lördag 24 juni 2017

Midsommardagen.



Igår sov jag länge, trött efter all bilkörning, så det blev ingen inflyttning i undantagsstugan. Det blev idag istället och nu sitter jag här och ”bor in” mig i arbetsrummet. Jag har ett fint skrivbord med god plats för datorn och så har Elvy köpt en extra bildskärm, keyboard och mus som jag kan koppla till min laptop. Omtänksamt! Sen har jag en hurts och arbetsstol till skrivbordet och en 40 cm bred, hög bokhylla, Dessutom finns det ett garderobsskåp och sedan får inget mer plats härinne.


I natt sover jag härinne – jag är faktiskt van att sova ensam i ett betydligt större hus, så det lär nog gå bra. Vi har diskuterat frukosten och Elvy vill att vi äter den och har vår morgonandakt tillsammans.  Morgonandakten är en tradition som hör samman med huset, det har jag skrivit om här tidigare. Elvy är inte lika morgonpigg som jag, men vi får väl kompromissa. Nåja, jag kanske inte är så väldigt morgonpigg men har uppövat en viss självdisciplin att stiga upp och börja jobba relativt tidigt.


Midsommarafton firades först på en av hembygdsgårdarna, dragspelarna infann sig, midsommarstången restes, barnen dansade tillsammans med en del modiga vuxna. Små grodorna är en höjdare i de här sammanhangen och så ger man lokalprägel åt Vi äro musikanter, inte från Skaraborg utan man är naturligtvis från Gävleborg.


Det hälsades till höger och vänster, dracks kaffe med hembakat och man oroade sig för att det skulle bli regn. Det kom några försiktiga droppar nu och då, men inget som förstörde feststämningen.


Någon hade sett på TV att det blir allt svårare att rekrytera unga till folkdanslagen och att uppträdanden av dem kan vara en tradition som kommer att försvinna. Det är ju synd, men när en ny dräkt kan kosta 10 000 eller mer och en begagnad flera tusenlappar och många av dem är varma och jobbiga att ha på, så kan jag förstå problemet. Dessutom är danserna inte så lätta att lära sig och spelmännen blir knappast fler.  Det är synd men här i Hälsingland och i Dalarna lär nog  traditionerna leva kvar en tid till.


Klockan sex var det dukat i uthuset men innan dess kom kubbspelet fram och så vitt jag kan förstå är det ett spel som ständigt råkar ut för individuella regeltolkningar. Det är kanske det som gör att spelet är så populärt, möjligtvis kan de som är extrema tävlingsmänniskor reta sig på detta. Vi hade bara roligt.


Det var fullt hus i uthuset, på menyn stod förstås matjessill, färskpotatis, gräddfil, finhackad gräslök och nyskördad sallad. Dessutom knäckebröd, smör och västerbottenost och vatten eller lättöl. Lite senare på kvällen jordgubbar med vispgrädde och mandelbiskvier och för den som så önskade, en kopp kaffe. Det var hög stämning i uthuset, trots avsaknad av nubbe och snapsvisor.


BG berättade nästan sanna historier från deras besök i Kanada och som extra överraskning var Alice och Villy med oss en stund via Skype. Besöket i Toronto med omnejd hade varit mycket lyckat. Irene och Maj ville påpeka att det fanns annat än de vanliga turistattraktioner som BG räknade upp, de hade tillbringat en hel del tid med shopping och då var det förstås mest Eaton Centre som imponerade på dem. När de var där tillsammans med Alice, så gjorde BG och Villy ytterligare ett besök i CN Tower.


Våra ”seniorer” Märtha och Martin underhöll oss med historier från Hälsingland, också de mer eller mindre sanna. Märtha har varit bibliotekarie och genom detta engagerad i diverse föreningar som vårdat sig om historia och traditioner och hon träffade för inte så många år sedan genom detta intresse Martin, som kan allt om de lite mer burleska och ockulta inslagen i lokal historia. Märtha tyckte att Martin blev lite väl frispråkig men då hejade BG och Kjell på honom och förklarade för Märtha att det faktiskt var midsommarafton, som väl inte varit den allra sedligaste kvällen och natten på året.



Nu är klockan sex,, regnet har upphört – åtminstone tillfälligt - och jag skall  nog höra med Elvy om vi kan gå ut en stund. Man blir mosig (kanske också mossig) av att sitta inne en hel dag.