Fortsättning följer...

 

Igår hann jag inte skriva färdigt, det kom upp en flash på engelska  på skärmen att internet skulle stängas ner klockan 1800 för underhåll.  Det hade kommit en flash strax innan men den hann jag inte läsa – den var på italienska.

Vad hann jag inte skriva?

Hösten är här, på dagarna är det ungefär +15 och dagarna blir kortare. Jag tycker att det mörknar snabbare här än i Sverige men det beror nog på att solen går ner bakom bergen.

Vi är inte uppmanade utan snarare beordrade att spara på strömmen. Några av de pampiga villorna nere vid sjön verkar inte bry sig, där är det lampor i alla rum och gott om utebelysning. Jag har led-lampor överallt och bara den absolut nödvändiga utebelysningen. Man betonar också att det ändå behöver vara säkert, både för människor och för att förhindra inbrott. Jag har en mössa med belysning och reflexer som kan laddas med usb. Mössan, som har en rätt kraftig ljusstyrka väcker uppmärksamhet.

Tidningarna, internet, radio och tv flödar över med råd och tips. Preppers finns inte enbart i Sverige! Vita bönor i tomatsås är bristvara i butikerna efter att någon på tv talat om att det innehåller kolhydrater, protein, fett och socker plus en del annat. Dessutom kan det i nödfall ätas rumsvarmt.

Jag samlar på mig lite torrvaror,  dyr norsk makrill i tomatsås, mjukost på tub och skorpor. Dessutom snabbkaffe, ett par paket paracetamol och en liten ask plåster. Varje gång jag går och handlar upptäcker jag något som jag kan ha nytta av.  Soppa på burk skall jag försöka få tag på. Har man en fylld låda så behöver man nog inte använda den.

Skulle elektriciteten försvinna blir det knepigare. Trangiaköket fungerar bra och jag har ett par paket stearinljus sedan tidigare. Men det blir kallt.... Vi får ta ett problem i taget.

Jen och Nigel har två kaminer och de har laddat upp med både riktig ved och briketter. Problemet är bara att kaminerna inte är avsedda för uppvärmning utan skall vara att mysa kring. Börjar alla som har kaminer att elda mycket så är väl inte set så bra heller.

Så är läget och dessutom så försöker jag att följa med vad som händer i politiken i Sverige. Kan Ulf Kristersson lita på Liberalerna? Tveksamt.

Nu skall jag ta en promenad tillsammans med Marlene. Det är vackert uppe på Monte Verita med alla gula och röda löv.

Mera läsarsånger och lite annat,

 Jag fick plötsligt ett uppdrag från förlaget där jag jobbade tidigare. Det var en översättning från engelska av ett utbildningsmaterial för handeln, som var så bedrövligt dålig att den inte gick att använda.

Det som är märkligt, det är att mitt första uppdrag för förlaget, det var just att vara med och översätta och sverigeanpassa ett utbildningsmaterial för just handeln.

Det blev några arbetsdagar och en rätt generös ersättning eftersom jag gjorde det så kvickt.

Det är dyrt att leva, även om man bara är en person och inte gör några utsvävningar vare sig i mat eller prylar, Tanken måste fyllas ibland också, även om jag försöker att köra så lite som möjligt. Det är nyttigt att gå och jag har tid att besöka mataffären två eller tre gånger i veckan, så är det inget större problem att bära hem inköpen.

Jämfört med Sverige är förstås det mesta mycket dyrare här, och även jämfört med Norge – faktiskt. Bröd, frukt, grönsaker och mejeriprodukter tror jag sticker ut mest. Coop har en kyldisk där man lägger ut varor med kort sista förbrukningsdatum. Jag ser att många kunder går dit först.

Nu har vi varit i kyrkan i Lugano ett par söndagar och vi kör dit nu på söndag också. ”Kyrksalen” har nästan dubbelt så många sittplatser och orgeln behöver inte stå mitt i publiken.

Jag fick en länk från BG för några dagar sedan. I somras så hade han fått en melodi på hjärnan men visste först inte var den kom ifrån. Efter lite letande på Internet så hittade vi två inspelningar av Fribiljetten – sången heter så, men en var lite för modern och den andra hade inte rätt melodi. Nu hade han gjort en djupdykning På nätet och hittat sången precis som han ville ha den. Lustigt nog var det en inspelning från 1977 med två salvationister som fanns på en australiensisk hemsida!!!

Vill ni lyssna på läsarsånger som man blir glad och välsignad av, så är detta länken

https://www.regalzonophone.com/Albums/All-min-frojd-Jag-har-i-Jesus

Politik, Putin och gamla läsarsånger.

