NU SÄTTER JAG PUNKT OCH TACKAR FÖR MIG!

 

Efter moget övervägande så slutar jag blogga här. Den här bloggen kom till några år efter att jag flyttat till Ascona och ville behålla kontakten med mina vänner i Sverige. Det har mest varit en dagbok över vad jag gjort och ibland också mina synpunkter på händelserna i omvärlden. Nu bor jag i Sverige och bloggen känns inte så relevant.

Men jag fortsätter med min engelska blogg. Den har förstås en helt annan inriktning och de av mina vänner som eventuellt inte har adress till den och vill flytta över sin uppmärksamhet dit, ni får kontakta mig direkt. Den bloggen är alltså inte öppen för alla,

Så nu tackar jag för mig och för visat intresse under fjorton år.

Det lackar mot jul.

 

Nu är jag mitt i alla julförberedelser, både privat här hemma med Elvy, tillsammans med hennes vänner och i deras kyrka. Det är roligt, men hur mycket blir det kvar att fira när den ”riktiga” julen infinner sig? En sak är bra, Elvy behöver inte bulla upp med all traditionell svensk julmat.  Det blir skinka, rödkål och Jansson. Resten av julmaten härstammar från Kanada. Det är tradition att fira tillsammans med Alice, Villy, Maj, Benny och Janne. Och så Fille förstås. Först julkaffe klockan två och det stora julbordet klockan fem. Sedan blir det tårta, kaffe och godis på kvällen. Kaffet serveras i glashuset, julbordet i uthuset och kvällen tillbringas sedan inne i ”salen”.

Som tur är, så kan Lotta laga till Jansson så att de kan ta del av min tradition.. När jag har tillbringat julen i Ascona så har det gått år massor av Jansson ackompanjerat av gott öl. Lotta var till och med så förutseende att hon köpte med sig ett antal burkar med ansjovis i somras.

Det har kommit så pass mycket snö att det är vitt på marken. Det lyser upp lite, solen försvinner redan innan klockan tre. Och mörkare lär det bli ytterligare ett par veckor framöver men sedan vänder det! Det är nästan en magisk formel ”sedan vänder det”. Först märks det inte så mycket av det men kommer vi fram till trettonhelgen så kan man faktiskt ana att dagen blir lite, lite längre. Med lite god vilja.

Jag har redan blivit kontaktad av rektorn i en närbelägen skola. Kunde jag tänka mig att ställa upp som vikarie under vårterminen? Jo, det kan jag nog. Det värsta med det är bara att då måste jag ut på snöiga, ibland oplogade vägar tidigt på morgonen. Men jag kan ju inte säja att jag kommer gärna som vikarie efter frukostrasten.

Jag skall skicka julkort i år. Helt vanliga analoga julkort med bilder från ett snöigt Hälsingland och en personlig hälsning. Man hör så mycket om avancerade it-system som kraschar, så nog önskar jag att vi kunde ta ett par steg tillbaka från de sårbara datorerna.  

 

Nu har jag landat!

 

Nu är jag ”hemma i Hälsingland och kan andas ut. Nej, det var inga problem med resan hit, tåget från Locarno till flygplatsen i fredags gick helt efter tidtabellen, planet lyfte och landade på angivna tider och på Arlanda väntade Elvy.

Vi stannade i Uppsala över helgen och kom hit i går eftermiddag. Elvy hade en överraskning i beredskap åt mig, hon har låtit en arkitekt rita en utbyggnad av ”mitt” hus och har fått ett muntligt ok från kommunen. Istället för drygt 60 kvadratmeter kommer det att bli 98.  Elvy är smart, hon tänker att när hon tycker att det blir jobbigt att bo på två våningar så byter vi, hon flyttar in här och jag får ta det gamla huset. Någon gång i framtiden... Vi skall väl fundera och träffa arkitekten innan den formella ansökan om bygglov läggs in, men Elvy är inställd på att utbyggnaden skall vara klar innan sommaren. Och hon brukar få som hon vill.

Nu har Carol och Harry flyttat in i mitt hus, jag hoppas att de kommer att trivas. Carol ringde igår, hon undrade om doseringen av tvättmedel. Jag har köpt ett miljömärkt pulver med text på tyska på förpackningen. Små saker som skapar förvirring. Annars hade allt fungerat ok.

Jag har tänkt att ta det lugnt och installera mig tills efter helgperioden. Men jag har tidigare blivit tillfrågad om jag kan ställa upp som vikarie i skolan och sagt att det får bli under vårterminen. Vi får se hur det blir, det kanske kommer andra erbjudanden. Nej, det tror jag inte. Så attraktiv är jag inte!

Prylar, saker, tillhörigheter, you name it.

 

Vilken reaktion det blev från mina vänner när jag lade ut inlägger i förrgår! Det var både applåder och burop. Men nu har jag bestämt mig.

Naturligtvis så finns det möjligheter för mig att återvända till Schweiz OM jag skulle vilja det. Jag har motsvarigheten till PUT och behålla det även om jag vistas i ett annat land, bl a därför att jag äger fast egendom i Tessin. 

