Vår på vänt.

Nu har våren bytts till ett riktigt busväder. Det har regnat sedan på förmiddagen men den snö som de varnade för, har vi inte sett till ännu.

Mina känslor inför de restriktioner som åläggs oss, pendlar mellan att det är intressant att få uppleva det här till att det känns rätt trist. Men jag har mina inköpsrundor, har gjort tre intervjuer under veckan och jobbar på med materialet till boken.

För ett par veckor sedan fick jag låna en gammal avhandling om bondelivet i Hälsingland, nu har jag lånat en fyllig inventering av fest och högtider i Hälsingland på 1800-talet. Det sprider sig att jag har börjat skriva och nu får jag lite prestationsångest. Folk som tycker att de har kunskaper att tillföra är så vänliga och hjälpsamma. Jag kan ju inte göra dem besvikna. Det måste bli ett resultat och helst ett bra resultat.

I Ticino börjar saker och ting sakta, sakta att återgå till mer normala förhållanden. Butikerna skall vara öppna 0800-1000 enbart för dem som är över 65, och det gäller tydligen alla butiker. Sophia, som har en klädesaffär som i vanliga fall öppnar klockan tio, hon har nu öppet från åtta och det har kommit en del 65+kunder som vill ha vår- och sommarkläder.  Mellan de relativt fåtaliga kunderna så har hon förstås jobb som hon kan göra. Förr jobbade hon klart innan hon gick hem för dagen, nu gör hon jobbet på morgonen och hon funderar på om det inte kan vara idé att fortsätta så, även när butiken återgår till normala öppettider. Just nu jobbar hon ensam, annars brukar Regula hjälpa till men på grund av att hennes svägerska Annemarie tillhör riskgrupp, både ålder och sjukdom, så stannar Regula hemma nu.

Regula är en känd stylist och hennes närvaro i butiken drar naturligtvis kunder. En kund som absolut ville höra hennes åsikt om ett inköp fick visa upp sig via sin smartphone för att få råd av Regula. Det är intressant med den digitala utvecklingen. Skriver jag som tycker att IRL är långt överlägset kontakter via telefon eller internet. Jag är nog lite gammaldags.

Nu börjar de bli oroliga för att pandemin skall ta ny fart i Italien, främst då i Lombardiet när man släpper på en del restriktioner. Dödstalen har visserligen gått ner, men det är ju ”gamla” fall. Och jag undrar förstås när jag kan resa hem igen, Med tanke på bokskrivandet är det ändå en stor fördel att vara ”på plats”, det måste jag medge.

Nu i veckan har jag varit och handlat kläder, bestämde mig för att handla för 2000 kronor, Det blev ganska mycket kläder eftersom det var rea på en del och 20 eller 30 procents rabatt på annat. Nu är jag ekiperad för en rätt långvarig vistelse här.

I det kombinerade uterummet/växthuset frodas primörerna och de frösådda blommorna har kommit långt i sin utveckling. Ett intressant experiment är blomsterbönorna, de kom upp efter drygt en vecka och nu växer de minst en dm per dygn. Elvy mätte igår, då var den högsta 70 cm. Våren är på väg inomhus i alla fall!