Jag blev påmind
av Cilla om att jag har berättat om kattungen och min smarta lösning på vädret
tidigare här. Det har jag säkert gjort, jag har ju bloggat i snart tio år och
jag är övertygad om att detta och annat som hände när jag var hos mormor på
loven är sådant som präglat mitt liv.
Mormor var en
levande kristen, en bönemänniska men samtidigt en modern människa. Hon kunde
skaka på huvudet åt sådant som fanns i ”syndkatalogen”. Den bestod av lite
lämpligt småplock ur Bibeln och de oskrivna regler som församlingsmedlemmarna
hade att hålla sig till.
Mormor var den
första av damerna i församlingen som klippte av knuten och permanentade sig.
Morfar var äldstebroder och fick förstås höra av de andra äldstebröderna och
pastorn att han borde hålla sin hustru i Herrans tukt och förmaning. Sonen
Alf-Bertil höll sig i utkanten av församlingens aktiviteter och blev aldrig
medlem. När han hade att välja mellan att konfirmeras i kyrkan eller gå i
församlingens kristendomsskola valde han det senare, men ställde inte upp på
att döpas och bli medlem. Han var idrottsintresserad, spelade fotboll och bandy
och orienterade. Elvy var heller inte övertygad om att hon skulle döpas efter
avslutad kristendomsskola, men föll för kamrattrycket. Mormor hade talat med
henne och sagt att dopet var en så viktig handling att om hon kände sig det
minsta tveksam, skulle hon avstå. Möjligheten fanns alltid senare.
Det är kanske
inte så underligt att mormor satte prägel på mitt liv. Hon kunde leva nära Gud
men det var inte församlingens regler som styrde hennes liv. Nu har jag
förstått att hon faktiskt blev respekterad för att hon valde själv och stod upp
för sina val. Jag tror att jag ganska tidigt, jag var väl i tonåren, hade av
henne tagit till mig det som var väsentligt om man ville vara en kristen. Det
gjorde att jag vid några tillfällen kom i konflikt med ungdomsledarna på kåren
hemma i Manchester. Där var man konservativ på ett annat sätt än i
pingstförsamlingen. Sådana syndiga saker som bio, dans och läppstift var helt
ok i Manchester medan idrott och andra söndagsnöjen och till och med tv en
söndagskväll var klandervärt. Dessutom hade man en rätt konstig uppförandekod
som vi tonåringar skulle anpassa oss till. Men vi var nog den första
generationen som ignorerade den.
Samtidigt fick
jag med mig det bästa från två världar, det är jag väl medveten om.
När klockan var
tio i förmiddags så slog termometern om från +30 direkt ill 32 och nu är det 35
grader utomhus. Jag bör väl tillägga att jag bor på sydsluttningen ner mot Lago
Maggiore och här blir det varmare än den rapporterade temperaturen som jag tror
mäts uppe på Monte Verita. Men det är ruskigt varmt ute och bättre att stanna
inne.