Jag har alltid berömt mig av att jag inte samlar på mig så mycket. Men nu, när jag skall tömma huset på alla personliga tillhörigheter, så har jag plötsligt fått en helt annan uppfattning. Nu måste jag använda mig av principen ”slänga, skänka, spara.” Jag har inte så mycket som faller under rubriken skänka, det är väl en del böcker som någon kanske vill ha. Nu närmast skall jag ta mig an det som finns i förrådet i källarplanet. Jag har städat och slängt där ett par gånger, så jag misstänker att det mesta behöver sparas...

Lotta har erbjudit sig att ta hand om sådant som jag inte vill eller bör skicka med flyttgodset, de har plats för några kartonger i sitt förråd. Sen tar de med det när de kör till sitt sommarhus i Sverige.

Det är några av mina vänner här som tycker att jag är helstollig som lämnar Ascona för det kalla Sverige. Men nu har jag bestämt mig och jag vet faktiskt vad jag gör. Det finns många fördelar med att bo i Sverige, sådant som de inte känner till. Plus att allt inte är lika hiskligt dyrt som det har blivit här. Men Elvy klagar över att basvarorna gått upp i pris, favoriten prästosten kostar 120 kronor kilot.

Men det drabbar ingen fattig och hon har bergvärme och solceller. Men de ger väl inte så mycket nytta nu under den mörkaste och mest solfattiga tiden.

Nu har jag ett par veckor på mig att bli klar med flytten.

Förändring på gång!

 

Nu har jag bestämt mig – jag lämnar Ascona och flyttar hem till Sverige och Hälsingland. Det har varit en lång process med funderingar hit och dit. Jag trivs i Ascona, jag har många vänner här men det är inte längre ”hemma” för mig. Nu har jag varit här i två månader och haft tillfälle att fundera, väga för och emot, t o m gjort upp ett par listor med argument.

Det som fick mig att fatta det slutgiltiga beslutet, var att vänner till Jen och Nigel har lämnat USA och fått uppehållstillstånd i Schweiz. De kommer att hyra mitt hus, just nu bor de tillfälligt  i Locarno.

De har båda rötter i Italien, även om det ligger några generationer bakåt. Hennes rötter kommer från trakterna kring Cremona och hans från Turin. De menar att USA är ett land i fritt fall, betydligt närmare en katastrof än vad vi kan tro. De har tre barn, en dotter är gift på Nya Zeeland, en son jobbar i Norge inom oljeindustrin och en på Island – han är vulkanolog. Nu kommer Carol och Harry Brent att bo i mitt hus minst i två år – de avvaktar resultatet av nästa presidentval. Väljer de att stanna här, så kan det tänkas att de köper huset.

Vad skall jag göra nu då? När jag var i Hälsingland, så blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att vikariera som lärare under höstterminen. Just då var det inte aktuellt men när jag kommer dit igen så är jag disponibel för lärarvik, korta eller längre. Jag trivdes bra som lärare, även om det var ett par år sedan.

Nu har jag börjat packa, den här gången skall jag ta med mig det allra mesta av mina tillhörigheter. Däremot skall förstås möblerna och allt husgeråd vara kvar. Jag skall sälja bilen, det är inget problem, den vill Luca köpa.

Elvy är förstås glad, vi trivs så gott tillsammans och nu bor vi ju i var sitt hus, så vi sliter inte på varandra. Det jag saknar i Hälsingland, det är vänner i min ålder. Jag delar vänner med Elvy, men de är mest i det som bör beskrivas som ”föräldragenerationen”. Men sånt löser sig nog.

Nu blir det också närmare till hytta på Geilo. Jo, det är 60 mil och det tar en dag att köra dit, men det kräver inga flygbiljetter och ingen tågbiljett.

Nigel frågade mig om jag räknade med att det skulle vara tryggare att bo i Sverige. Det tror jag faktiskt. Det som skrivs om kriminalitet och skjutningar i Sverige sker ju i begränsade områden och jag tror att risken för att bli drabbade av något krig är lika stor i både Schweiz och Sverige.  

I morgon skall vår husgrupp samlas hemma hos Diana och Yves. De tillfällena kommer jag nog att sakna, men med teknikens hjälp är allt möjligt!

 

Lite i all hast.

 

Om två månader är det juldagen. Då har vi passerat vintersolståndet. Det kan man väl glädjas åt?

Här är det höst i naturen men relativt milt på både dagar och nätter. När jag kom hit så tog jag vara på årets valnötter, de ligger och torkar på ett par brickor, Jag har öppnat några och de ser ut att vara välmatade.

Och stackars Jimmy Åkesson får inte gå på Nobelfesten i år heller. Den nya kulturministern driver olika kulturjournalister med, hon verkar inte alls vara uppdaterad på sitt område. Moderaten Parisa Liljestrand är nog inte rätt person på den posten. Ebba Busch lovade att svenska hushåll skulle kompenseras för de höga elpriserna från den första november men det löftet kan hon inte uppfylla. Har ett antal mer eller mindre trovärdiga ursäkter. Svensk politik är säkert underhållande för dem som slipper drabbas av den.

