Snart är det 2022

 

Då var julen över för den här gången. Inte riktigt förstås. Idag är det tisdag och vardag igen.

Vårt julfirande tillsammans med Alice, Villy, Maj, Benny och Janne var lugnt och städat och riktigt trevligt. Fille var förstås med också. Julkaffe med massor av hembakat klockan två och det stora julbordet klockan fem. Vi var i uthuset, det har inte blivit använt på länge nu. Men där är det gott om plats när vi bara är sju. Vi spelade julklappsspelet och jag fick till slut ett badlakan med julmotiv. Min insats var en stickad mössa med en ledlampa över pannan. Mycket praktisk, jag har en sådan själv. Förutom att den kan vara bra att ha vid promenader när det mörknat så tar man på sig den om man skall leta efter något smått som försvunnit på golvet.

Juldagen var vi på gudstjänst i kyrkan och jag är förstås gnällig och kritisk, men jag blir inte klok på den här församlingen. Var det så bra att slå samman två församlingar från olika samfund? Varför kan man inte behålla en pastor? Varför hälsar inte medlemmarna på varandra annat än med en liten avmätt nick och ett ”god dag”? Är det så att jag från början är bortskämd med min uppväxt på The Salvation Army i Sale och den generösa attityden i den lilla kyrkan i Lugano? Handlar det om lokal kultur att inte visa alltför mycket känslor eller rättare sagt nästan inga alls?

Söndag kväll skajpade jag med Lotta, Dwight och Rickard. De vill att jag kommer hem till Ascona. Jag har varit borta tillräckligt länge nu. Jag sade att jag avvaktar till efter trettonhelgen och får sedan kolla upp hur man löser resandet med covidpass och tester. Och om man kan räkna med att det finns något plan som startar även om man har köpt biljett...

Jag hörde nyss på radion att flygkaoset i Europa kommer att fortsätta minst en, kanske två veckor till. Villy känner en man som suttit fast på en flygplats i Texas sedan den 23 december. Man har gång på gång sagt att nu kommer det ett inrikesflyg så att ni kan ta er till någon internationell flygplats så folk har stannat kvar där. Han är inte ensam, de har ockuperat ett par rum, sett till att få mat och har tydligen blivit intervjuade på någon av de stora tv-kanalerna.

Det kanske är lugnast att stanna kvar här ett par veckor till. Jag har ju allt jag behöver och hinner jobba mycket.

Nu börjar det kännas att det är jul!

 

Dags för ett nytt inlägg i bloggen. Jag deltar lite halvhjärtat i julförberedelserna, annars redigerar jag redan skrivet och skriver nytt. Jag har kommit in i en jobbperiod, kan det bero på att mörkret och det inte särskilt inbjudande vädret utanför påverkar mig. Ärligt talat finns det inte så mycket annat att göra.

Rickard har rest tillbaka till Ascona nu i veckan, han har tillbringat en tid på Geilo. Han säjer att folk är rätt oroliga efter alla covidutbrott, både med nya och gamla virusstammar. Det var inte så problematiskt att ta sig hem men han snabbtestades när planet landade i Zürich och fick order om att testa sig fem dagar senare. Stämningen i Norge är ganska hysterisk, men bättre det än att folk inte bryr sig. I Ascona verkar man vara ”lagom” försiktiga, det fungerar med munskydd och avstånd. Vaccinmotståndarna är fortfarande aktiva men håller sig på vissa platser med sina plakat och talkörer.

Jordskalvet i närheten av Bergamo kändes av även i Ascona. I Lugano har man konstaterat sprickor i några hus men inget allvarligt. Nu undrar man om det blir ytterligare skalv, det skall ha varit så att skalv i nordligaste Italien skapat relativt kraftiga efterskalv rätt långt uppe i Ticino. Marken där är inte alltid helt lugn, jag har känt av skalv några gånger men mest som darrningar i marken och att fönsterrutorna börjat ”sjunga”.

Jag vet inte när jag reser hem igen, en del av det material som jag fått ta del av är enklare att hantera om jag är här och enkelt kan ta de kontakter jag behöver.

Men nu är det snart jul, uterummet ser ut som en sagoskog och utomhus har vi många olika ljusslingor som lyser upp i mörkret. Frysen är fylld med julbaket och så vitt jag kan förstå skall det lagas mat och städas kommande vecka. Jag förstår att jag förväntas hjälpa till.

 

Mest politik.

