Vi har gjort en utflykt till
Aurland och Flåm lördag-söndag, lyckades få ett rum med 4 bäddar i en hytte,
vilket inte är självklart under högsäsongen. De hade just fått en avbokning när
jag ringde och kollade. Sån tur kan man ha ibland. Lördag körde vi från Geilo via
Strandavatnet och Geiteryggstunneln och den spektakulära nedfarten mot Aurland
genom alla tunnlarna. Vi körde inte ända
in till Aurland utan in i den 24,5 km långa Lærdalstunneln. Jag vill inte
påstå att det är något nöje att köra den, det företas en del fullkomligt
idiotiska omkörningar i den smala tunneln, men visst, det är förutom nyttan
också en turistattraktion, inte minst med de stora blå salarna där man kan
vända om det behövs. Sen fikade vi i Lærdal och såg oss om i den idylliska
bebyggelsen. Som tur var, så kom den stora branden 2014 aldrig fram till de mest
centrala delarna av samhället. Sedan blev det uppför över Aurlandsfjellet, samma
väg som tunneln går faktiskt, i ett landskap som är tämligen orört och öde. Det
fanns en del snö kvar fortfarande och utsikten mot Jotunheimen är alltid lika
fascinerande. Namnet Jotunheimen är en rätt sentida uppfinning, jättarnas hem
alltså men det är ett passande namn på de höga fjälltopparna man ser i norr. Vägen ner
till Aurland från fjället är spektakulär och man får köra på låg växel och vara
beredd att bromsa i de tvära kurvorna. Det finns en spännande utsiktsplats där,
Stegastein, men där var det inte mindre än två turistbussar, så vi stannade
inte. Dessutom är toaletten där ur funktion och det är därför inte precis
fräscht i omgivningarna, det har vi läst om.
Nere i Aurland kan det bli en
rätt otrevlig hetta när det är fint väder, men när kvällen kom och vi åt middag
ute, så var det enbart angenämt.
Söndag morgon var vi tidigt
ute för att komma med Flåmsbanan halv nio och trots att det var söndag, så var
det inte så mycket folk just då. Tågresan är två mil och tar en timma. Det är
världens brantaste tågsträcka som inte använder sig av kugghjulsdrift. Myrdal
är slutstationen för Flåmsbanan, där kan man sedan gå på tåget antingen mot
Bergen eller Oslo. Man kan inte köra bil till Myrdal, man får cykla på Rallarvegen..
Vi valde att gå nerför Myrdalssvingene
(21 hårnålskurvor) till Flåmsdalen, klappade getter och hoppade på tåget i
Berekvam. Den sista delen av vägen genom Flåmsdalen är inte så spännande och då
hade vi gått minst en mil. Man blir faktiskt trött i knäna och fötterna av att
gå i de branta backarna nerför. Vägen anlades en gång i tiden när man byggde
järnvägen och räknas som sista delen av den populära cykelleden Rallarvegen,.
Sedan körde vi genom Aurlandstunneln
en gång till för att komma till Lærdal, kollade stavkyrkan i Borgund och vägen
tillbaka gick sen över Hemsedalsfjellet och Gol. Vi var ganska möra när vi kom
tillbaka till hytta sent på kvällen!
Vi blev inte särskilt drabbade
av det hiskliga regnovädret i natt. Det värsta ovädret gick en bit norr om oss, i norra
utkanten av Sogn og Fjordane.
Idag tar vi det lugnt, här är det gråmulet och lite kyligt. Om
vädret tillåter så skall vi köra bort till Solheimstulen och gå den l-å-n-g-a och tunga backen upp till
Hardangervidda i morgon.
Vi har fått sporadiska SMS
från fjällvandrarna på Kungsleden, men de positionsangivelser som vi fått,
säjer oss inget. Mobiltäckningen är urdålig, men de chansar när de kommer upp
på någon höjd och det är bara Telia i kombination med iPhone som fungerar.
Hittills har allt gått bra, och det är förstås det viktigaste.