Ny premiärminister i Storbritannien, hoppas att han kan styra landet en längre tid. Han säjs vara mycket ”höger” men är samtidigt realist. Och hur blir det med Skottland? Läste att självständighetsgrupperna fått ny luft under vingarna.

Blir Sverige och Finland medlemmar i NATO nu? Det verkar som om Kristersson & Co är beredda att gå långt för att göra Erdogan nöjd. Det är mycket att fundera på nu, inte minst vad som händer i Ukraina. Är det korrekt information när man säjer att Putins hälsa vacklar mer än tidigare eller är det önsketänkande?

Vi var med på gudstjänsten i Lugano i söndags, uppmanade att bidra med ett par sånger. Vi sjöng Count your blessings och Lift me up to higher ground – PÅ ITALIENSKA. Jag övade flitigt innan vår gemensamma övning på lördagen. Det är ganska lätt att sjunga på italienska faktiskt.

Det här var allt för idag.

 

Fortsättning följer...

 

Igår hann jag inte skriva färdigt, det kom upp en flash på engelska  på skärmen att internet skulle stängas ner klockan 1800 för underhåll.  Det hade kommit en flash strax innan men den hann jag inte läsa – den var på italienska.

Vad hann jag inte skriva?

Hösten är här, på dagarna är det ungefär +15 och dagarna blir kortare. Jag tycker att det mörknar snabbare här än i Sverige men det beror nog på att solen går ner bakom bergen.

Vi är inte uppmanade utan snarare beordrade att spara på strömmen. Några av de pampiga villorna nere vid sjön verkar inte bry sig, där är det lampor i alla rum och gott om utebelysning. Jag har led-lampor överallt och bara den absolut nödvändiga utebelysningen. Man betonar också att det ändå behöver vara säkert, både för människor och för att förhindra inbrott. Jag har en mössa med belysning och reflexer som kan laddas med usb. Mössan, som har en rätt kraftig ljusstyrka väcker uppmärksamhet.

Tidningarna, internet, radio och tv flödar över med råd och tips. Preppers finns inte enbart i Sverige! Vita bönor i tomatsås är bristvara i butikerna efter att någon på tv talat om att det innehåller kolhydrater, protein, fett och socker plus en del annat. Dessutom kan det i nödfall ätas rumsvarmt.

Jag samlar på mig lite torrvaror,  dyr norsk makrill i tomatsås, mjukost på tub och skorpor. Dessutom snabbkaffe, ett par paket paracetamol och en liten ask plåster. Varje gång jag går och handlar upptäcker jag något som jag kan ha nytta av.  Soppa på burk skall jag försöka få tag på. Har man en fylld låda så behöver man nog inte använda den.

Skulle elektriciteten försvinna blir det knepigare. Trangiaköket fungerar bra och jag har ett par paket stearinljus sedan tidigare. Men det blir kallt.... Vi får ta ett problem i taget.

Jen och Nigel har två kaminer och de har laddat upp med både riktig ved och briketter. Problemet är bara att kaminerna inte är avsedda för uppvärmning utan skall vara att mysa kring. Börjar alla som har kaminer att elda mycket så är väl inte set så bra heller.

Så är läget och dessutom så försöker jag att följa med vad som händer i politiken i Sverige. Kan Ulf Kristersson lita på Liberalerna? Tveksamt.

Nu skall jag ta en promenad tillsammans med Marlene. Det är vackert uppe på Monte Verita med alla gula och röda löv.

Mera läsarsånger och lite annat,

 Jag fick plötsligt ett uppdrag från förlaget där jag jobbade tidigare. Det var en översättning från engelska av ett utbildningsmaterial för handeln, som var så bedrövligt dålig att den inte gick att använda.

Det som är märkligt, det är att mitt första uppdrag för förlaget, det var just att vara med och översätta och sverigeanpassa ett utbildningsmaterial för just handeln.

Det blev några arbetsdagar och en rätt generös ersättning eftersom jag gjorde det så kvickt.

Det är dyrt att leva, även om man bara är en person och inte gör några utsvävningar vare sig i mat eller prylar, Tanken måste fyllas ibland också, även om jag försöker att köra så lite som möjligt. Det är nyttigt att gå och jag har tid att besöka mataffären två eller tre gånger i veckan, så är det inget större problem att bära hem inköpen.

Jämfört med Sverige är förstås det mesta mycket dyrare här, och även jämfört med Norge – faktiskt. Bröd, frukt, grönsaker och mejeriprodukter tror jag sticker ut mest. Coop har en kyldisk där man lägger ut varor med kort sista förbrukningsdatum. Jag ser att många kunder går dit först.

Nu har vi varit i kyrkan i Lugano ett par söndagar och vi kör dit nu på söndag också. ”Kyrksalen” har nästan dubbelt så många sittplatser och orgeln behöver inte stå mitt i publiken.

Jag fick en länk från BG för några dagar sedan. I somras så hade han fått en melodi på hjärnan men visste först inte var den kom ifrån. Efter lite letande på Internet så hittade vi två inspelningar av Fribiljetten – sången heter så, men en var lite för modern och den andra hade inte rätt melodi. Nu hade han gjort en djupdykning På nätet och hittat sången precis som han ville ha den. Lustigt nog var det en inspelning från 1977 med två salvationister som fanns på en australiensisk hemsida!!!