 

Jag fick en förfrågan från Lotta via sms om det inte händer något i Sverige. Jo, det gör det nog, vi har ju fått en ny statsminister och oppositionen tycks leta i minsta vrå efter att hitta lik i garderoben hos de nya ministrarna. Först var det Annika Strandhäll som inte haft så bra koll på sina räkningar. Det har trasslat till sig i och med att hennes sambo först inte mådde så bra och sedan tog livet av sig, men sådana småsaker är inget gentemot några futtiga räkningar som gått till kronofogden – och som sedan blivit betalda. Sen har vi den nya civilministern Ida Karkiainen som kanske har gjort en nazistgest på en fest när hon var femton år gammal, hon minns inget av detta. En annan minister har tydligen klappat en partikollega på rumpan i samband med en fest på partikongressen nyligen. Han har bett om ursäkt och damen med rumpan verkar inte vara så upprörd, i alla fall inte lika upprörd som pressen. Nu undrar jag bara, kräver borgerligheten i Sverige att man skall kliva rakt in i Rosenbad från söndagsskolbänken?

Annika Strandhäll tillträdde som miljöminister för några dagar sedan, efter en miljöpartist. Nu kräver liberalernas partiledare att hon skall lämna besked om slutförvaring av kärnbränsle senast till lusse, annars kommer hon minsann att begära misstroendevotum, tydligen påhejad av kristdemokraternas Ebba Busch. Även kallad Ebba Brun. Jag blir väl ansedd som rasist, men liberalernas partiledare är något av det mest misslyckade och frånstötande som jag sett i svensk politik. Skall man inte få mer än två veckor på sig att lämna besked om en så viktig fråga som var och hur man skall förvara använt kärnbränsle?

Nu inför man nya restriktioner och råd för att förhindra ett nytt stort utbrott av vår vän Covid19. Jag har just lyssnat till en presskonferens på tv. Måste ge socialministern Lena Hallengren beröm för hur hon tacklar situationen. Jag hoppas att folk är lydiga och finner sig i de olika regler och begränsningar som kommer, inte minst därför att den här omgången skall vi vara mycket, mycket bättre än Norge.

Och en sak till – måtte Sverige slippa en blå-brun regering!!!

Här har vi det lugnt, i Elvys krets är nog de flesta politiska partierna företrädda. De två kristdemokraterna BG och Irene skäms för sin partiledare, Göran tycker att statsministern borde snygga till sig i håret och Marita saknar Jan Björklund och kommer att rösta på annat parti nästa val. Inga stora känslostormar när det gäller politiken alltså.

Julförberedelserna pågår i lugn takt, jag har en bestämd känsla av att allt på den kulinariska sidan som kan förberedas är klart, juldekorationerna ligger uppackade och kontrollerade och Elvy planerar att sätta upp julgardinerna i köket nu till helgen. Det är bara julstjärnor, inga tomtar på dem så det är väl ok.  Vi firar jul tillsammans med Maj, Benny, Alice, Villy och Janne samt Fille förstås. Det är planerat så i alla fall.

Busväder och mörker gör att jag ägnat en hel del tid åt att redigera sådant som jag skrev i början av min nya karriär som succéförfattare.  Just nu är det -15 men det har varit kallare, som lägst -18. De närmaste dagarna kommer det att bli en rätt rejäl temperaturstegring, men fortfarande minusgrader så snön får vi behålla och det skall komma mer...

Vad är det för fel med traditioner?

 

Adventsstakarna står i fönstren, farstukvisten och garaget har fått elektriska istappar (riktigt snyggt) och uthuset har en ljusgirlang runt ingångsdörrarna. Elvy har haft julbelysning längs infarten, men den krånglar och förresten så finns det lyktstolpar där så jag tycker nog att det kan räcka.

Idag har vi varit på adventsgudstjänst i kyrkan. Ingen kan begripa varför man skall byta ut invanda och älskade sånger mot nya och okända. Hosianna, den insåg man väl att man måste sjunga, men varför ta bort Gå Sion, den begriper inte jag. Men traditionalisterna tog skadan igen vid kyrkkaffet. Då hämtade BG ett dragspel och delade ut sångböckerna så alla fick sjunga Gå Sion. Exakt samma sak hände för två år sedan, men då hade församlingen en annan pastor. Vad är det för fel på Gå Sion???