 

Det händer så mycket här i världen att man knappast kan följa med. Valet i Sverige är förstås en bagatell i sammanhanget men i vilken riktning kommer Sverige att utvecklas? Kan politiken få stopp på skjutningarna och all annan kriminalitet? Respekten för liv och för andras egendom verkar bli allt mindre, sociala medier flödar över av hat och desinformation.

Samtidigt gör man i tv reklam för alla dessa betalkanaler där våld är en självklar ingrediens i publiksuccéerna. Där det är underhållning att se alla slags grova brott. Kom inte och påstå att inte det påverkat utvecklingen.

Hur blir det med Sverigedemokraterna? Kommer de att manipulera sig till stor makt i regeringen utan att vara med som ministrar och därmed slippa ta ett tydligare ansvar för vad som händer – om man inte lyckas så bra.

Hur stark kommer oppositionen att bli? Det finns möjligheter för sittande regering att reducera deras inflytande högst väsentligt, även om det inte sker med demokratiska medel. Och vad kommer den falukorvsviftande ”krist”demokraten att kunna ställa til med?

Och så har vi Putin. Nu blir det alltmer tydligt att även om han skulle känna sig pressad av att ”specialoperationen” går dåligt, så har han en samling hökar bakom sig som är beredda att gå nästan hur långt som helst. Nu skall det tvångsrekryteras nya soldater som kommer att bli kanonmat om väst ger Ukraina ännu mer och bättre vapen. ”Vi måste skydda vårt land” säjer han. Från vad? Skydda Ryssland från Putin och hans vänner borde vara det mest effektiva sättet att skydda landet.

Torka, översvämningar, smältande glaciärer och djurarter som utplånas. Svält och utbrott av svåra sjukdomar. Allt drabbar de fattiga värst.

David hade egentligen pensionerat sig, men blev ”inkallad” för att ta prover på smältvattnet från glaciärer i alpområdet. Just nu är han i Vorarlberg och lite vid sidan av det egentliga uppdraget fann de på ett ställe bitar av ett träslag som nu analyserats. De bedöms vara minst mellan 10 och 20 000 år gamla och är från ett lövträd.

Igår kväll letade jag efter en norsk sång på YouTube, ”Mitt liv er lik en reise”.  Jag hittade den förstås och upptäckte sedan att i den högra listen på sidan fanns det flera sånger med Calle Öst. Ett av mina fina barndomsminnen var när jag fick följa med mormor på stugmöte där han sjöng.  Jag var det enda barnet som var med och han uppmärksammade mig lite extra. Jag fick sjunga tillsammans med honom i Sjung Halleluja. Han sjöng verserna och sedan fick jag var med och sjunga refrängen. Nu sjöng vi tillsammans via YouTube.

Sjung halleluja, det blir bättre och bättre dag för dag, synes vägen stundom lång, så stäm upp en jubelsång, sjung, ja sjung halleluja.

Sen var det en sång som hette ”Jag vill ha mycket mer”. I en av verserna sjunger han ”- och nog är jag tacksam för Andens dop, att få tillhöra pingstfokets saliga hop...” Då blev det liv i tanterna!

Och så var det ”Vi skall fara bortom månen”. Den kunde alla barn i trakterna kring Edsbyn, oavsett om de kom från troende hem eller inte. Trots att den publicerades på 1960-talet var den lika populär tjugo år senare.

Nu när jag har skrivit boken, så har det varit många tillfällen när jag känt stor tacksamhet mot mina morföräldrar. Mormor var glad och nyfiken på allt nytt, morfar var mer stillsam och en mycket ansvarskännande person. De var gedigna kristna.

På söndag är det gudstjänst i den nya kyrkan i Lugano. Det har framställts önskemål om sång från vår grupp. Jag avstår den här gången, känner mig alldeles för ringrostig. Måste nog plocka fram några fler gamla läsarsånger på YouTube och sjunga med så jag får lite fart på stämbanden.

Hemma igen!

 Resan hit gick helt utan problem, allt skedde enligt den tidtabell som jag hade noterat. Jen och Nigel hämtade mig vid tåget i Locarno och vi åt pizza tillsammans när vi kommit hem till mig. Dessutom hade de köpt hem, så jag hade till frukost lördag morgon.

Jag har ju inte varit hemma i Ascona på flera månader men jag märkte med en gång när jag kom in i butiken hur mycket dyrare maten hade blivit. Om jag sedan skulle jämföra det med svenska priser så skulle jag gå ut ur butiken utan att ha köpt något! Men nu får jag gilla läget och inte köpa hem onödigheter. Som tur är, så har jag ett skapligt lager av viner i mitt källarförråd. Jag tror inte att det blir så bra kvalitet på den här årgången, alltså 2022, skyfall och hagel har växlat med långa perioder med extremt höga temperaturer.