Vill ni lyssna på läsarsånger som man blir glad och välsignad av, så är detta länken

https://www.regalzonophone.com/Albums/All-min-frojd-Jag-har-i-Jesus

Politik, Putin och gamla läsarsånger.

 

Det händer så mycket här i världen att man knappast kan följa med. Valet i Sverige är förstås en bagatell i sammanhanget men i vilken riktning kommer Sverige att utvecklas? Kan politiken få stopp på skjutningarna och all annan kriminalitet? Respekten för liv och för andras egendom verkar bli allt mindre, sociala medier flödar över av hat och desinformation.

Samtidigt gör man i tv reklam för alla dessa betalkanaler där våld är en självklar ingrediens i publiksuccéerna. Där det är underhållning att se alla slags grova brott. Kom inte och påstå att inte det påverkat utvecklingen.

Hur blir det med Sverigedemokraterna? Kommer de att manipulera sig till stor makt i regeringen utan att vara med som ministrar och därmed slippa ta ett tydligare ansvar för vad som händer – om man inte lyckas så bra.

Hur stark kommer oppositionen att bli? Det finns möjligheter för sittande regering att reducera deras inflytande högst väsentligt, även om det inte sker med demokratiska medel. Och vad kommer den falukorvsviftande ”krist”demokraten att kunna ställa til med?

Och så har vi Putin. Nu blir det alltmer tydligt att även om han skulle känna sig pressad av att ”specialoperationen” går dåligt, så har han en samling hökar bakom sig som är beredda att gå nästan hur långt som helst. Nu skall det tvångsrekryteras nya soldater som kommer att bli kanonmat om väst ger Ukraina ännu mer och bättre vapen. ”Vi måste skydda vårt land” säjer han. Från vad? Skydda Ryssland från Putin och hans vänner borde vara det mest effektiva sättet att skydda landet.

Torka, översvämningar, smältande glaciärer och djurarter som utplånas. Svält och utbrott av svåra sjukdomar. Allt drabbar de fattiga värst.

David hade egentligen pensionerat sig, men blev ”inkallad” för att ta prover på smältvattnet från glaciärer i alpområdet. Just nu är han i Vorarlberg och lite vid sidan av det egentliga uppdraget fann de på ett ställe bitar av ett träslag som nu analyserats. De bedöms vara minst mellan 10 och 20 000 år gamla och är från ett lövträd.

Igår kväll letade jag efter en norsk sång på YouTube, ”Mitt liv er lik en reise”.  Jag hittade den förstås och upptäckte sedan att i den högra listen på sidan fanns det flera sånger med Calle Öst. Ett av mina fina barndomsminnen var när jag fick följa med mormor på stugmöte där han sjöng.  Jag var det enda barnet som var med och han uppmärksammade mig lite extra. Jag fick sjunga tillsammans med honom i Sjung Halleluja. Han sjöng verserna och sedan fick jag var med och sjunga refrängen. Nu sjöng vi tillsammans via YouTube.

Sjung halleluja, det blir bättre och bättre dag för dag, synes vägen stundom lång, så stäm upp en jubelsång, sjung, ja sjung halleluja.

Sen var det en sång som hette ”Jag vill ha mycket mer”. I en av verserna sjunger han ”- och nog är jag tacksam för Andens dop, att få tillhöra pingstfokets saliga hop...” Då blev det liv i tanterna!

Och så var det ”Vi skall fara bortom månen”. Den kunde alla barn i trakterna kring Edsbyn, oavsett om de kom från troende hem eller inte. Trots att den publicerades på 1960-talet var den lika populär tjugo år senare.

Nu när jag har skrivit boken, så har det varit många tillfällen när jag känt stor tacksamhet mot mina morföräldrar. Mormor var glad och nyfiken på allt nytt, morfar var mer stillsam och en mycket ansvarskännande person. De var gedigna kristna.

På söndag är det gudstjänst i den nya kyrkan i Lugano. Det har framställts önskemål om sång från vår grupp. Jag avstår den här gången, känner mig alldeles för ringrostig. Måste nog plocka fram några fler gamla läsarsånger på YouTube och sjunga med så jag får lite fart på stämbanden.

Hemma igen!

 Resan hit gick helt utan problem, allt skedde enligt den tidtabell som jag hade noterat. Jen och Nigel hämtade mig vid tåget i Locarno och vi åt pizza tillsammans när vi kommit hem till mig. Dessutom hade de köpt hem, så jag hade till frukost lördag morgon.

Jag har ju inte varit hemma i Ascona på flera månader men jag märkte med en gång när jag kom in i butiken hur mycket dyrare maten hade blivit. Om jag sedan skulle jämföra det med svenska priser så skulle jag gå ut ur butiken utan att ha köpt något! Men nu får jag gilla läget och inte köpa hem onödigheter. Som tur är, så har jag ett skapligt lager av viner i mitt källarförråd. Jag tror inte att det blir så bra kvalitet på den här årgången, alltså 2022, skyfall och hagel har växlat med långa perioder med extremt höga temperaturer.

