Väntar...

Huset är städat, sängarna i gästrummen är bäddade och maten har inhandlats. Nu väntar jag bara på att klockan skall bli fem så jag kan köra bort till järnvägsstationen i Locarno och möta Maj och Elvy. De startade från Arlanda i förmiddags och jag hade hoppats att vädret skulle vara lika fint norr om alperna som det är här, så att de hade fått se alla de vackra vyerna över Vierwaldstättersee, men det verkar som om det både regnar och blåser där. Här är det strålande solsken och +13 just nu.

Jag har fått några mail angående min senaste bloggpost. ”Vart har helgelsemötena tagit vägen?” (Jag vet inte, kanske finns de på International Heritage Centre eller instoppade i något arkiv.) NN skriver att han har haft en ung kårledare som inte visste vem Brengle var. ”Det är möjligt att man skall vara snäll och salig och eftergiven för att framstå som helgad men jag är faktiskt trött på hela cirkusen.” - ”Ungdomarna får ingen ordentlig undervisning, man är så nöjd med att de sjunger i kör eller spelar i musikkåren och åker på festivaler. Sen när det blir motigt så försvinner de. Huset på lösan sand. Lovsång kan inte ersätta undervisningen.”

Jag skall inte förhäva mig, men jag var kårkadett under sex år på 80-talet. En hel del av det vi fick fördjupa oss i handlade mycket om just helgelseläran därför att man ville visa var armén stod när de karismatiska vågorna sköljde över Midlands och andedop och nådegåvorna var dagens lösen. Jag är lite mer stillsam till min natur och föredrog helgelseläran. Den verkade vara mer hållbar och krävde inte att man spelade ut hela registret offentligt.

Jag ser fram emot söndag, då får jag ta med Maj och Elvy till vår samling som blir uppe i Orselina. Först blir det andlig och sen lekamlig spis. David står för det förstnämnda och Pierre för det senare.

Och så ett par kuriosanotiser som jag just hörde på radion. I ett par nya rondeller där det varit en hel del trafikolyckor så skall man sätta upp trafikljus i rondellerna... Sen skall man införa stopplikt på en av de brantaste vägarna på Locarnosidan, där det kan vara riktigt besvärligt att t o m köra uppför. Nu skall man stanna i en korsning där det är så brant uppför att det bara inte går att starta med en normal bil. Det skulle ha införts stopplikt på den korsande gatan som är i stort sett platt men då har de boende där slagit sig samman och protesterat och fått en ändring till stånd. Fortsättning lär följa.