Det finns en sak som jag saknar, den traditionella adventskransen som man får hemma i Ascona. Den är sötslibbig, dryper av fett och man blir kladdig om fingrarna men den är tradition och hör till första advent och ingen har för avsikt att ändra på det.

För övrigt går allt sin gilla gång här. Jag kan räkna med att få den tredje sprutan innan jul, troligen om två veckor. Sedan får vi nog förbereda oss på att det kommer att bli en fjärde och en femte spruta också. Jag undrar förstås om det här nya utbrottet i Sydafrika kommer att ställa till det för mig, jag hade tänkt mig att resa hem efter helgerna. Men sk-t samma, jag kan stanna här. Dessutom tror jag att risken att smittas av något nytt och värre (om det nu verkligen är så) den är större i Schweiz än i Hälsingland.

Nu laddar vi för advent!

 

Igår var det livat här hos oss! Dragspelarna har inte haft så mycket att göra på sistone, det har varit några gudstjänster på fäbodar i somras och framträdande på en hembygdsfest. Men nu tyckte de att det var dags att börja öva igen. Det var BG, Sven-Erik, Marita, Villy och förstås också Elvy. Dessutom hade Sven Erik tagit med ett rätt så bra elpiano som han tyckte att jag skulle spela på. Alice och Irene var med så att vi andra skulle kunna få både kaffe och mat.

Vi startade klockan elva med andakt som Villy ansvarade för och sedan var det ”kyrkkaffe” och två timmars övning, sedan söndagsmiddag och vi höll faktiskt på till klockan var fem. Sen var rösterna slut och dragspelarna hade träningsvärk. Jag var med och stöttade upp med pianot i en del av repertoaren. Det var mest gamla läsarsånger men också några av de nyare andliga ”örhängen” som t ex Han är min sång och min glädje. Vi hade så roligt, hoppas nu att det blir möjligt att genomföra de arrangemang som de är inbokade för under vintern.

Jag gjorde ett par video och skickade över till Nigel. Han svarade med en gång, var riktigt avundsjuk. Nigel har faktiskt övat på sitt dragspel ett par åt nu och jag tycker han är riktigt duktig. Dwight har fått låna mitt lilla dragspel, det som Elvy gav mig, men han har problem med basarna. Men han övar. Förmodligen behöver en fullvuxen karl ett fullvuxet dragspel.

Man får nog säja att vintern har gjort entré. Kallt och mörkt och ibland ganska halt faktiskt. Jag jobbar på och det känns på något sätt enklare att skriva när jag har ”lokalfärg” runt mig.

I morgon skall Elvy starta julbaket. Då kommer Maj hit, de gör julkakor av traditionellt slag och kommer att ge dem till äldre-äldre (jo, de säjer så, själva är de bara äldre) som de skall åka runt med nu till första advent. En fin tanke.

Det känns att det lackar mot jul. Utebelysningar av de mest varierande slag har redan kommit upp och även om alla inte är så smakfulla, så skingrar de mörkret. Vi skall sätta upp våra nu i veckan. Ja, d v s BG kommer hit och hjälper oss.

 

Mörketiden...

 

Dom säjer så i Norge vill jag minnas. Nu är det mörkt, om solen visar sig, så går den upp klockan åtta och ner kvart över tre. Men skymningen kommer mycket tidigare och är det dessutom mulet... Ja ni förstår.

Elvy har övertygat mig om att jag måste ta en vitamintablett vid frukost och nu när det är som mörkast, skall den kompletteras med en D-vitamintablett. Dessutom bör man inte äta alltför grovt bröd till frukost, det reducerar nyttan av vitaminerna. Säjs det och jag gör som jag blir tillsagd. Det är lugnast så.

Jag har disciplinerat mig och jobbar mellan tio och halv ett, sedan är det lunch och så fortsätter jag fram till klockan tre eller kanske lite längre. Jag tycker att jag har fått ganska mycket gjort sedan jag kom hit. Kan det vara så att ”lokalfärgen” gör mig effektivare?

En dag var vi i Gävle. Martins brutna arm fick opereras. Brottet var väl inte så allvarligt men man bedömde att det inte skulle läka ordentligt utan ett ingrepp. Han fick stanna över natten och sen åkte Villy och Alice dit och hämtade honom. Nu mår han rätt bra men är förstås irriterad över att han måste ha hjälp av Märtha med ett och annat.