Nu har jag väl kommit till rätta någorlunda, gått några promenader både nere i stan och i områdena häromkring. Det har hänt en hel del under sommaren, butiker har stängt och ett par nybyggen verkar ha stått stilla. Om det sistnämnda beror på väder  eller ekonomi, det vet jag inte.

Jag hade hoppats att vi kunde vara med på gudstjänsten i den nya kyrkan i Lugano  på söndagen men de hade åkt på utflykt till en "systerkyrka" i Milanotrakten. Det är fantastiskt att deras nya kyrka nu är klar och den lilla församlingen kan växa. För det har den alla förutsättningar att göra.

Idag är det ungefär tjugo plusgrader och nästan kav lugn, men mulet. Nu skall jag ta en promenad upp till Monte Verita. Det är fortfarande sommar här, men ser ändå rätt höstlikt ut eftersom mycket av växtligheten skiftar i gult.

 

- och nu reser jag hem till Ascona!

 Jag är faktiskt klar med boken, satt och läste allt en sista gång förra veckan. Nu får min redaktör säja vad hon tycker - men  jag har ju sedan länge fått ok för publicering vilket kommer att bli hösten 2023.

Jag har bokat biljett på fredag 1550, framme i Zürich 1815 förhoppningsvis. Elvy skall till Uppsala och se till lägenheten så hon kör mig till Arlanda i god tid och när planet landat finns det bra tågförbindelser till Locarno. 

Det är EVIGHETER sedan jag var hemma. Det var i april som jag reste till Geilo. sedan till Hälsingland, därefter till Geilo igen och nu senast tillbaka till Hälsingland. Jen och Nigel har sett till mitt hus och vänner till dem från USA bodde där under några veckor, Vännernas familj ansåg att de var helgalna som gav sig iväg till Europa med ett krig alldeles inpå knutarna. 

Kriget har förändrat mycket och i Schweiz är många oroliga inför vintern. Om det skulle bli en dramatisk energikris så reser jag tillbaka till Hälsingland, Elvy har bergvärme och frikostigt med solceller. Men jag vet inte hur mycket el de producerar under den mörkaste tiden på året.

Det skall bli skönt att komma hem igen. Än så länge är det fortfarande sommartemperaturer i Ticino - förutsatt att det är solsken. Vinskörden är i gång och det verkar som om man har fått en nästan normal skörd trots omväxlande störtregn, torka och hetta, 

Nästa gång vi härs blir det från Ascona.

Nu reser vi hem till Hälsingland,

 

Vi har varit här i drygt en månad men nu vill Elvy hem till sina odlingar. Jag är helt övertygad om att Maj och Benny har skött om den exemplariskt men nu börjar det bli skördetid. Dessutom är det gott om svamp och det får man inte missa.

I morgon börjar vi färden, nästan 60 mil och restid cirka åtta timmar. Med pauser blir det en dagsresa. Vi kör via Gol, Hamar, Elverum och Orsa. Etappen från Elverum till Orsa är trist. Mest skog och ganska dålig väg.

Jag har hunnit med ganska mycket jobb under den här månaden, har lovat att lämna ifrån mig manus senast sista september. Det kommer jag att klara. Sen skall det bli spännande at höra vad min redaktör har att säja – och invända mot.

Nu har det förstås inte enbart varit jobb, David och Pierre var här ett par veckor och då tog Rickard med oss på några utflykter. Hans motto är ”Worst of Norway” och han hittar vägar som är livsfarligt smala och innehåller maximalt med kurvor och utsikter. Ärligt talat tror jag inte att alla vägar som han med sådan förtjusning ger sig i kast med, att de är tillåtna för allmänheten.

Vädret har varit växlande men när det har varit fina perioder så har vädret varit helt perfekt.

Något som inte är perfekt, det är matpriserna här. Jämfört med städerna så är maten alltid dyr här men nu slår de alla rekord. En limpa kostar 40 kronor, en paket med åtta relativt små grillpölser 59.90 och en påse med 500 gram äpple 29.90. Och så vidare. Priserna har naturligtvis gått upp i Sverige också, men inte så som här.

Så med glatt hjärta kommer vi att efter frukosten i morgon börja vår resa hem till Hälsingland. Det skall visst bli kräftskiva på lördag.

Dags att skriva igen!

Nu har vi varit på Geilo i två veckor. Vädret har varit växlande, många fina dagar och ett antal med busväder. Vi utnyttjar de fina dagarna till diverse utflykter och när regnet vräker ner så sitter vi inne i hytta och myser. Vi har några favoritställen, Aurland, Flåm, Underdal och Gudvangen. Dom avverkar man ledigt på en dag om man startar tidigt. Vi reste inte med Flåmsbana upp till Myrdal den här gången, det var både kryssningsfartyg och turistbussar i Flåm så tåget blev nog fullt ändå. Vi stressade av i idylliska Undredal istället.

Ett annat favoritställe är Solheimstulen i Jönndalen. Tar man sig dit så kan man relativt enkelt vandra upp på Hardangervidda. Då var David och Pierre med och Pierre lotsade oss till berget där det finns strimmor av en märklig röd bergart. Han har tagit reda på att den hänger samman med de förekomster av bergarter som man kan hitta i Kenya och Tanzania - och i Telemark.

