Vi har tillbringat
helgen i en primitiv stuga ovanför Lavizzara som ligger uppe i bergen,
en bit norr om Locarno. Stugan ägs av en katolsk ungdomsförening men används sällan.
I trakten däromkring finns det ett ovanligt stort utbud av bättre eller sämre
underhållna små ”kapell” tillägnade katolska helgon. Den stora attraktionen är
annars Chiesa di San Giovanni Battista uppe i Mogno, en av de moderna, verkligt häftiga
kyrkor som ritats av arkitekten Mario Botta.
Vi har varit
där förr och i tider av turistinvasion undviker man sådana attraktioner. Vi gjorde i stället en lång vandring på lördag
upp till Gheiba där det finns ett stort stenbrott och om man anstränger sig
lite till, en makalös utsikt söderut. Söndag var vi halvvägs uppe på Pizzo di
Brünesc (2429 m ö h) när det kom mörka moln i väster så vi avstod med glädje
från att försöka ta oss längre upp. Men det kom aldrig något regn.
Vilka var vi
då? Det var David, Marlene, Leo, Julia, Stephan, Yves, Diana, Luca och jag.
Gruppen är decimerad, det är ju semestertider.
Att det är
semestertider, det syns också på trafiken. Tät trafik, långa köer och inte en
parkeringsplats så långt ögat når. Däremot ser man många bilar som är placerade
på oerhört kreativa sätt. En bil hade parkerat inne i en av de kommunala
rabatterna i Locarno och nere på vår piazza hade en turistbuss placerat sig så
att laglydiga parkerare inte kunde ta sig ut. Det tog två timmar innan
sällskapet och föraren behagade återkomma till brottsplatsen. Minsta lilla
incident ute på vägarna skapar enorma köer. I lördags var det periodvis helt
stopp på motorvägen söderut, ner mot Lugano.
Jag minns att
för ett par år sedan skrev lokalpressen om parkeringskaoset i Järvsö. Dom borde
göra ett studiebesök här!
Jag ser fram
emot att få ta mig norrut nästa vecka, trots att situationen i Hälsingland
kanske inte är den bästa. P-platser finns det i alla fall gott om.
