Sommarvarmt i Ascona, har
legat i solsängen ute på altanen och bara slöat. Gjorde några tappra försök att
uppdatera mig på vad som hänt här den senaste tiden, men gav upp. Det har nog inte
hänt något världsomvälvande här i Ticino.
Men vad händer nu i Nordkorea?
Bodde jag i Sydkorea skulle jag vara riktigt orolig. Förmodligen borde jag
också vara orolig men det känns så avlägset och bisarrt när de två galna
stridstupparna börjar hugga varandra. En sak är säker, i den här konflikten har
inte säkerhetsrådet så stora möjligheter att mäkla fred.
Egentligen hade jag inget att
skriva om idag, men jag har fått två mail
med frågor om vad brunost är. Brunost är den norska varianten av mesost, kallas oftast för Gudbrandsdalsost. Jag
vet inte varför, men den smakar inte som svensk mesost. I alla fall inte mesost från Hälsingland. Brunost är vanebildande och borde förses med varningstext
på paketen. Man kan avnjuta den på olika sätt, på en skiva bröd, till en nybakad våffla, som smaktillsats i maten –
en köttgryta, kryddad med enbär och där man smält ner brunost är en verklig
delikatess. Gärna med en rågad matsked vattenlingon till. Och så för oss ”addicts”
– en bit i kylskåpet med en osthyvel liggande intill, det är ett njutningsmedel
som ja... det borde alltså förses med varningstext.
