Hemma igen!

När vi kom till flygplatsen så var vi jättehungriga. Förmodligen hade våra kroppar blivit inställda på en riktigt rejäl frukost, och nu hade den uteblivit. Vi checkade in och sen skulle vi genom säkerhetskontrollen. Dom var oerhört nitiska, det kan tänkas att de hade info om att något kunde vara på gång. Först var det den obligatoriska scanningen och sedan beordrades var femte passagerare att gå till särskilda bord där allt de hade i sitt handbagage hälldes ut och undersöktes. När IRA var som mest aktiva, så gjorde de så här, men det var länge sedan. Pierre, Stephan och jag kunde i alla fall passera utan större problem. Julia och David valdes ut för kontroll. Julia blev av med sin miniatyrnagelfil, men det kan hon nog leva med. David hade bara sin kameraväska och det kändes som om de tyckte att den var lite suspekt. Får man ha handbagage så skall man ha handbagage, inte enbart en kamera! När Leo gick igenom bågen så tutade det. Han hade lagt plånboken, klockan och sin rem i plastlådan och letade efter eventuella mynt som hamnat i jeansen. Det fanns inget i fickorna men det tutade i alla fall. Då fick han följa med två vakter in i ett bås och blev beordrad att ta av sig kläderna. Sen kollade de och då var han okej. Kläderna undersöktes noga och där fanns det en påsydd etikett med något slags metalltrådar i ena fickan på hans chinos. Leo hade inte ens en aning om att den satt där. Den kan ev ha varit ett butikslarm, även om den mer såg ut som en lite påkostad märkesetikett. Han hade ju haft på sig samma kläder när vi åkte från Zürich, men där hade inte larmet reagerat.

Efter den här pärsen så behövde vi mat. Riktig mat. Killarna sköljde ner maten med en pint och L&S lyckades klämma ner ytterligare en medan vi väntade. Planet var  tjugo minuter försenat till start, men det hindrade inte att vi var i Zürich i tid i alla fall. Sen var det nästan två timmars väntetid innan tåget gick. Vi var hemma vid tiotiden, väldigt trötta faktiskt.

Jag vaknade inte förrän kvart i tio, mycket ovanligt för min del. Sen var det bara att fira pingst med att ta hand om tvätten... David ringde vid tretiden och frågade om jag hade lust att komma upp till dem en stund – vi fick ju inte glömma att det var pingstdagen. Förra året så var vi i Lugano på gudstjänst, det var då som Dwight och Lotta ansvarade för gudstjänsten, något som vi inte hade en aning om när vi kom dit. Send the fire!

Och så fanns det ett brev från LSE i posten där de har förslag på två olika 12 v kurser som går i London och en kurs som går online och som skall vara avklarad på 24 v. Sen funderar jag på London School of Theology, de har både kortkurser och distansundervisning. Det är Pierres mamma som har fått in mig på det spåret.

Nu har jag varit hos D&P och tillsammans har vi sett på en video med en kanadensisk inspelning av Spirit. Den håller faktiskt fortfarande. If the spirit says Go to you, then you must Go!