Nu har jag väl kommit till rätta någorlunda, gått några promenader både nere i stan och i områdena häromkring. Det har hänt en hel del under sommaren, butiker har stängt och ett par nybyggen verkar ha stått stilla. Om det sistnämnda beror på väder  eller ekonomi, det vet jag inte.

Jag hade hoppats att vi kunde vara med på gudstjänsten i den nya kyrkan i Lugano  på söndagen men de hade åkt på utflykt till en "systerkyrka" i Milanotrakten. Det är fantastiskt att deras nya kyrka nu är klar och den lilla församlingen kan växa. För det har den alla förutsättningar att göra.

Idag är det ungefär tjugo plusgrader och nästan kav lugn, men mulet. Nu skall jag ta en promenad upp till Monte Verita. Det är fortfarande sommar här, men ser ändå rätt höstlikt ut eftersom mycket av växtligheten skiftar i gult.

 

- och nu reser jag hem till Ascona!

 Jag är faktiskt klar med boken, satt och läste allt en sista gång förra veckan. Nu får min redaktör säja vad hon tycker - men  jag har ju sedan länge fått ok för publicering vilket kommer att bli hösten 2023.

Jag har bokat biljett på fredag 1550, framme i Zürich 1815 förhoppningsvis. Elvy skall till Uppsala och se till lägenheten så hon kör mig till Arlanda i god tid och när planet landat finns det bra tågförbindelser till Locarno. 

Det är EVIGHETER sedan jag var hemma. Det var i april som jag reste till Geilo. sedan till Hälsingland, därefter till Geilo igen och nu senast tillbaka till Hälsingland. Jen och Nigel har sett till mitt hus och vänner till dem från USA bodde där under några veckor, Vännernas familj ansåg att de var helgalna som gav sig iväg till Europa med ett krig alldeles inpå knutarna. 

Kriget har förändrat mycket och i Schweiz är många oroliga inför vintern. Om det skulle bli en dramatisk energikris så reser jag tillbaka till Hälsingland, Elvy har bergvärme och frikostigt med solceller. Men jag vet inte hur mycket el de producerar under den mörkaste tiden på året.

Det skall bli skönt att komma hem igen. Än så länge är det fortfarande sommartemperaturer i Ticino - förutsatt att det är solsken. Vinskörden är i gång och det verkar som om man har fått en nästan normal skörd trots omväxlande störtregn, torka och hetta, 

Nästa gång vi härs blir det från Ascona.

Nu reser vi hem till Hälsingland,

 

Vi har varit här i drygt en månad men nu vill Elvy hem till sina odlingar. Jag är helt övertygad om att Maj och Benny har skött om den exemplariskt men nu börjar det bli skördetid. Dessutom är det gott om svamp och det får man inte missa.

I morgon börjar vi färden, nästan 60 mil och restid cirka åtta timmar. Med pauser blir det en dagsresa. Vi kör via Gol, Hamar, Elverum och Orsa. Etappen från Elverum till Orsa är trist. Mest skog och ganska dålig väg.

Jag har hunnit med ganska mycket jobb under den här månaden, har lovat att lämna ifrån mig manus senast sista september. Det kommer jag att klara. Sen skall det bli spännande at höra vad min redaktör har att säja – och invända mot.

Nu har det förstås inte enbart varit jobb, David och Pierre var här ett par veckor och då tog Rickard med oss på några utflykter. Hans motto är ”Worst of Norway” och han hittar vägar som är livsfarligt smala och innehåller maximalt med kurvor och utsikter. Ärligt talat tror jag inte att alla vägar som han med sådan förtjusning ger sig i kast med, att de är tillåtna för allmänheten.

Vädret har varit växlande men när det har varit fina perioder så har vädret varit helt perfekt.

Något som inte är perfekt, det är matpriserna här. Jämfört med städerna så är maten alltid dyr här men nu slår de alla rekord. En limpa kostar 40 kronor, en paket med åtta relativt små grillpölser 59.90 och en påse med 500 gram äpple 29.90. Och så vidare. Priserna har naturligtvis gått upp i Sverige också, men inte så som här.

Så med glatt hjärta kommer vi att efter frukosten i morgon börja vår resa hem till Hälsingland. Det skall visst bli kräftskiva på lördag.

Dags att skriva igen!

