Nu blir jag ledsen...

Idag fick Rickard besök av en av sina armévänner, en välinformerad sådan. Samtalet handlade förstås bland annat om det förestående generalsvalet och vad som kan ha hänt eftersom Linda Bond slutade utan förvarning.

Nu börjar det klarna, ja vi vet ju inte allt men vi vet något av det som finns med i bilden. Det handlar om dr Paul Thistle och sjukhuset vid Howard institute i Zimbabwe. Det finns en historia om hur man på olika sätt försnillat delar av bidrag (stora bidrag) till driften av sjukhuset och om hur Paul Thistle, den whistleblower som talade om att inte allt (eller kanske ingenting) stod rätt till fick 48 timmar på sig att lämna sjukhuset för att resa hem till Kanada. Det fanns ingen efterträdare till honom, han skulle bara bort - naturligtvis för att någon eller några högre upp i organisationen skulle skyddas – oavsett att det fanns de högre upp i organisationen som gjort sig skyldiga till något som ingen, ingen organisation med självaktning skulle kunna acceptera.

Patienter lämnades utan läkare, men det brydde sig den armé som använder sig av deviser som ”doing the most good, giving hope today” och ”omsorg om hela människan” inte om. Sjukhuset är på fallrepet och det är klarlagt att människor har dött på grund av att man inte haft någon kvalificerad läkare där. Det finns lager av både medicin och sjukvårdsmateriel som bara står och förfaller. Nu arbetar dr Thistle på ett annat missionssjukhus, men det hjälper inte de patienter som normalt är hänvisade till Howard Institute.

Rickards vän visade oss länkar till tidningar i både Kanada och Zimbabwe som skrivit om detta. Han visste också att kanadensiska organisationer som lämnat medel till driften hade velat träffa Linda Bond. De fick träffa henne en kort stund på en flygplats i Kanada och hon hade snällt uttryckt, inte varit särskilt trevlig mot dem.

Vad är det som händer? Hur korrupt är arméns högsta ledning egentligen? I en organisation som livnär sig på donationer av olika slag kan man inte vara så oerhört sluten som man har blivit. Inget och ingen får ifrågasättas, den som kommer med frågor får svaret att ”det är inget officiellt” eller något liknande och den som framhärdar, den gör man sig av med. Paul Thistle är inte den förste.

Vem kommer att bli general? Blir det en ja-sägare med många vänner bland det korrupta ledarskapet eller en modig person, som påven Fransiskus? Han har redan vänt upp och ner på mycket inom Vatikanen och är öppen med att saker och ting inte sköts i kristen anda.

När någon blir illa behandlad, oavsett var eller vad det är, så minns jag vad som hände mig på den kår i England som jag tillhörde som tonåring. Jag skall inte gå in på detaljer, men alla höll varandra om ryggen. Vår manliga körledare var orsak till det som hände, vår kårledare och vår DC brydde sig inte. Min pappa (som inte var salvationist) skrev ett brev till NHQ, men fick aldrig något svar. Jag slutade att gå till kåren, men lämnade inte armén formellt för det hade känts som om körledaren hade fått rätt. Jag förlorade något som varit viktigt för mig under hela min uppväxt, kamrater, aktiviteter och inte minst trygghet. Jag flydde in i studierna med ännu större energi, vilket jag ändå kan säja att jag haft nytta av senare i livet. Jag hade mormor och hennes lilla församling att luta mig mot och det var inte förrän mormor var borta och jag kommit till Schweiz som jag av en ren slump ? stötte på en salvationist, Lisa som sedan, tillsammans med sin stora familj fått betyda mycket för mig. Sen hamnade jag - var det också en slump ? - vid samma bord som två exsalvo på en fullsatt uteservering när jag var ny i Ascona. Det var David och Pierre som valt att lämna armén när de blev ett par. David har sagt så här någon gång ”You can take a man out of the Army; but it is far more difficult to take the Army out of a man”.

Det är kanske därför jag bryr mig så mycket om vad som händer just nu.