Fjortondag jul

Idag är det torsdag och jag vaknade redan halv sju, hantverkarna skulle infinna sig vid åttatiden. De kom tjugo i åtta, högst oväntat i en region där tidsbegrepp, till skillnad från övriga Schweiz, är något synnerligen ungefärligt och där klockan åtta kan betyda allt mellan halv nio och elva.

Nu är de i full gång, väggen har torkat och för säkerhets skull sätter de dit något slags extra fuktspärr mot utsidan. De hade med sig kakelprover och jag hittade en sort som är vita med svag turkos marmorering som jag tror kan fungera bra. Då blir hela ytterväggen ljus, några snäckor, sjöstjärnor och delfiner försvinner men Poseidon och Afrodite på de andra väggarna får vara kvar. Sen var det tal om klinkergolvet och vi bestämde nu på morgonen att de lägger turkos klinker som en ”matta” under badkaret, golvet i övrigt är i så gott skick att det är onödigt att bryta upp det. Nytt badkar skall förstås till och så tillkommer det en duschvägg. Folk badar ju inte lika frekvent nu för tiden. Jag badar bara när jag är förkyld. De hade tips på någon som renoverar kakel, men det får bli en senare fråga. Det är en del plattor som har spruckit men det går tydligen att snygga till.

Vi hade tänkt att vara med på gudstjänsten i Lugano igår, men det var inte någon gudstjänst där, den var i Bolzano och det är lite väl långt att köra och nu när det är vinter i bergen bör man dessutom köra via Milano. Det är bara D&P, Marlene och jag som är hemma så vi satte oss ner en stund här hos mig. Det var ju trettondagen och då ”måste” man sjunga ”What shall I bring to my Saviour”. Och så diskuterade vi om man verkligen skall sjunga ”bring”, blir inte ”give” mer personligt? Nåja, huvudsaken är att man ger, inte något men så mycket man kan till Jesus.

Jen och Nigel har tagit med sig sitt amerikafrämmande på en rejäl rundtur, de har bland annat besökt Wien och München och nu tror jag de är på väg till Genève.

Elvy kommer inte hit nu, hon frågade om hon och Maj kan få komma hit i februari istället. Det tycker jag låter bra, då är det under alla omständigheter lite mer vårlikt här än vad det är nu och jag har inga hantverkare i huset. Elvy reser tillbaka till Sverige tisdag nästa vecka och sen skall hon ägna återstoden av veckan till att övervinna jetlag. Alice har återhämtat sig väl, men vid sista återbesöket frågade doktorn om de skall planera in byte av den andra höftleden också. Alice förklarade att hon har inga problem med den förutom när hon står mycket men doktorn tyckte att hon skulle ta förslaget under övervägande. Så blir det när man har privat sjukförsäkring och vänder sig till ett privat sjukhus! Mormor hade en bekant som fick vänta i tre år på att få en ny höftled, hon fick gå med kryckor det sista året. ”De hoppas nog att jag skall dö så de kan ta bort mig från kön” sade hon. Men hon fick höftleden och levde i några år till. Bengt-Göran fick bara vänta åtta månader på sin nya höftled – men han är ju man.

Jag räknade med att ha avslutat min karriär som butiksbiträde för den här gången, men har lovat att ställa upp på lördag, Ianella ville vara ledig. Men nu har jag jobb som väntar och som måste bli klart nästa vecka.

Idag regnar det, så detta i kombination med att jag har hantverkare i huset, gör att jag får låta flitens lampa lysa. Jag snabbkollar naturligtvis svenska tidningar på nätet och tänker att det är allt skönt att vara i Ascona nu, i Hälsingland är det minus 20-25 överallt. Dwight och Lotta är i Australien. Där lär det slås värmerekord...