Nu på
förmiddagen ringde Rickard. Tillsammans med Hans Rasmussen har han varit ute på
en veckolång vandring över Hardangervidda. De startade vid Solheimstulen och
blev upphämtade i Eidfjord av Solveig. Det är en prestation, ingen av dem är
tonåring längre. Det var visst åskväder en natt. men vädret har sällan varit så gynnsamt
för vandring som de sista veckorna. Och det fina vädret fortsätter.
Det gör det här
också och även i Hälsingland så det spelar inte så stor roll var man befinner
sig. En ovanlig situation, eller hur? Men det är trist att höra att fodret till
djuren är på väg att ta slut och som sista nödåtgärd måste man slakta.
Jag har ett så
mysigt minne från när jag var hos mormor på sommarlovet. Jag bör ha varit sex
år då. Mormor skulle, sin vana trogen avsätta en stund för bibelläsning och bön
på förmiddagen och då hade hon köpt kritor, målarböcker och annat pyssel som
jag skulle ägna mig åt under tiden. Men efter ett par dagar vid köksbordet
reagerade jag. Jag var ju där för att vara tillsammans med mormor, så då skulle
jag väl vara med även när hon hade sin andaktsstund. Mormor hade svårt att säja
nej och fick förstås anpassa andakten till att jag skulle vara med. Om mormor
bad, så skulle jag också be. Jag hade ett akut böneämne, en kattunge i
granngården hade fått ögoninflammation och det var tal om att avliva den. Jag
bad för kattungen, inte ville väl Gud att en sån gullig kattunge skulle dö. Ett
par dagar senare var kattungen mycket bättre och jag var övertygad om bönens
kraft. (Dessutom fanns det en ögonsalva som hette Noviform men det visste jag
inte då.) Mormor fick förklara för mig att Gud hör bön men det är inte alls
säkert att det blir som vi önskar. Gud vet alltid bäst.
Och så var det
vädret. Jag bad Gud om fint väder och att det inte skulle regna. Mormor
förklarade att det behövs regn för ett det som växer på åkrarna skall ge skörd
och för att djuren i beteshagarna skall ha något att äta. Då fick jag en
lysande idé. Jag bad Gud om regn på natten och fint väder på dagen. Nej jag
blev nog inte alltid bönhörd. Men det var alltid lika roligt att vara hos
mormor i alla fall.
Jag letade i
bokhyllan u söndags och där fanns det inget som lockade så jag tog fram en
kartong med böcker som jag tänkt att slänga eller skänka bort, Där hittade jag
Chaucers The Canterbury Tales som jag köpte för länge sedan när jag var i Canterbury
och besökte vad jag vill minnas hette The Canterbury Experience, en pilgrimsvandring
från London tillsammans med de olika figurerna som under färden underhåller varandra med sina intressanta
och inte alltid helt rumsrena berättelser. Jag har läst halva boken och ser
fram emot mera intressant läsning och kommer kanske ett rodna lite när The Wife
of Bath berättar sin historia...
I kväll blir
det fotboll. Vem hamnar i finalen tillsammans med Frankrike???