Jag har varit hemma hos Janne två gånger och under erfaren ledning har jag fått bekanta mig med delar av himlavalvet. En kväll var det riktigt, riktigt stjärnklart fram till midnatt, då mulnade det på riktigt rejält. Den andra gången var det inte någon lika magisk stjärnhimmel men med teleskopets hjälp kunde jag se en hel del. På sätt och vis är det lite enklare om man inte ser myriader av stjärnor, så som det var första gången. Nu får vi hoppas på klart kallt vinterväder, det är då man ser bäst. Och fryser mest.

Jannes två katter, Rigel och Maia är kolossalt trevliga. Keliga och samtidigt två personligheter. Rigel är otroligt sällskaplig medan Maia kräver att man skall fjäska lite för henne, då kommer hon och man förstår verkligen att det är en ynnest att hon kommer upp i knät. 

Svensk politik ser ut att bli spännande. Damen som leder Vänsterpartiet (hon med det svåra namnet) tycks ha ett enormt självförtroende. Jag tänker på ordspråket ”den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket.” Skulle hon bereda väg för en ärkekonservativ regering med M, KD och SD så lär väl hennes ranking sjunka högst betydligt. Jag undrar vad Jonas Sjöstedt tänker...

Söndag kväll.

Igår var det alla helgons dag och i det här lutherska landet minns man de bortgångna då. Har det något att göra med svensk demokrati, alla är helgon oavsett om de skulle blivit kanoniserade eller inte. Och förresten blir man ju inte kanoniserad i den lutherska kyrkan heller... Alltså är Alla helgons dag en demokratisk dag, där demokratin fungerar även på ”den andra sidan”. 

Idag är det Alla själars dag enligt svenska kyrkan och det är då som man skulle minnas de bortgångna. Men nu har folkviljan bestämt något helt annat.

Det var många ljus tända på kyrkogårdarna som vi besökte. Alfta, Ovanåker, Hanebro, Bollnäs och Arbrå. Vi har släktingar i Ovanåker, Alfta och Hanebro, var i Bollnäs och Arbrå åt en gammal dam som Elvy känner, hon orkade inte följa med. Men vi tog bilder till henne.

Det mörknar fort och när vi körde hemåt från Ovanåker så var det faktiskt lite kusligt. Man varnar för vilt som plötsligt dyker upp på vägen och det är helt ok, men man känner oro när man kör genom skogspartier och jag vet inte om det är så nyttigt heller.

Igår var vi också på gudstjänst i kyrkan och det var parentation över dem som gått hem både under 2020 och 2021. Idag var det kyrkfri dag och vi var några som var hemma hos Maj och Benny och åt lunch. Vi är lite bekymrade för vår ”ålderman” Martin. Han har brutit höger underarm, snavade på en kringblåsande björkruska häromdagen. Brottet är rätt komplicerat och det krävs operation på sjukhuset i Gävle. Märtha har slutat köra bil så vi får hjälpa dem med inköp och transporter. Elvy tycker att det är skönt att veta att hon behövs. Så kan man se på det också.

Jag jobbar på och vissa saker känns mycket mer relevanta att skriva om nu när jag befinner mig i Hälsingland. När jag satt hemma i Ascona kändes det stundtals som om jag skrev om ett främmande land.

Natten mellan måndag och tisdag kan kanske bli stjärnklar. Då är jag uppe hos Janne och kollar universum genom hans nya teleskop. Spännande!

 

  

Hemma i Hälsingland

 

Det känns faktiskt som om jag har kommit hem.  Kom till Arlanda/Uppsala torsdag kväll utan förseningar. Elvy mötte mig där och på fredag ville hon ha med mig och köpa några vinterplagg. Sedan körde vi hit upp på lördag och jag installerade mig i min skrivarstuga. Igår var vi i kyrkan och sedan hemma hos Alice och Villy på ”kyrkkaffe”. Sedan återstarten efter att restriktionerna upphört så har man inte kommit igång med kyrkkaffet efter gudstjänsten. Det är mycket som inte är som tidigare och nog kan man fundera över om alla ”traditioner” är värda att behållas.

Janne har satt i gång igen med studiecirkeln i astronomi, onsdag blir det samling här hos oss. Det skall bli intressant, men jag vet att jag har missat en hel del. De kommande dagarna är det molnigt men till helgen kan det ljusna upp och då kanske vi kan få se stjärnhimlen. Det har gått en serie på tv, ett gäng kändisar har seglat över Atlanten och i något avsnitt har man talat om hur magiskt det är att kunna se hela himlavalvet utan ljusstörningar. Janne hade funderat på om en äldre icke-kändis kunde få följa med på nästa seglats.

