onsdag 28 juni 2017

Husförsamling eller vanlig församling?



Jag har funderat på detta, hemma i Ticino har vi en exceptionellt ekumenisk husförsamling som hela tiden växt till. Jag skriver exceptionellt ekumenisk därför att av de arton som vi räknar som medlemmar har vi fem katoliker, två med bakgrund i calvinistiska församlingar, tre kommer från lutherska kyrkor och två (Jen och Nigel) från amerikansk, något diffus kyrkotradition. Och sedan är det vi sex som har rötterna i Frälsningsarmén.


Här, i gruppen som samlas i uthuset är det dominans av personer från pingströrelsen, men flera kommer från andra frikyrkor och även svenska kyrkan är representerade. Det är väl ekumeniskt så det förslår? Alla besöker sina egna kyrkor men samlas både till fest och gudstjänst i uthuset. Gudstjänst... eller möte. Det är inget som annonseras, man kommer tillsammans därför att man är goda vänner. Visst kan man kalla det en husförsamling. Eller uthusförsamling.


Jag blir allt mer benägen att dra paralleller mellan vår grupp hemma i Ticino och uthusförsamlingen. Det är fritt, frivilligt och kittet i grupperna är att man vill komma tillsammans för att komma närmare Gud, fördjupa sig i Bibelordet, be tillsammans och sjunga.


Jag är tacksam för att jag får vara med i dessa två, lika och ändå så olika sammanhang. Jag får ut oerhört mycket av det. Därhemma får vi, samtidigt som vi har respekt för olika bibeltolkningar o s v, mötas kring det som är väsentligt i den kristna tron. I ”uthusförsamlingen” finns det en sådan glädje och man har naturligtvis mindre spännvidd på vad man tror och hur man tillämpar sin tro än vad vi har i Ticino.



I söndags samlades vi till kaffe och en helt oplanerad samvaro som fick gå under det gamla fina namnet stugmöte. Bön, bibelläsning, vittnesbörd och sång, mycket sång till dragspel och gitarr. När man sjunger gamla läsarsånger och annat från den mer traditionella frikyrkliga sångskatten, så är det i sig självt en gudstjänst. I söndags sjöng vi Säg känner du det underbara namnet till avslutning och Mattias, Bennys son sade efteråt  ”det var starkt”. Ett omdöme så gott som något.