag och någon gång under den kommande veckan kommer städbolaget som de anlitat för att städa mitt hus. Skönt, då kommer jag hem till ett rent och fint hus – hoppas jag. Nu börjar jag räkna dagarna tills jag kan resa hem. Nästa spruta får jag den första juni och som det är idag, så skall man innan inresa i Schweiz vänta tio dagar och ha med ett negativt test. Sen vet ju ingen hur det blir med vaccinpassen. Reglerna varierar var man söker på nätet, och det verkar inte som om man tagit till sig att många börjar bli fullvaccinerade.

I morgon är det valborgsmässoafton och kungen fyller 75 år. Det kan nog vara skönt för honom att slippa alltför mycket ståhej på födelsedagen. Elvy säjer att vi skall fira honom med tårta och bubbel. Det kan väl vara trevligt. Skall vi hurra också?

 

 

Ibland har man tur!

 

Halv fem tisdag eftermiddag ringde Elvys telefon. Samtalet var egentligen till mig. Hade jag möjlighet att sätta mig i bilen och vara på hälsocentralen senast klockan fem så kunde jag få min första spruta, det skulle då bli Moderna. Klart att jag ville det!

Kör försiktigt!!! -  ropade Elvy efter mig.

Nej jag har inte köpt köplats. tjatat eller hotat mig till att bli vaccinerad, det var bara så att de hade några få doser över, vilka skulle vara förverkade nästa morgon. Dessutom kände de till att det kunde bli problem om jag ville resa hem till Ascona och inte var vaccinerad. Jag är så tacksam för att de tänkte på mig. Så nu är jag alltså vaccinerad och får spruta nummer två tisdagen den 1 juni. Nej, jag har inte känt av några biverkningar.

Mina elevers föräldrar har fått besked om att de kommer att vaccineras i början av maj. Det betyder att den digitala undervisningen kommer att fortsätta terminen ut. Sedan beror det på utvecklingen av pandemin med eventuella nya mutationer, men jag räknar med att kunna resa hem i mitten av juni.

Minns jag rätt så kom jag hit den 12 november efter att ha tillbringat ett par dagar i Uppsala. Nu har jag alltså varit här i fem månader och innan jag är klar att resa hem blir det sju. Nu börjar det kännas att jag varit hemifrån länge, men det blir väl så när man kan börja planera för hemresan. Hittills har allt varit osäkert; vaccineringen och krav för att få resa in i Schweiz utan att behöva sitta i karantän. Är jag vaccinerad och det har gått minst två veckor sedan sista sprutan och jag kan uppvisa ett negativt test så skall det inte vara några problem.

Idag har det snöat. Blöt snö som fortfarande ligger kvar på vägen här utanför. På eftermiddagen tittade solen fram, men samtidigt kom det en ettrig vind från nordväst. Aprilväder, det finns väl egentligen ingen anledning att kommentera vädret just nu.

Tema: väder och vaccinationer.

 

Jag har glömt bort att skriva här! Under påsklovet så jobbade jag med boken, jag var helt absorberad av arbetet. Elvy fick komma och påminna mig om att det var dags för mat eller fika eller hon fick helt enkelt säja ”nu får det vara bra för idag”.  Även om jag sedan har haft mycket att göra med att förbereda och genomföra lektionerna, så har tankarna på ett och annat i boken ständigt funnits där, funderingar på om jag uppfattat något rätt, om jag krånglat till texten onödigt mycket eller ”vad hände sen”. Det sistnämnda är faktiskt viktigt, berättelserna som jag har att jobba med, de hakar plötsligt i varandra.

En dag har det varit vårväder, nästa snöar det. Men det blir ljusare för var dag. Igår bjöd Janne Elvy och mig på lunch. Efteråt satt vi ute i solväggen och drack kaffe. Katterna, Rigel och Maia gjorde oss sällskap. De har gjort sig hemmastadda hos Janne och han har sett till att de har allt de behöver. Om det nu är som andra i trakten tror, att katterna blivit övergivna, så är det verkligen happy end. Både för katterna och Janne.

Nu när sjuttioplussarna blivit vaccinerande, så har man väl slappnat av lite, inte så att man lever som vanligt men man har i alla fall tagit ett litet steg mot det normala. De flesta av Elvys bekanta har fått sprutor av Moderna, hon får sin andra spruta nästa tisdag. Märta och Martin har fått två sprutor av Pfizers vaccin och det har gått så lång tid sedan den sista att nu räknar de med att de är på den säkra sidan, men använder fortfarande munskydd när de är tillsammans med andra. Märta tycker att det bästa just nu, det är att hon kan göra sina inköp själv.

Jag har hört mig för om vaccination, frågade därför att jag kanske måste vara vaccinerad om jag vill resa hem till Ascona. Fick ett halvt löfte om att det kan bli i maj, om man får så mycket vaccin som man räknat med. Då kan man vaccinera p g a särskilda skäl. Men då blir det inte Astra Zeneca eller vad det heter nu för tiden.