Nu har vi varit på Geilo i två veckor. Vädret har varit växlande, många fina dagar och ett antal med busväder. Vi utnyttjar de fina dagarna till diverse utflykter och när regnet vräker ner så sitter vi inne i hytta och myser. Vi har några favoritställen, Aurland, Flåm, Underdal och Gudvangen. Dom avverkar man ledigt på en dag om man startar tidigt. Vi reste inte med Flåmsbana upp till Myrdal den här gången, det var både kryssningsfartyg och turistbussar i Flåm så tåget blev nog fullt ändå. Vi stressade av i idylliska Undredal istället.

Ett annat favoritställe är Solheimstulen i Jönndalen. Tar man sig dit så kan man relativt enkelt vandra upp på Hardangervidda. Då var David och Pierre med och Pierre lotsade oss till berget där det finns strimmor av en märklig röd bergart. Han har tagit reda på att den hänger samman med de förekomster av bergarter som man kan hitta i Kenya och Tanzania - och i Telemark.

David och Pierre kortade av sin vandring i Padjelanta med en dag, ägnade mer tid åt både Malmberget och Kiruna istället. Pierre fick kontakt med någon som varit involverad i rasriskerna och stadsflytten så de fick en grundlig genomgång av vad som hänt och vad som skall hända. Pierre har under många år jobbat med rasrisker i alperna.

Från Kiruna körde de till Narvik och snirklade sig sedan genom Norge och hit. De tyckte att de hade fått se betydligt mer än de väntade sig och då ansåg de ändå att Lofoten fick vänta till en annan gång.

Det har hänt en märklig och otäck olycka i Schweiz. På huvudvägen från Gotthard till Zürich, den går rätt många mil längs en av Viervaldstättersees armar, körde en bil som skulle norrut, in i bergväggen, gick över i den andra vägbanan, rev ner autovärnet och störtade först 45 meter rakt ner i sjön, som där är ca 180 m djup. Först visste ingen vad det var för bil eller hur många som fanns i den. Nu har någon lyckats se en nummerskylt vid några buskar på branten. Då kan det vara en bil som är registrerad i Zürich, troligen en svart suv. Men hur många som fanns i den, det vet man inte. Man väntar på en farkost med belysning och kamera för att få veta mera. Dykare kan inte ta sig så långt ner.  Först trodde man att det fanns en sådan i Schweiz, men jag läste nyss att man skall försöka låna från militären i något EU-land. Det är lite läskigt, nej mycket läskigt eftersom jag kört den vägen ganska många gånger.

Då är det inte lika farligt här i Norge och vi får väl ta det vackert när vi kör hemåt nästa vecka. 

Ytterligare en uppdatering...

 

David och Pierre kom hit lördag eftermiddag och reste vidare tidigt torsdag morgon. Enligt ett sms igår kväll hade de ankommit till Porjus och skulle transporteras med helikopter till vandringsleden nu på förmiddagen.

Det hade varit ganska jobbigt att köra från Locarno och hit, särskilt genom Tyskland – förstås. Det verkar som om många väljer att färdas med bil nu när det är kaos på flygplatserna.

De har planerat en veckas vandring och kör sedan via Kiruna och Narvik söderut genom Norge till Geilo. Rickard har informerat dem om att det tar tid att köra E6 genom Norge, men de har gott om tid. Det måste vara något mellan 175 och 200 mil. Nu tänker vi möta upp dem i Geilo, vi gissar att det blir i slutet av vecka 29, om de nu inte hittar på några trevliga utflykter på vägen. Lofoten t ex.

Vi planerar att köra till Geilo i slutet av nästa vecka. Det är ju bara 60 mil dit.

Jag måste berätta, Elvy har planerat väl inför en eventuell elransonering kommande vinter. Hon hade ett borrhål för bergvärme sedan tidigare, nu har de borrat ett hål till. Sen har hon satt upp en liten ”solcellspark” på tomten t h om uterummet, den är alltså placerad på stolpar på marken. Det luriga med solceller häruppe är att de ger massor med el under den ljusa årstiden men betydligt mindre, om än ens något de veckor när det är som mörkast. Hon lär nog klara sig bra i vinter ändå och med den nya elbilen, en Kia, så klarar hon sig även om det skulle bli brist på bensin. Elvy har bytt ut den Toyota som hon köpte när jag jobbade häruppe, men behållit Volvon. Hängsle och livrem alltså.

Det blir ingen kanaltur i år, finns alldeles för många frågetecken. Hur reser vi till England, hur utvecklas pandemin och hur är världsläget? Synd, men då är det.