Jag har sett på schweizisk tv hur någon reste till ön St Helena för att uppleva stjärnhimlen. Det är nog större chans för Janne att ta sig dit än att få vara med om en kändisseglats.

Idag har jag låtit jobbet vila och nu får jag se om det blir något gjort i morgon och kommande dagar. Jag känner mig lite slö, kan det bero på luftombytet? Lördag blir det kyrkogårdsturen. 

 

 

Söndag kväll i Ascona.

 

Sista söndagen med mina vänner på ett tag. Vi har varit här hemma hos mig, Dwight fick ansvara för dagens samling och sedan blev det cateringmiddag här. Hade jag haft mera ansjovis så hade de nöjt sig med Jansson, men tyvärr, ansjovisen var slut.

Nu minimerar jag skrivandet, det får bli förberedelser för att huset skall stå tomt här ett par månader. Viss tillsyn blir det, det har Jen och Nigel lovat.

Vädret har varit skapligt och jag har försökt att städa upp på tomten. Jag tycker nog att det har blivit lite mindre av valnötter i år, kan bero på att det var riktigt dåligt väder en period i våras. Nu ligger de och torkar och den som kommer hit får förse sig. Valnötterna måste torka några veckor, det finns en tunn hinna innanför skalet, kring själva nöten och den smakar riktigt illa, bittert eller beskt innan den försvinner spårlöst.

Jag känner att jag har varit så upptagen med mitt arbete sedan jag kom hem att det har varit tur att mina vänner tagit tag i mig och sett till att jag stängt av min pc, rest mig upp och varit social eller t o m fått lite motion. Det blir nog annorlunda, både socialt och fysiskt när jag kommer upp till Hälsingland. Elvy och hennes vänner är fullvaccinerade, några av dem har t o m fått tre sprutor så de umgås nästan som vanligt, men mest i uterummet som är lite större än samlingslokalen i uthuset. Det skall bli skönt att träffa dem alla, jag är så tacksam för att alla har klarat sig från att bli sjuka.

Det var dagens rapport, nästa gång jag skriver här så är jag högst sannolikt i Hälsingland, i min egen lilla skrivarstuga.  

 

Lite av varje. Och så börjar julen tränga sig på....

 Dags för en lägesrapport. Det fina höstvädret har, med någon dags undantag, hållit i sig men nu ser det ut att bli ändring.

Jag tog en promenad nu på förmiddagen för att handla på Coop och upptäckte att butikerna i centrum, inte alla men många av dem hade startat julen, både inne i och utanför butiken. Det verkade inte vara så stor brist på billigt krafs från Kina som man påstår. Eller också var det fjolårets grejor som inte blev sålda p g a restriktionerna. Trist att se hur de börjar kommersen två månader innan julhelgen.

I söndags hade församlingen i Lugano fått låna en större frikyrka, för att alla skulle kunna komma. Ovaccinerade satt uppe på den lilla läktaren.  Först var det gudstjänst och sedan församlingsmöte där man skulle diskutera en eventuell försäljning av kyrkan och om man i så fall skulle kunna anta något av de två förslag som kommunen hade lämnat. Vi var ganska många, för det var inte enbart registrerade medlemmar som var välkomna utan även andra intresserade. Ett av förslagen är bra för det finns busshållplatser i närheten och det kommer att bli en rätt stor parkeringsplats där. Problemet är bara att där finns en del hus som skall rivas, oavsett om det blir en kyrka där eller inte, så en ny kyrka kan tidigast bli klar om ett år. Den betalar företagen som vill komma åt området där den lilla kyrkan står nu. De hade t o m tagit fram skisser på bygget. Det andra förslaget ligger något mer centralt, tomten är inte riktigt så stor och det blir därför färre p-platser. Där skulle man kunna börja grovplanera redan nu. Där blir det en kyrka som är något mindre också.  Om församlingen godtar det första budet så kan man omgående få använda en samlingssal i en skola hela söndagarna, men för övrigt blir församlingen ”hemlös”. Det slutgiltiga beslutet ligger förstås hos styrelsen.

Ja, för övrigt jobbar jag på, har bokat biljett till Arlanda nästa torsdag, den 28.10. Avresa från Zürich 1715, anländer Arlanda 2010.