Igår var det sångandakt och
skördefest i kyrkan i Lugano. Det fanns blommor, frukt, grönsaker, vin, saft och
sylt och inte minst, det var fullsatt, fanns inte en sittplats att uppbringa. Några satt på golvet.
Vi sjöng två sånger på
engelska, Sing to the lord of harvest och Our thankful hearts needs joyful songs, båda från engelska armésångboken.
Jag hoppas att Richard Slater inte hade något emot att vi ändrade tempot i den
sistnämnda. Gudstjänstbesökarna hade i alla fall inget emot det. Dessutom
debuterade Nigel som solosångare och det gjorde han med den äran. Han sjöng en
amerikansk sång på temat sådd och skörd. De här sångandakterna har blivit något
som är mycket olikt gudstjänsterna, som följer en strikt liturgisk ordning. Nu
klappar man i händerna och när vi sjöng Bärga skörden in (på italienska
förstås) till avslutning så var det några som började dansa.
Igår var det folkomröstningar
i Schweiz, men de kom helt i skuggan av valet i Tyskland. Det är oroväckande
att det främlingsfientliga AfD har dragit så många väljare, men det var ju ändå
väntat. Jag är väl ingen anhängare av CDU:s politik, men jag gillar ändå Angela
Merkel. En stark och samtidigt flexibel kvinna, en motsats till de många enögda
manliga karriärpolitiker som finns i andra europeiska länder.
Och så var det Trump... När,
var och hur kan man stoppa honom? Nu går välmeriterade psykiater och psykologer
ut och mot de principer som egentligen finns, att inte diagnosticera någon som
man inte träffat, så skriver de om hans beteende och är allvarligt oroliga. Det
är jag också. Vad händer om han i sin sjuka hjärna får för sig att straffa
Nordkorea med vapenmakt? Kommer John Kelly att låsa in honom innan han trycker
på knappen?
Och så var det detta med
idrottsmännen och nationalsången. Trump är ingen statsman, han är ett bortskämt
barn som vräker ur sig vilka otidigheter som helst över dem som han inte gillar
och hans språk, det har passerat lågvattenmärket för länge sedan. Det var någon
på TV som försökte förklara att amerikansk och europeisk kultur skiljer sig men
det blev ett halvhjärtat försök som inte alls övertygade. Uttrycket ”son of a
bitch” tillhörde vardagsamerikanska påstod han. Om det är så, då har inte bara
Trumps språk utan också amerikansk engelska passerat lågvattennivån.
En liten tröst i alla fall -
polisen i Göteborg kommer att ändra väg och längd på nazisternas marsch den 30
september. Hur man sen skall få dem att marschera i otakt, det förstår jag inte.
Men det blir polisens problem.