David och Pierre kortade av sin vandring i Padjelanta med en dag, ägnade mer tid åt både Malmberget och Kiruna istället. Pierre fick kontakt med någon som varit involverad i rasriskerna och stadsflytten så de fick en grundlig genomgång av vad som hänt och vad som skall hända. Pierre har under många år jobbat med rasrisker i alperna.

Från Kiruna körde de till Narvik och snirklade sig sedan genom Norge och hit. De tyckte att de hade fått se betydligt mer än de väntade sig och då ansåg de ändå att Lofoten fick vänta till en annan gång.

Det har hänt en märklig och otäck olycka i Schweiz. På huvudvägen från Gotthard till Zürich, den går rätt många mil längs en av Viervaldstättersees armar, körde en bil som skulle norrut, in i bergväggen, gick över i den andra vägbanan, rev ner autovärnet och störtade först 45 meter rakt ner i sjön, som där är ca 180 m djup. Först visste ingen vad det var för bil eller hur många som fanns i den. Nu har någon lyckats se en nummerskylt vid några buskar på branten. Då kan det vara en bil som är registrerad i Zürich, troligen en svart suv. Men hur många som fanns i den, det vet man inte. Man väntar på en farkost med belysning och kamera för att få veta mera. Dykare kan inte ta sig så långt ner.  Först trodde man att det fanns en sådan i Schweiz, men jag läste nyss att man skall försöka låna från militären i något EU-land. Det är lite läskigt, nej mycket läskigt eftersom jag kört den vägen ganska många gånger.

Då är det inte lika farligt här i Norge och vi får väl ta det vackert när vi kör hemåt nästa vecka. 

Ytterligare en uppdatering...

 

David och Pierre kom hit lördag eftermiddag och reste vidare tidigt torsdag morgon. Enligt ett sms igår kväll hade de ankommit till Porjus och skulle transporteras med helikopter till vandringsleden nu på förmiddagen.

Det hade varit ganska jobbigt att köra från Locarno och hit, särskilt genom Tyskland – förstås. Det verkar som om många väljer att färdas med bil nu när det är kaos på flygplatserna.

De har planerat en veckas vandring och kör sedan via Kiruna och Narvik söderut genom Norge till Geilo. Rickard har informerat dem om att det tar tid att köra E6 genom Norge, men de har gott om tid. Det måste vara något mellan 175 och 200 mil. Nu tänker vi möta upp dem i Geilo, vi gissar att det blir i slutet av vecka 29, om de nu inte hittar på några trevliga utflykter på vägen. Lofoten t ex.

Vi planerar att köra till Geilo i slutet av nästa vecka. Det är ju bara 60 mil dit.

Jag måste berätta, Elvy har planerat väl inför en eventuell elransonering kommande vinter. Hon hade ett borrhål för bergvärme sedan tidigare, nu har de borrat ett hål till. Sen har hon satt upp en liten ”solcellspark” på tomten t h om uterummet, den är alltså placerad på stolpar på marken. Det luriga med solceller häruppe är att de ger massor med el under den ljusa årstiden men betydligt mindre, om än ens något de veckor när det är som mörkast. Hon lär nog klara sig bra i vinter ändå och med den nya elbilen, en Kia, så klarar hon sig även om det skulle bli brist på bensin. Elvy har bytt ut den Toyota som hon köpte när jag jobbade häruppe, men behållit Volvon. Hängsle och livrem alltså.

Det blir ingen kanaltur i år, finns alldeles för många frågetecken. Hur reser vi till England, hur utvecklas pandemin och hur är världsläget? Synd, men då är det.

Jag vet inte hur jag skall göra, stanna här tills jag skrivit färdigt och skickat mitt manus eller resa hem under några veckor. Om det nu går att flyga. Jag vill gärna komma hem, nu har jag varit här i snart tre månader. Men visst är det trevligt att vara i Hälsingland!

Uppdatering

 

I morgon kommer David och Pierre. De har kört från Locarno genom Tyskland och Danmark, kommer till Sverige i kväll efter att ha tagit färjan från Frederikshavn till Göteborg. Sista etappen blir alltså hit i morgon. De stannar några dagar och fortsätter sedan till Padjelanta. Jag fick kolla på kartan var det ligger. Det är 90 mil härifrån till Porjus och jag tror att det var därifrån som de skulle ta helikopter in till vandringsområdet.

Alice och Villy hade planerat att resa till Kanada på bröllop, men fick tacka nej. Som det är nu vet man ju varken om man kommer fram eller hem. De kompenserade det med att ta färjan till Finland och göra en rejäl rundtur där. ”Vi har varit på flera ställen så nära ryska gränsen som det går att ta sig med bil” skrev Alice på Facebook och bifogade bilder på gränsposteringar m m. Villy hade sagt till BG att det är rent oförskämt vilken uppfattning svensken i allmänhet har om Finland och finnarna. Det skall bli intressant att höra mer när de kommer hem nästa vecka. Jag frågade Elvy om inte vi kunde ta en tur dit också. Hon vill hellre till Geilo så det kanske blir en tur dit när David och Pierre varit här. Det är bara 60 mil dit.

