söndag 16 maj 2010

Loggbok söndagen den 16 maj

När vi vaknade var det inte ett moln på himlen och +10. Pierre lagade till frukosten och sen såg vi till att bli söndagsfina. Vi hade nämligen sett att det fanns en metodistkyrka i centrum och bestämde oss för att i samlad tropp övervara gudstjänsten klockan 11. Ja, för säkerhets skull så bör jag väl tala om att den hölls på engelska. David hade framhållit att det är en upplevelse att höra walesisk församlingssång. Vi blev inte besvikna. Julia, Stephan och Leo var imponerade. Dessutom var det en väldigt trevlig atmosfär i kyrkan och under gudstjänsten. Vi blev välkomnade, försedda med programblad och psalmbok, den som hälsade oss välkomna frågade om vi var på tillfälligt besök och blev lite överraskad av att vi alla bodde i Schweiz. Efter gudstjänsten var det te och kaka i en intilliggande byggnad och det var självklart att vi skulle komma med. Många ville hälsa på oss och intresserade sig för vår kanalfärd. Det var roligt att det blev så bra. ”Våra tre katoliker” tyckte att det var en positiv upplevelse och att predikan var riktigt intressant. Det är ju söndagen före pingst idag, och pastorn talade mycket livfullt om hur det kändes för den lilla trogna och rädda gruppen som efter himmelsfärden satt i Jerusalem och inte visste vad som väntade dem.

När vi kom tillbaka till båten var det lika fint väder som igår och +16, men det hade bildats en del stackmoln. Vi fyllde på vatten, kastade loss och när vi lämnat bebyggelsen så... ja vad gjorde D&P – jo, dom började sjunga ”With Christ in my vessel” och ja, det var inga problem att få de andra att hänga med. ”The Narrowboat Song” kallade Leo den. Och vi var ju ”saling, sailing home” vi hade tyvärr nått höjdpunkten på resan och skulle ta samma väg tillbaka. (Jag kände likadant när vi hade jobbat oss upp till Birmingham och plötsligt skulle börja slussa nedåt.) Och det märktes att vattnet ”nedströms” gav båten lite extra fart. Vi stannade till vid Sun Trevor, en trevlig pub och restaurang som låg nära kanalen. Det är förresten vid Sun Trevor som den allra smalaste delen av kanalen börjar. Men den hade vi alltså avverkat nu.


Pubens meny var rätt omfattande , men det slutade med att samtliga åt nygrillad Sirloin Steak med chips, lökringar, tomater och gröna ärtor. Julia och jag valde mineralvatten medan killarna behövde två pints var för att skölja ner maten. Vi hade tänkt att fortsätta lite längre, men söndagsmiddagen drog ut på tiden och det var kö vid Pontcysyllte akvedukten, så vi har stannat till här, en bit innan akvedukten för kvällen. Vi fikade och sedan promenerade vi upp till Garth, en by som finns med på Unescos världsarvslista, därefter en ny tur bort till akvedukten och puben vid Telford Marina.




Stephan och Leo är väldigt bestämda på att man skall ta seden dit man kommer. Hemma dricker de nästan aldrig något annat än ett eller två glas vin, mycket måttfullt alltså. Men nu tror jag att de har avverkat alla lokala ölsorter, om det nu inte är så att vi hamnar på en pub med eget bryggeri förstås. Julia och jag lämnade killarna på puben, då sjöng de allsång på walesiska tillsammans med ett lokalt band som spelade där i kväll. Ja, David stannade kvar och höll ordning på dem och nu väntar vi bara på att få höra sången när de kommer.

Jo, en sak till. Vi fick höra på puben att flygplatsen i Manchester är stängd p g a ett nytt askmoln. Båtens ägare skall inte använda den förrän vid månadsskiftet maj-juni... Men det är ju önsketänkande och Julia och Stephan måste vara hemma den 23 maj. Men... 

2 kommentarer:

  1. Om jag varit med hade det inte blivit detta måttlösa öldrickande :)) Då hade vi ägnat oss åt helt andra drycker.
    Det är trevligt att vara i LA, men visst är jag avundsjuk på er. Jag måste resa till Langollen någon gång, med eller utan båt. Det verkar vara en intressant plats, har kollat lite mer på Internet.
    Rickard

    SvaraRadera
  2. När jag var aupair i England för många år sedan så fick jag följa med familjen till ett bröllop i Wales på någon gudsförgäten plats med låångt namn. Hela ceremonin avhölls på walesiska, de flesta talen vid middagen var på detta märkliga språk. Brudgummen som var från London och släkting till "min" familj hade lärt sig utantill det som han skulle säja i kyrkan. Resten förstod han inte ett dugg av.
    Gunilla

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.