Just nu tycks allt handla om vaccinerna. Själva sjukdomen tycks komma i andra hand. Ändå sprids den snabbt på vissa orter och IVA verkar ha mycket att göra. Samtidigt slappnar många av och nya klustersmittor dyker upp. Och nya mutationer lurar i vassen.

Alice och Elvy är bekymrade för utvecklingen i Toronto, ja i hela provinsen faktiskt. Många av deras vänner har drabbats  under de senaste veckorna, tidigare under pandemin har det bara varit två som insjuknat. Man kan inte förstå varför covidsmittan plötsligt blivit så aggressiv.

Vi kollade en stund på webbsändningen av prins Philips begravning igår. Det var en märklig, annorlunda tillställning inne i skumrasket i kapellet. Jag har faktiskt sett honom live, det var vid någon invigning i Manchester. Jag kan väl ha varit 10–12 år. Drottningen har jag också sett live, det var i London, hon var på väg in till något evenemang på V&A museum. Så var det med det.

Jag har talat med Lotta idag, alla därhemma verkar må bra och Pierre på sin avlägsna utpost i Anderna har just blivit vaccinerad och fortsätter med sitt geologiska projekt.  Jag vet bara att det är så viktigt att ett par olika FN-organisationer samt både Chiles och Argentinas regeringar bidrar till det.

Idag har vi haft den vanliga samlingen med efterföljande kyrkkaffe i uterummet. Nu var vi tio, Märta och Martin kom också. Alla ser fram emot att ”alla” kan träffas och hoppas att det blir snart. Hur det blir i kyrkan vet tydligen ingen. Inte ens styrelsemedlemmarna. Pastorn har telefonsvarare...

 

Påsk och påsklov.

 

Påskaftonens eftermiddag hade vi en liten påskfest i uterummet. Det var de gamla vanliga, ”de åttas gäng”. Nu är alla utom Anne och jag vaccinerade, några t o m två gånger så det känns som om det ljusnar vid horisonten. Idag var vi faktiskt tio som samlades för att fira den uppståndne Frälsaren. Märtha och Martin var med oss, det var ett tag sedan nu. De har fått sina två sprutor, den sista för tre veckor sedan och kände att nu vågade de sig ut. Det spelar tydligen en viss roll vilken kommun man bor i. Men vi är fortfarande försiktiga, munskydd och respektabelt avstånd. Vi hade en fin stund tillsammans, lyssnade till de klassiska påsksångerna på CD och Elvy hade en påskdagsbetraktelse. (Hon kallade det så.) När vi sedan drack kyrkkaffet tog vi av oss munskydden. Maj hade gjort en riktigt maffig påsktårta, ett grönt geletäcke överst där det fanns små påskliljor, chokladharar och gula marsipankycklingar. Som extra överraskning hade Alice och Villy gjort ett påskquiz, 20 frågor om påsken. Det var fyra som hade alla rätt. Inte jag, jag hade bara fjorton rätt, föll på de mer profana frågorna om påsktraditioner i Sverige.

Vädret här är inte särskilt vårlikt, visserligen hade vi  en stund +10 i solväggen nu på förmiddagen men sedan mulnade det. Dagarna som kommer, ser det ut att bli några plusgrader dagtid och frost på natten. Men snödroppar och krokus trotsar vädret och då känns det som om våren ändå är på gång. Vi har två krukor med penséer vid entrén, men de får komma in på natten. De lär tåla några minusgrader men då ser de rätt spattiga ut efter några nätters utevistelse, säjer Elvy.

Inne i uterummet blommar det för fullt, vi har två tomatplantor från förra året som överlevt vintern och nu har en av dem, busktomaten börjat blomma. Det skall bli mycket intressant att se om den orkar producera tomater i år igen. Förra årets pelargoner har satt fart och ett par av dem har redan knoppar.

I Ticino har den vanliga påskinvasionen ägt rum, kanske lite färre besökare än normalt. Man har varit kreativ när det gäller ”take away”, placerat ut bänkar och bord på avstånd från restaurangerna och dessutom serverat till dem som så önskat på porslin och i glas. Det var väl inte så det var tänkt...

I St Gallen har det varit kravaller. Ungdomar har dragit runt i centrum och slagit sönder glasrutor och annat. De har kastat sten på polisen, har t o m slängt molotovcocktails mot dem. Men det är nog så att det finns andra krafter bakom, även om det ”officiellt” skall handla om att ungdomarna protesterar mot nedstängningarna under pandemin.

Det känns lite otäckt när antidemokratiska krafter passar på att utnyttja att ungdomarna är trötta på alla förhållningsregler, förorsakade av pandemin.

Den kommande veckan har jag påsklov. Men jag har nog att göra, förbereda lektioner och gå igenom en del av det jag skrivit. Martin frågade hur det går med boken och jag fick ju bekänna att det inte blir så långa stunder som jag kan ägna mig åt den. Men som det ser ut just nu, så kommer jag att stanna här tills jag har blivit vaccinerad och då räknar jag med att få ägna sommaren åt skrivandet.