Det händer så mycket här och i världen att man knappast hinner med. Det är lite irriterande att rapporterna från kriget i Ukraina får stå tillbaka för nyheter med mer ”lokal” prägel. Som skjutningen i Oslo och inflationen i Sverige. Visst, t o m jag märker att maten blivit dyrare och att somliga producenter minskar innehållet i väl kända förpackningar. Fräckast är väl att man först – det är ju ett tag sedan -  minskar innehållet i ett halvt kilo kaffe till 450 gram och nu finns det märken som innehåller 400 gram. Förpackningen är lika stor som de andra kaffesorterna men känner man på den så är den tunnare. Uppgiften om innehållet finns visserligen på paketen men med knappt läsbara siffror. Maj brukar köpa en fyrpack med muffins. Den väger nu 60 gram mindre än för ett par veckor sedan och så var det en förpackning med tvättmedel som bara plötsligt blivit hundrafemtio gram lättare. Jämfört med kriget i Ukraina är det förstås obetydligheter men visst är det bedrägeri.

En månad sedan sist.

 

När jag måste ägna mig åt att skriva, så är det svårt att få tid/ork/lust att skriva här. Livet går sin lugna lunk, våren har blivit till sommar och jag tänker inte resa hem till Ascona i brådrasket.

Där är det minst sagt bångstyrigt väder, idag kommer det att bli +30 och då kan det dyka upp häftiga åskväder från ingenstans. Mitt hus står inte tomt, Jen och Nigel har släktbesök från USA och halva släkten är inhysta hos mig. Släkten skall stanna över sommaren men kommer förstås att resa lite hit och dit i Europa under tiden.

Jag måste vara helt klar med skrivandet till senast sista september. Sedan vidtar jobbet för min redaktör och planerad utgivning är nästa höst. Det är så det fungerar med ”litterärt arbete”. Det är planerat för utgivning av sju böcker av ungefär samma typ, vilket förmodligen gör att intresset blir större. Berättelserna kommer från helt olika delar av Sverige. Dessutom har jag blivit intervjuad i radio. ”Hon sökte i sin familjs förflutna och fann så mycket mer av bygdens historia, att nu blir det två böcker. En med det lilla perspektivet och en med det större.” Så presenterades jag men sedan kom det förstås en hel del om att jag är bosatt i Schweiz men att jag måste vara i Hälsingland för att bitarna skall falla på plats. Reportern sade så.

David och Pierre kommer hit om ett par veckor. De planerar för en vandring i Padjelanta. Lotta och Dwight är i USA. Det skulle bli släktkalas, allt som blivit inställt och uppskjutet under pandemin plus någon som skulle avlägga en akademisk examen. Men sedan blir det Västergötland och förhoppningsvis en tur hit också,

Själv sitter jag stand by, jobbar och tar tacksamt emot all förströelse som bjuds av Elvy och hennes vänner. Svensk politik är inte underhållande men jag måste följa med där också och så är det allt elände i Ukraina. ”Putin den lille anstränger sig för att nå upp till Peter den stores nivå” sade en rysslandsreporter i radio.” Han kommer inte att lyckas.”

Och nu är jag i Hälsingland

 

Sist jag skrev var jag på Geilo. Nu är jag alltså  i Hälsingland. Jag har jobbat intensivt, reste sedan till Stockholm för att träffa min redaktör. På hennes inrådan   har jag också varit på riksarkivet för att få hjälp med att kolla några uppgifter

Skrivandet pågår alltså, nu är det en hel del saker som jag vill kolla upp på plats i Hälsingland. Skall man beskriva något så är det bra att känna till topografin, ha sett de hus som förhoppningsvis finns kvar och finns de inte så kan man ändå göra sig en hygglig idé om hur det verkligen var.

Igår träffade jag Elvys och mina vänner. Det var sångkväll i uthuset. Var det någon gammal läsarsång som inte blev sjungen? Jag tror knappast det. Vi startade klockan fyra och slutade i tid så att de som ville se Eurovisionens final kom hem i tid. Jodå, Elvy och jag satt uppe till slutet och gladdes åt att Ukraina vann.

Jag gläder mig verkligen åt att den här vänkretsen som har samlats i ganska många år nu, fortfarande är intakt. Några är 85+ och riktigt pigga. Hälsingarna är ett segt släkte.

När Elvy kom hem från kyrkan hade jag lunchen klar och sedan gick vi en långpromenad, en riktigt lång sådan. Det är nu som det börjar hända intressanta saker i naturen. Enligt SMHI:s årstidskarta är det sommar här sedan några dagar. Men jag tycker nog mer att det är vår. Vitsippor, björkar som spricker ut och vårblommor i rabatterna. Kvällarna är ljusa och nattfristen verkar ha försvunnit. Men den kan komma tillbaka förstås.

 

 

Hilsen fra Norge.

 

Det är skamligt länge sedan jag skrev här men jag har jobbat på intensivt och nu är jag på Geilo och skall ha påskferie. Jag reste hemifrån måndag eftermiddag och kom fram ett dygn senare. Påskeferie innebär att jag inte skall skriva en endaste rad.