Jag vet inte hur jag skall göra, stanna här tills jag skrivit färdigt och skickat mitt manus eller resa hem under några veckor. Om det nu går att flyga. Jag vill gärna komma hem, nu har jag varit här i snart tre månader. Men visst är det trevligt att vara i Hälsingland!

Uppdatering

 

I morgon kommer David och Pierre. De har kört från Locarno genom Tyskland och Danmark, kommer till Sverige i kväll efter att ha tagit färjan från Frederikshavn till Göteborg. Sista etappen blir alltså hit i morgon. De stannar några dagar och fortsätter sedan till Padjelanta. Jag fick kolla på kartan var det ligger. Det är 90 mil härifrån till Porjus och jag tror att det var därifrån som de skulle ta helikopter in till vandringsområdet.

Alice och Villy hade planerat att resa till Kanada på bröllop, men fick tacka nej. Som det är nu vet man ju varken om man kommer fram eller hem. De kompenserade det med att ta färjan till Finland och göra en rejäl rundtur där. ”Vi har varit på flera ställen så nära ryska gränsen som det går att ta sig med bil” skrev Alice på Facebook och bifogade bilder på gränsposteringar m m. Villy hade sagt till BG att det är rent oförskämt vilken uppfattning svensken i allmänhet har om Finland och finnarna. Det skall bli intressant att höra mer när de kommer hem nästa vecka. Jag frågade Elvy om inte vi kunde ta en tur dit också. Hon vill hellre till Geilo så det kanske blir en tur dit när David och Pierre varit här. Det är bara 60 mil dit.

Det händer så mycket här och i världen att man knappast hinner med. Det är lite irriterande att rapporterna från kriget i Ukraina får stå tillbaka för nyheter med mer ”lokal” prägel. Som skjutningen i Oslo och inflationen i Sverige. Visst, t o m jag märker att maten blivit dyrare och att somliga producenter minskar innehållet i väl kända förpackningar. Fräckast är väl att man först – det är ju ett tag sedan -  minskar innehållet i ett halvt kilo kaffe till 450 gram och nu finns det märken som innehåller 400 gram. Förpackningen är lika stor som de andra kaffesorterna men känner man på den så är den tunnare. Uppgiften om innehållet finns visserligen på paketen men med knappt läsbara siffror. Maj brukar köpa en fyrpack med muffins. Den väger nu 60 gram mindre än för ett par veckor sedan och så var det en förpackning med tvättmedel som bara plötsligt blivit hundrafemtio gram lättare. Jämfört med kriget i Ukraina är det förstås obetydligheter men visst är det bedrägeri.

En månad sedan sist.

 

När jag måste ägna mig åt att skriva, så är det svårt att få tid/ork/lust att skriva här. Livet går sin lugna lunk, våren har blivit till sommar och jag tänker inte resa hem till Ascona i brådrasket.

Där är det minst sagt bångstyrigt väder, idag kommer det att bli +30 och då kan det dyka upp häftiga åskväder från ingenstans. Mitt hus står inte tomt, Jen och Nigel har släktbesök från USA och halva släkten är inhysta hos mig. Släkten skall stanna över sommaren men kommer förstås att resa lite hit och dit i Europa under tiden.

Jag måste vara helt klar med skrivandet till senast sista september. Sedan vidtar jobbet för min redaktör och planerad utgivning är nästa höst. Det är så det fungerar med ”litterärt arbete”. Det är planerat för utgivning av sju böcker av ungefär samma typ, vilket förmodligen gör att intresset blir större. Berättelserna kommer från helt olika delar av Sverige. Dessutom har jag blivit intervjuad i radio. ”Hon sökte i sin familjs förflutna och fann så mycket mer av bygdens historia, att nu blir det två böcker. En med det lilla perspektivet och en med det större.” Så presenterades jag men sedan kom det förstås en hel del om att jag är bosatt i Schweiz men att jag måste vara i Hälsingland för att bitarna skall falla på plats. Reportern sade så.

David och Pierre kommer hit om ett par veckor. De planerar för en vandring i Padjelanta. Lotta och Dwight är i USA. Det skulle bli släktkalas, allt som blivit inställt och uppskjutet under pandemin plus någon som skulle avlägga en akademisk examen. Men sedan blir det Västergötland och förhoppningsvis en tur hit också,

Själv sitter jag stand by, jobbar och tar tacksamt emot all förströelse som bjuds av Elvy och hennes vänner. Svensk politik är inte underhållande men jag måste följa med där också och så är det allt elände i Ukraina. ”Putin den lille anstränger sig för att nå upp till Peter den stores nivå” sade en rysslandsreporter i radio.” Han kommer inte att lyckas.”