Jag
har tänkt på mormor den här veckan, man har ju talat och skrivit
om diagnosen hjärtsvikt och det var det som mormor drabbades av.
Sådant som jag inte tänkt på under många år dök upp i minnet.
Jag fick vara med mormor under hennes sista veckor, mindes alla goda
samtal som vi hade med susandet från syrgasen i bakgrunden. Man kan
kanske tro att det var jobbigt att vara med någon den sista tiden,
då när man vet att allt kommer att ta slut inom kort, men det var
inte jobbigt. Det var en förmån. Jag unnade mormor vilan och det
som hon var övertygad om väntade henne på andra sidan gjorde henne
lugn och faktiskt glad. Mormor blev 89 år.
Igår
såg jag på Skavlan. Jag är inte så förtjust i honom, gillar inte
hans ”svorska” och att han fjäskar för en del medverkande. Men
så kom 103-åriga Dagny som kallas för världens äldsta bloggare
och förmodligen är hon väl det. Dagny är född i maj 1912, mormor
var född den 27 april 1912. Jag undrade förstås, om mormor fått
leva så länge, hur hennes liv sett ut. Hennes intellekt var
kristallklart till slutet, hon var intresserad av allt nytt, även
om hon tyckte en del saker verkade vara onödiga. Jag brukade ha med
mig min laptop när jag var hos henne och hon var nyfiken på hur den
fungerade. Jag ville köpa en PC till henne, (detta var nog 1996
eller -97) men det tyckte hon var onödigt. Och det kanske det var...
Mormor
efterlämnade en lång, handskriven berättelse om sitt liv. Morfar
blev ett par år innan sin död intervjuad av någon som skulle
skriva en avhandling (?) om människor som var födda i början av
1900-talet och uppväxta i Voxnadalen. Jag har försökt ta reda på
om den här avhandlingen publicerades, men förgäves. Mannen som
intervjuade morfar hade något slags förbindelse med länsmuseet
eller länsstyrelsen. Ingen av dem vet, men någon kände faktiskt
till att det hade gjorts intervjuer. Det skulle vara intressant att
få läsa morfars berättelse om sitt liv. Han dog när jag var fyra
år, så jag har inte några minnen av honom mer än att jag satt i
hans knä vid köksbordet och doppade bulle i hans kaffe och att jag
en gång lyckades ställa mig i hans stora stövlar som stod i
köksfarstun och ramlade och slog mig när jag skulle ta mig ur dem.