 Rickard har varit här hela vintern och han har gjort en hel del uppsnyggnings- och underhållsarbeten inomhus. Övrig tid har han läst. Det låg en imponerande trave med böcker på golvet i stua.

Här är det tradition att läsa ”påskekrim”. Rickard har köpt två böcker till mig, de ligger inslagna och får inte öppnas förrän i morgon. Skärtorsdag är helgdag här. Vädret är rätt ok, plusgrader om dagarna och kalla nätter. Det har varit full fart i Vestlia idag, det har jag hört ända hit. Tveksamt om jag ställer mig på skidorna i år. Jag är alldeles för otränad. Kanske efter påskeferien när de flesta har rest hem.

Det var allt för idag. Återkommer när jag har något att berätta,

Tillbakablickar.

 

Min kompis Marlene fick en bok i julklapp. Den är på italienska och heter kort och gott 50. Marlene fyller femtio i år. Boken är en humoristisk handledning i hur det är att passera halvseklet. En sak tyckte jag var intressant. Man skulle göra upp en tidsaxel, från noll till femtio – så att man kunde komma ihåg vad man hade gjort under den tiden, när man sedan så småningom fyllde 75. Jag har lite tid på mig, fyller jämnt först i slutet av augusti.

Jag tog fram ett rutmönstrat block när jag satt och slötittade på tv en kväll. Från noll till tjugo var det enkelt. Sedan började jag på LSE i London, min pappa dog, jag flyttade till Sverige och  mormor. Fick så småningom jobb på förlaget, flyttade till Ascona när det fanns möjligheter att jobba på distans. Mormor hade dött ett år tidigare, inget höll mig kvar i Sverige. Jag byggde upp ett liv och en vänkrets där, reste ofta mellan Ascona och Geilo och så småningom fick jag kontakt med min mamma igen, vi hade inte setts sedan jag var fem år. Livet ändrades, nu reste jag mer mellan Ascona och Hälsingland – min mamma flyttade från Kanada och köpte sitt föräldrahem där. Nya intressanta människor, de flesta i min mammas ålder, blev erbjuden jobb på en nättidning i England, prövade det ett tag och fann att det inte var så kul som jag hade räknat med. Började jobba som lärare på högstadiet, det var roligt men jag hade inga planer på att skaffa mig en formell lärarutbildning. For mellan Hälsingland och Ascona, pandemin ställde till det och så började jag fundera på att skriva boken, den som jag håller på med nu. Så var det i stora drag.

Men när jag funderade och noterade så dök det upp händelser och människor, många av dem som jag inte ägnat en tanke på många år. Har jag ordning på när olika saker inträffade? Är det dags att göra en ordentlig genomgång av allt som hänt? Jag har god hjälp av bloggen, jag började skriva här i oktober 2008. Tretton och ett halvt år sedan.

En dagsaktuell notering – det kan bli en kanaltur i maj eller september. Eller både ock. Om det nu inte blir dieselransonering.  I år kommer jag att vara med, det var många år sedan sist.

 

Nu är det vår på riktigt!

 

Jag har varit inne i en mycket produktiv period och därför inte haft vare sig tid eller ro att skriva något här. Jag har så mycket material, det finns så många intressanta livsöden. Någon måste berätta om dem och inte minst hur människor och händelser hänger samman.

Igår nåddes vi av budet att John Larsson har avlidit. Han var Frälsningsarméns general 2002–2006. Jag minns honom från ett läger och något divisionsarrangemang på 80-talet. Han var lite annorlunda än många andra officerare, modern och rakt på sak och hade en torr, ibland lite sarkastisk humor. Som kompositör till de många sångerna i musicalerna visade han verkligen prov på mångsidighet. Dessutom var han ju svensk.

I morgon skall vi vara med på gudstjänsten i Lugano. Dwight skall predika och vi skall sjunga två sånger. Ärligt talat har jag inte koll på vad det blir, så jag kanske får avstå från deltagande i kören. Jag har hört att de har fått texter på italienska till ytterligare några sånger och dem har jag inte hunnit att öva på. Det krävs lite övning att sjunga på italienska.

Jag planerar att resa till Geilo i början av april. Rickard är där och sköter om hytta. För en bokmal  är det perfekt med den sortens isolering. Han har hunnit med många böcker, han brukar rapportera när han börjar läsa och så kommer det en recension när boken är läst. Rasmussens har varit i Danmark några veckor så hans kontakter med omvärlden inskränker sig nog till några ord med grannarna när man skottar. Det har varit en hel del snö att skotta, lindrigt uttryckt.

Från Geilo reser jag sedan vidare till Hälsingland. Jag har inte några planer på att stanna där särskilt länge, men måste stämma av en del detaljer ”på plats”. Det är viktigt att allt i min bok är korrekt.

Sen måste jag erkänna att kriget i Ukraina tar mycket av min uppmärksamhet. Krigets hemskheter och galningen Putin förstås, men dessutom får vi genom olika media och kanaler kunskaper om landet Ukraina. Sorgligt försummat tidigare för min del.