Jag kom till Stockholm vid
elvatiden i onsdags. Då regnade det, men regnet var på väg bort, så jag kunde
ströva omkring i centrum och göra slut på lite pengar. Det kändes märkligt att
gå på Drottninggatan, mycket folk, många turister förstås och det
fotograferades överallt..
På kvällen var Irene, som
jobbar på förlaget och jag ute och åt på en karibisk restaurang. Maten var
utmärkt, men den var nog mer kubansk än karibisk. Smakerna är jag väl känd med,
vi hade mrs Wilson som hembiträde i 7 år och då serverades det karibisk mat.
Hon kom från Jamaica och tyckte att engelsk mat var tråkig, vilket pappa och
jag höll med om. För att få lite omväxling så skaffade pappa en engelsk kokbok
om svensk mat och sedan åt vi svensk mat med karibisk touche ibland.
Torsdag hade jag en heldag på
förlaget och nu vet jag vad jag skall ägna mig åt den närmaste tiden, ja
faktiskt året ut. Nu först har jag två manuskript att läsa och bedöma, sedan en
bok för eventuell översättning och det kan jag göra precis lika bra här som i
Ascona. Därefter blir det ett lite större uppdrag och sedan får vi se hur det
blir med den planerade månaden på förlaget. Om lägenheten i Uppsala är beboelig
– den behöver inte vara färdigreparerad – så blir det nog november. På kvällen
var jag med Angelica, Eric och Pieter ute och åt nordafrikanskt. Det är en
matkultur som jag verkligen gillar. Det verkar som om stockholmarna uppskattar att
det dyker upp diverse exotiska restauranger, mycket av konversationen under
måltiden handlade om mat från andra kulturer. Jag hade inte så mycket att komma
med, mer än att vi har ett ”stamställe” i Birmingham som lagar nordafrikanskt
och en libanesisk restaurang i Locarno. Jo, italiensk mat kom förstås upp på
dagordningen också.
Vi kom överens om att stänga
ner ljudet på våra mobiltelefoner. Vi hade ju redan hört om terrordådet i
Barcelona, om vi kollade nyheterna ständigt, det gjorde ju varken från eller
till. Helt oinformerade var vi ändå inte, det kom kommentarer till nyheterna
som trillade in från borden omkring oss.
Fredag förmiddag regnade det
i Stockholm och jag fick köpa ett hopfällbart paraply, orange med gröna prickar
för 49 kronor.
Det kan inte hjälpas, man
kollar omgivningen och är observant, torsdag eftermiddag var det i Barcelona,
för några månader sedan en fredag eftermiddag här i Stockholm. Jag hann i alla
fall med att köpa en kasse med böcker (tungt att släpa på) och två par skor
(lättare att få tag i lågklackade skor i storlek 41 i Stockholm än i Ascona-Locarno)
och två Kånken – alltså en liten ryggsäck. Jag har en sådan, men den är
utsliten efter ca 20 års användning. Den andra skall Marlene få. Sen tog jag
tåget norrut, hemma igen kvart i sex.
Idag regnar det och då har vi
bakat, laddat upp för höstens ”kaffetillfällen” i kyrkan. Elvy bistår med två
långpannor med brownies och en jättesats snedskurna kakor med jordnötter. Det
är kanadensiska recept med rejäla bitar, som har blivit omtyckta här. Jordnötskakorna
skall egentligen innehålla en dos lönnsirap, men i brist på sådan testade Elvy
honung och hon tyckte att de blev godare så.
Det är surströmmingspremiär
den här veckan, men här skall det inte bli surströmmingskalas förrän nästa
lördag. Jag kommer att vara kvar här då och får väl betraktas som ett riktigt
ufo som inte ens vill vara med i uthuset. Men det bjuder jag på.
Nu ser Alice och Villy ljuset
i tunneln. I bästa fall, kan det bli klart med hennes
uppehållstillstånd i slutet av september. Men usch och fy så mycket
administration det är innan det blir klart! Det var betydligt enklare för mig
att få uppehållstillstånd i Schweiz.
Ett annat ljus i tunneln är att det snart blir lunch. Doften av nybakade kakor stimulerar aptiten. Det blir stekt lax med citronsås och dillpotatis.
