Jag fick ett
brev från skatteverket i Sverige för en tid sedan. Då blev jag påmind om alla
mina förnamn, Maria Agnes Kristina. Agnes efter mormor som också hette Kristina
efter sin mor, men var kom Maria ifrån? Jag var faktiskt tvungen att fråga
Elvy. Jo, i både min farfars och farmors släkt fanns det gott om Marior, så det
har jag därifrån. Farmor hette Eleonora och ärligt talat så kan jag nog vara
tacksam för att inte heta det. I vardagslag kallades hon för Ella.
Häromdagen,
når jag behövde en paus från jobbet så tog jag tag i en bunt med papper som
behövde sorteras. Där fanns brevet från skatteverket och jag tog mig tid att
googla på mina förnamn. Maria, jo det visste jag sedan tidigare att det är den latinska
formen av hebreiska Miriam. Maria påstås betyda många olika saker allt från den
trotsiga till den upphöjda. Agnes kommer från grekiskans agnos och kan betyda
både kysk, lamm och glad. Kristina är den kvinnliga formen av Kristian och lär
betyda helt enkelt den kristne/kristna. Jag får väl vara tacksam för att jag
har fått tre namn med traditionell kristen bakgrund och inte något fantasinamn
eller filmstjärnenamn.
Sen testade
jag Elvy, som också heter Kristina. Det är en kortform av Elvira, ett spanskt namn med arabiskt ursprung som
betyder vit. Undrar om mormor och morfar visste det? Hennes bror hette
Alf-Bertil, ett för den tiden vanligt dubbelnamn men med en ovanligare
kombination. Alf är ett nordiskt namn och mansformen av alv eller älva. Bertil
kommer från bercht som betyder ljus eller glänsande. Morfar hade fått det tyska
namnet Ernst som betyder allvar. Morfars far var en stor beundrare av allt tyskt – detta var under Kaiser Wilhelms tid. Morfars
äldre bror hette Wilhelm, sen kom en syster som hette Magda och morfars
lillasyster hette Renate. Konsekvent genomfört alltså.
Pappa hette
Ingemar och det är bildat av namnet Ing och ett ord som betyder berömd. Farfar
hette Erik och det betyder den ärade. Farmor hette alltså Eleonora och det
betyder den barmhärtiga. Det passade nog bra, hon lade ner mycket tid på
välgörenhetsarbete, inte minst under andra världskriget för att bereda finska
barn ett tillfälligt hem i Sverige. Hon skall ha fått en fin finsk utmärkelse för
sitt arbete, inte minst därför att hon verkligen följde upp placeringarna så
att barnen hade det bra. Pappa berättade att vid ett tillfälle hade de fem barn boende hemma hos dem, de hade hon fått hämta från familjer där de inte
hade det bra och hon fick alltså skaffa nya hem åt dem..
Jag fick
aldrig lära känna mina farföräldrar. Farfar dog ett par månader innan jag
föddes och min farmor blev mer och mer inbunden. Först trodde man att det
berodde på att hon sörjde farfar, men det visade sig vara starten på en
demenssjukdom. Jag träffade henne två gånger och minns mest den sista gången,
då var hon rejält dement och trodde att min pappa var farfar och jag var ett
”krigsbarn” från Finland som de skulle ta hand om. Jag var åtta år då och blev
både skrämd och road av hennes beteende. Men jag var förvarnad av min pappa.
Han tyckte trots allt att jag borde ha träffat farmor vilket jag är tacksam för
nu. Dessutom är jag mycket lik henne till utseendet. Men jag är tacksam för att
jag inte heter Eleonora.
De sista dagarna
har jag jobbat på ordentligt. Jag har deadline på fredag och nästa vecka ser
det ut att bli riktigt fint väder. Nu skall jag äta något, det blir nog två stekta
ägg med bacon och sedan är det åter till jobbet. Knepigt, när jag sitter här
och skriver om helt andra saker, så tycker jag att det är avkoppling. Jag skulle
kanske ha tagit en liten promenad istället?
