Det
blev en annorlunda nyårsafton. David och jag firade den tillsammans
med vänner på Osterian. Det var bara vi två som var kvar här,
alla andra hade rest bort. Det var trevligt och uppsluppet och
klockan tolv var vi ute och såg på fyrverkerierna.
Rickard
berättade en gång att när de gick i skolan så fick de i uppgift
att under jullovet skriva en Jahresbericht, årsberättelse. Den
skulle inte vara någon kronologisk beskrivning av vad man hade gjort
under året utan mer ge plats för reflektioner och så skulle den
avslutas med vilka förhoppningar man hade inför det nya året och
kunde även inkludera något nyårslöfte. Sen skulle den läggas i
ett kuvert som klistrades igen och öppnades först när det var dags
att skriva nästa Jahresbericht.
Det
är en rätt god idé och nu har jag skrivit ner min årsberättelse
och avslutat med några förhoppningar – men inga specifika
nyårslöften. Jag är ju van att skriva och den blev på fyra sidor,
ackompanjerad i bakgrunden av nyårskoncerten från Wien. Jag har
haft ett riktigt bra år, har oändligt mycket att vara tacksam för
och ser fram emot 2016. Det som oroar mig har inget att göra med mig
personligen utan det är naturligtvis utvecklingen i världen och
mest av allt flyktingkrisen.
Det
skall bli intressant att ta fram kuvertet om ett år.
Nu
skall jag passa på att ta en promenad, i morgon skall jag jobba i
butiken och troligen blir det så måndag och tisdag också. I
Ticino är trettondagen helgdag, vilket den inte är i alla kantoner.
Nu börjar jag bli riktigt varm i kläderna och kan hantera även
returer och byten i kassasystemet och för bankkort. Det har varit en
hel del herrar som undantagslöst har köpt en storlek (eller två)
för smått till sina damer. Ingen har kommit för att byta till
mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.